Kulturrådens uppgift är att föra ut den svenska kulturen i världen. Sverige har nio kulturråd, som placeras där de för tillfället funkar bäst. 1989-90 inrättades tjänsten som kulturråd i Polen och Baltikum.

När Mika Larsson i slutet av september lämnar sin tjänst kan hon se tillbaka på två perioder som kulturansvarig i Warszawa. Om hon inte får någon efterträdare hoppas hon att hennes projekt står för sig själv och att folk fortsätter att arbeta i direktkontakt med varandra.

Hon har många exempel på hur de polsk-svenska föreningarna i Polen gör stora insatser.

Mika Larsson, Sveriges kulturråd i Warszawa, använder den svenska kulturen för att stödja det demokratiska samtalet i Polen.

Misstänksamma i början

När kommunismen föll 1989 utbröt allmän eufori – men så tog den otyglade kapitalismen tog över, och entusiasmen gick över i besvikelse. Företagen såldes ut, folk förlorade jobbet och med det daghem och semesterhem som var knutna till företagen. Med desperationen följde överlevnadsinstinkten, i krissituationer gäller det att hamna bland vinnarna. Men läkeprocessen har kommit långt nu, överlevnadsinstinkten är inte längre allenarådande. Polackerna har börjat fundera på hur de kan påverka på områden som inte direkt berör dem själva. Man börjar tänka på människors lika värde, man bildar intressegrupper för att förändra på olika områden, man samarbetar.

– Länge var polackerna misstänksamma mot ordet samarbete, påpekar Mika Larsson, det var ett ord som under diktaturen kom att betyda kollaboratörer – och polackerna ville inte låta sig utnyttjas. Men nu får ordet samarbete tillbaka sitt rätta innehåll. Folk vågar gå samman för att få en förändring.

Kultur i demokratins namn

– Som kulturråd måste jag att använda kulturen i demokratins namn. Jag kan initiera samtal om demokratins innehåll med hjälp av konsten, säger Mika Larsson. Svensk barnkultur är bland de bästa i världen. Vi kan tala med barn om deras vardag och på deras språk. I Polen finns också en rik barnkultur, men det är fortfarande lite av Beskow över den, man talar om och till barn, inte med dem.

2006 lanserades ett barnkulturprojekt med en rad polska intressenter, för att få dem i kontakt med varandra, med hjälp av svenskt material. Inspirerat av Astrid Lindgren förstås: barn är också människor, bara lite kortare till växten. Man läser t ex Pippi och startar en debatt, ställer frågor: Vad är ett självständigt barn? Får man slå barn? Varför det? I Polen är barnaga fortfarande inte totalförbjudet i lag.

Föreningarna gör stora insatser

Mest spännande i Warszawa just nu är Teatr Montownia, som har bestämt sig för att satsa på barn- och ungdomskultur. De har ett fantastiskt samarbete med stadens kulturförvaltning och med skolorna. Elever från Warszawas alla gymnasier har varit och sett deras senaste pjäs och diskuterat den. Teatr Montownia samarbetar dessutom med Dansstationen i Malmö. Ovanpå detta finns det förlag som börjar ge ut ungdoms- och barnlitteratur och ska satsa på svenska författare.

Men också de polsk-svenska föreningarna i Polen har gjort stora insatser för att föra ut den svenska kulturen i Polen, konstaterar Mika Larsson. Ett av Szczecins absolut bästa gallerier ägs av Svensk-Polska föreningens ordförande där, Waldemar Kopczynski. Det är en man som läser svenska och doktorerar på Skansens skapare Artur Hazelius.

I Katowice har Maria Danielska fem år i rad arrangerat Nordiska dagar med hög kvalitet, ett rikt och bra program. Teaterchefen Tomasz Kordon i Tychy anordnar också svenska dagar och försöker ha hög kvalitet. Han har engagerat skolorna i verksamheten.

Dessutom har som bekant Wrocawregionen sen många år evenemangsrika Sverigedagar där ordföranden Ela Towarnicka gör ett fantastiskt arbete.
– Så vi kan göra mycket för att föra ut den svenska kulturen i Polen, säger Mika Larsson bestämt. Dessutom kan vi hjälpa polackerna med att föra ett samtal om vart de vill att demokratin ska leda dem här i landet!