För ett par decennier sedan var den polska filmen stor och välkänd – i Sverige och världen. Regissörer som Andrzej Wajda, Krzysztof Kieslowski, Agnieszka Holland och Roman Polanski kom regelbundet med nya verk, och filmvännerna vallfärdade till biograferna. Efter dem kom en period av tystnad och även om det finns en rad unga filmregissörer i det moderna Polen, så har de inte slagit igenom ute i världen på samma sätt som sina föregångare.

Och hur beskrivs den polska mannen på film? Professor Ewa Mazierska, University of Preston Storbritannien, talade i mitten av oktober på en öppen föreläsning i Lund om den polske mannens relation till kärleken i litteratur och film efter andra världskriget.

Professor Ewa Mazierska

Bilden av älskare i den polska efterkrigsfilmen

Professor Ewa Mazierska i Storbritannien har studerat bilden av mannen – eller snarare bilden av älskaren i polsk kultur, främst litteratur och film, efter andra världskriget. Hon har granskat hur bilden av kärleken och älskaren i den polska filmen utvecklas från 50-talet och framåt? Hon har gått igenom krigsfilmer, socialrealistiska filmer, 60-tals, 70-tals, 80-talsfilm och postkommunistisk film. Hon har undersökt hur kärleken gestaltas genom tiderna, och om den polske mannen på film är en romantisk älskare.

– Det är han inte, konstaterar Ewa Mazierska.

Livet har varit hårt för Polens män, alltför hårt för att de ska slösa energi på att bli förälskade. I brist på mycket annat av livets goda behandlar de kärlekslivet – sex – som ett sätt att nå detta goda som de inte har. De använder kvinnor för att göra karriär och skaffa sig pengar, och på det sättet avstår de från möjligheten att uppleva riktig kärlek. Om de någon gång i filmens värld närmar sig det romantiska idealet, så är det när kvinnor visar dem att kärleken är värd att leva – för att inte säga dö – för.

Så även om filmen handlar om en polsk man som faktiskt vill förälska sig, så har han för många krav på sig. Han ska arbeta för sitt land, han ska lyckas på jobbet eller helt enkelt bara överleva. Och filmer med kärleksmotiv blir ett förträffligt test på männens frihet i det kommunistiska Polen.

– Efter kommunismens kollaps, menar Ewa Mazierska, finns det färre hinder för kärleken, ändå är romantiken en raritet i polsk, tjeckisk och slovakisk film. Nu är det sällan något problem för män, eftersom det finns många sätt att bli tillfredsställd (om än inte lycklig) utan att vara vansinnigt förälskad.

Och studien visar, säger Ewa Mazierska, att när det gäller kärlek på film var 60-talet mest gynnsamt; under andra perioder har männen antingen varit alltför förtryckta eller för desperata för att kunna komma i kontakt med kärleken, detta svårfångade tillstånd.

Så illa är det.

Fotnot:
Ewa Mazierska har också studerat kvinnan i polsk film och har skrivit bl.a. Dreams and Diaries: The Cinema of Nanni Moretti 2004, och From Moscow to Madrid: Postmodern Cities, European Cinema tillsammans med Laura Rascaroli; Women in Polish cinema 2006 med Elzbieta Ostrowska; Polish Postcommunist Cinema, From Pavement Level 2007

Fotnot2:
Lärkmarionetter är namnet på en film från 1969 av den tjeckiske regissören Jiri Menzel.