Inte mycket nytt har framkommit om Katyn. Professor Eugeniusz Kruszynski från Köpenhamn summerade läget på en föreläsning i Lund. Gunnel Arbin var där

Intet nytt om Katyn

Professor Eugeniusz Kruszynskis föredrag om Katyn i ljuset av dokumenten var den sista av de öppna föreläsningarna som Dorota Tubielewicz Mattson anordnade på polska institutionen i Lund under året.

Vi hade också förhoppningar att få se Andrzej Wajdas film Katyn, höstens knallsensation i Polen, som hade premiär i Warszawa den 17 september, den dag då Röda Armén lömskt överföll de östra delarna 1939 och tog minst 14000 officerare och civila som krigsfångar. Därav blev nu intet, eftersom Wajdas film inte spelat in tillräckligt mycket pengar på biograferna för att ges ut på dvd. I stället visades en dokumentär om platsen, som blivit ett nationellt trauma, som ännu berör många polacker.

Men först föreläste Kruszynski inför en polskspråkig publik, bestående av äldre personer som ännu levde kvar i den kommunistiska epokens förtigande av massakern och yngre deltagare som sannolikt haft släktingar ur samma kategori.

Professorn redogjorde för tragedins kronologi. Dag för dag fick vi följa en av tyskarnas stora moraliska triumfer under andra världskriget, upptäckten av tre stora massgravar med sammanlagt 4 355 lik, klädda i polska uniformer och många med bevarade legitimationer och personliga brev och fotografier i fickorna. En upptäckt som de allierade bestämde sig för att begrava i tysthet och som Stalin tog till intäkt för att bryta med den polska exilregeringen.

Kruszynski kom dock inte med några nya fakta, inga nya dokument som kommit fram ur tidigare stängda arkiv på den sovjetiska sidan, kanske DNA-undersökningar av kropparna i Katyns dimhöljda skog.

En diskussion utbröt om Katynmonument på olika håll i världen, vars antal ständigt växer. Det första restes faktiskt i Stockholm 1975 under protester från Sovjetiska ambassaden, som emellertid inte kunde göra något, eftersom det stod på privat mark.

Wajdas film ersattes av en gripande skildring av en grupp änkor och barn till offren som reser till Kozice Gory där gravarna finns och Kozielsk, klostret som förvandlades till fångläger de bägge första krigsåren. En av deltagarna, Wanda, går runt i byn och pratar med gamla bybor som sett de fångna officerarna lastas ur och hört skotten som ändade deras liv.