Tryggheten blir ett djävulskontrakt

Tryggheten blir ett djävulskontrakt …

Magdalena Zmuda-Trzebiatowska från Adam Mickiewicz-universitetet i Poznan har doktorerat på bilden av Sverige i polska medier. Den bilden är kluven. Man kan lyfta fram positiva sidor hos svenskarna för att peka på något som är eftersträvansvärt – hur arbetslivet fungerar, friheten och demokratin. Samtidigt tycker polska medier att svenskarnas behov av trygghet får dem att lämna över alltför mycket till staten. Tryggheten blir ett djävulskontrakt som skrivs under av den villiga personnummermassan.

foto: Gunilla Lindberg

Magdalena Zmuda-Trzebiatowska har forskat på ett kärt ämne: vad tycker polackerna om oss svenskar?

I en polsk krönika från 1500-talet beskrivs Sverige som ett dystert ställe: långa och kalla vintrar, regniga somrar med hala vägar. De arma invånarna plågas av andar från skogarna och vattnen runtomkring. Det här har tillhört den fasta bilden av Sverige genom tiderna, det trista klimatet, de dystra invånarna. Om polackerna får säga vad de tycker, så är det polska folket och polska förhållanden tämligen överlägsna

Magdalena Zmuda-Trzebiatowska har läst både äldre texter om Sverige och nyare artiklar som publicerats i Polen under 1970- och 1980-talet. Framför allt har hon ägnat sig åt bilden av Sverige i polsk press 1989–2006.

Hon finner ett antal stereotyper, både positiva och negativa.

– Man ska hålla i minnet att det ofta finns ett underliggande budskap i mediernas framställning, säger hon. Sverige kan framhållas som något positivt för att visa vad man kan uppnå: på arbetsmarknaden får man bättre lön och blir behandlad som en människa. Men vill man höja polackernas uppskattning av de egna (polska) livsvillkoren framställs Sverige negativt.

Stereotyper kan kännas som ett förenklat sätt att beskriva människor och förhållanden, men de hjälper till att skapa en struktur och gör det lättare både att berätta och att förstå.

Dystert men tryggt

– Redan på 1500-talet skrev en polsk historiker och geograf om det dystra Sverige. Det temat hittar man också idag, konstaterar Magdalena Zmuda-Trzebiatowska: svenskarna bor instängda i sina hus på öde och kalla vidder, de har fått lära sig att ha tråkigt, och hemfaller åt pessimism och existentiellt grubbleri.

Och svenskarna förstår sig inte på att använda sin frihet, tycker polackerna. Staten styr allt, inklusive privatlivet, och får befolkningen att tro att detta är trygghet. Svenskarna accepterar statens styrning mot ett tillstånd där individen inte längre behöver tänka själv. Här ser polackerna en stor skillnad i förhållande till dem själva.

Vad som tycks vara både obegripligt och oattraktivt för en polsk (möjligen huvudsakligen manlig) reporter är den svenska familjepolitiken. Pappaledighet är ingenting som faller polacken på läppen – vi får en vision av nyblivna fäder som tvingas ta ledigt när barnen är små. I sin nyomvända iver verkar papporna ofta rent infantila, läser vi i en bok från 80-talet. Feminister och homosexuella får också sina fiskar varma.

Svenskarna och alkoholen

Förhållandet till sprit är förstås en kär stereotyp för den som vill säga något karaktäristiskt om svenskarna, ler Magdalena Zmuda-Trzebiatowska. Vi får en bild av hur svenskar dricker sig fulla i Polen, nyktrar till på färjan och kliver iland som mönstergilla medborgare. Polackerna tror att de flesta riksdagsledamöterna är organiserade nykterister som tvingar på svenskarna diverse absurda förordningar. Det driver svenska folket till ytterligheter: antingen hemfaller man åt ett sjukligt undvikande av alkohol, eller så super man ihjäl sig. För en svensk super så länge det finns sprit.

Men det är klart att det finns positiva saker med svenskarna och deras land. Polska läkare som kommer hem berättar de att deras liv är enklare i Sverige. De har mer fritid, de behandlas väl på arbetsplatsen, och barnen behandlas väl i skolan. Däremot tycker de att det är för lätt att köra på älgar på vägen, de gillar inte surströmming och det är alldeles för många sammanträden på jobbet.

Den som berättar om andra folk och andra länder anlägger gärna ett vi- och de-perspektiv, framhåller Magdalena Zmuda-Trzebiatowska. Man ställer det nya i förhållande till det gamla välkända, och konstaterar vid behov att det främmande är besynnerligt.

Vi (polacker) är öppna och hjärtliga, fantasifulla och uppskattar familjelivet, en uppstudsig nation av individualister men de (svenskarna) är kyliga materialister. De sätter förnuftet före känslan, är ärliga och maktlydiga arbetsnarkomaner som gärna offrar sig för kollektivet.

De tycks ju gilla polacker

Samtidigt måste det vara något positivt med svenskarna, konstaterar man: av allt att döma måste de gilla polacker! De vill gärna ha polsk arbetskraft och kulturkrockarna är få.

Magdalena Zmuda-Trzebiatowska har studerat Sverigebilden i polska medier fram till 2006. Än så länge kan man inte säga om den bilden har förändrats i och med EU-inträdet 2004. Däremot är det uppenbart att Sverige är ett land som polackerna känner gemenskap med. Det skrivs mycket mer om Sverige än om t ex Danmark, Finland eller Norge. Vi har ju också en gemensam historia, det finns fullt av reminiscenser i de båda länderna – statyer, porträtt, minnestavlor.