Gunnel Arbin som under flera decennier bevakade Polen för Sydsvenskans räkning har nu gjort ett återbesök i Warszawa och träffat sina gamla vänner i Medborgarkommittén (Komitet Obywatelska). Vad har det blivit av de gamla kämparna?

– vad har det blivit av mina gamla vänner i Warszawa?

Av Gunnel Arbin

Strax före påsk besökte jag Warszawa en längre tid för första gången på fem år, och då var jag naturligtvis ivrig att ta reda på vad som hänt mina gamla vänner. Warszawa och närmare bestämt Komitet Obywatelski, Medborgarkommittén, var ju mina gamla jaktmarker för snart 20 år sedan, när kommunistregimen föll ihop utan brak och landet som genom ett trollslag förvandlades till en någotsånär fungerade demokrati.

Hösten 1989 och våren 1990 var de bästa månaderna i mitt liv och jag fick vänner för livet. Givetvis kunde den euforiska stämningen från ”revolutionshösten” 1989 inte vara för evigt. Snart nog tog gamla motsättningar inom den heterogena Solidaritetsrörelsen över och när väl det normala parlamentariska livet kom igång, tog också partikäbblet fart på allvar och regeringarna avlöste varandra. Hittills har inget parti kunnat sitta särskilt länge på taburetterna och skandalerna har duggat lika tätt såväl i vänster– som högerregeringar.

Jerzy Stepien lämnar nu Konstitutionsdomstolen

Ingen av mina nära vänner deltar längre aktivt i det politiska livet. Den som kommer närmast är Jerzy Stepien, som varit både senator och understatssekreterare. När jag lärde känna honom, var han Generalvalkommissarie och anordnade i den egenskapen de första riktiga kommunalvalen i Polen efter kommunismens fall i maj 1990.

Jag åkte runt i olika småstäder i Mazowsze utanför huvudstaden och minns speciellt en valförrättare som gladde sig åt att slippa hämta ovilliga väljare hemma för att tvinga dem att rösta.

Stepien sade i TV:s nyhetsutsändning, när rösterna räknats samman: – Rösterna är få men äkta.

Som senator satt han i utskottet för kommunal självstyrelse, där han ledde arbetet med att skriva Polens nya kommunallag. Och den fungerar väl någorlunda, även om små kommuner är ängsliga för att inte kunna behålla sina byskolor och oroar sig för sjukvården, som ännu finansieras från en statlig fond vars pengar är på upphällningen. Som understatssekreterare i Jerzy Buzeks regering fick han sin bil utsatt för stenkastning av människor som var missnöjda med den stora länsreformen, då 47 vojevodskap slogs ihop till 16 regioner.

Föremål för ilska, även om den nu endast är verbal, blev han också då han som ordförande i Konstitutionsdomstolen förkastade tvillingarnas lagförslag om ny granskning av statstjänstemäns och politikers föregående som stridande mot konstitutionen. Bland andra hade Bronislaw Geremek, vars antikommunistiska förflutna knappast någon kan sätta ifråga, som ledamot i Europaparlamentet vägrat skriva under ett sådant dokument.

Tvillingarna, som i folkmun går under namnet Kaczory (Ankbönderna), blev förstås sura men kunde inte sätta sig över utslaget. President Lech Kaczynski hämnades dock genom att två år i rad låta bli att infinna sig vid domstolens högtidliga årsmöte, då ordföranden redogör för det gångna årets verksamhet. I år kom han dock men var föga nöjd med årsrapporten, där de framgick att över 200 utslag inte verkställts vare sig av parlament eller av regering. Det äldsta härrör ända från 1998 och handlar om det upplösta kommunistpartiets egendom. Under tiden har den för länge sedan ”privatiserats”, dvs. hamnat i företagsamma funktionärers händer. Av författningsdomstolarna är det bara den tyska och USA:s Högsta domstol, vars beslut är bindande.

När Stepiens 11– åriga mandat går ut i juni, tillträder han en tjänst som dekan i en privat Högskola för Offentlig Förvaltning, som nyligen grundats i Warszawa. Standarden är hög, eftersom den samarbetar med Georgetown University i USA.

Witold Luczywo – datasnillet har lämnat Warszawabörsen