Polens ståndpunkt i förhandlingarna om nytt avtal mellan EU och Ryssland

Polen lägger stor vikt vid utvecklingen av partnerskapet mellan EU och Ryssland. Därför anser vi också att vi inte kan påbörja förhandlingarna om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland utan att klara ut de olösta frågor som sammanhänger med nu gällande avtal. Vår uppfattning är att detta avtal bör respekteras.

Från polsk sida är vi mycket oroade över att ekonomiska och handelsmässiga frågor utnyttjas i politiska syften. Och vi anser att just detta sker i fallet med förbudet mot export av polska produkter till Ryssland. Praktiken har visat att också andra medlemsländer i EU har haft liknande problem som med exporten av polska produkter av animaliskt och vegetabiliskt ursprung. Avsaknaden av möjligheter att snabbt lösa dessa reser krav på att söka andra sätt att lösa tvister än den modell som finns i det för närvarande gällande avtalet mellan EU och Ryssland. Efter ett års ryskt embargo mot polska produkter har Europeiska kommissionen, i enlighet med ordförandens deklarationer under toppmötet mellan EU och Ryssland, ställt upp till vårt försvar.

Om vi inom EU verkligen tänker utveckla ett strategiskt partnerskap med Ryssland, då måste vi undanröja de politiska orsakerna till alla handelshinder. Polens veto syftar inte till att utverka särskilda ekonomiska förmåner för vårt land, utan är en appell att alla EU:s medlemsstater måtte behandlas likvärdigt av tredje land.

Som vi ser det blockerar inte Polen förhandlingarna. Polen appellerar om vederbörlig, det vill säga solidarisk, reaktion från Europeiska unionen mot utanförstående länders diskriminering av dess medlemmar.

Själva syftet med EU-ländernas samarbete inom områden där man enats i enhällig omröstning är att tillförsäkra sig respekt för samtliga länders intressen inom de områden som är särskilt viktiga eller känsliga i politiskt, ekonomiskt eller socialt hänseende.

Vetorätten har ofta nyttjats av unionens medlemsstater på olika nivåer i beslutsprocessen. Det är inte ett gängse, men inte heller exceptionellt instrument för medlemsstaternas inflytande över utformningen av Europeiska unionens politik. En medlemsstats veto avbryter inte beslutsprocessen, utan förlänger bara sammanjämkningen i syfte att komma fram till vederbörligt hänsynstagande till dess hållning i den aktuella frågan. Så är det också i detta fall.

Det viktigaste för Polen är att EU-medlemsstaterna är solidariska inför en enskild stats problem, särskilt om liknande problem också kan beröra andra EU-stater. En på detta sätt visad solidaritet kommer att ligga till grund för den enhet som är nödvändig för att värna intressena för EU som helhet.