 |
|||
| 29 April 2007 |
Redaktör: Gunilla Lindberg mail
|
||
Familjealbum med och utan ansikten |
|||
|
Det första som möter betraktaren på den polsk-svenska grafikern Krystyna Piotrowskas utställning Familjealbum på Krognoshuset i Lund är två stora ansiktsbilder i svart/vitt mitt emot varandra på var sin vägg. Det är samma ansikte, med den enda skillnaden att det ena ansiktet har svarta ögon och det andra blå. På väggen mellan dem står en vers ur en polsk barnvisa:
– Min mamma var judinna, den enda i släkten som överlevde andra världskriget, säger Krystyna Piotrowska. Blå ögon kunde betyda att man fick leva vidare. Men även idag spelar utseendet stor roll, och kan bli avgörande för hur man blir bemött, hur ens liv kommer att bli. Alla övriga bilder visar kroppar i kläder, kroppar vars huvuden har tonat bort i dunkel. Suggestiva bilder, gamla fotografier: kroppar med kläder, men huvud och händer har upplösts i intet. Avtryck av kroppar från människor som en gång levde. – Mamma hade inte kvar några fotografier av de döda släktingarna. Så jag köper bilder på marknader, gamla fotografier som ingen längre vill ha, förklarar Krystyna Piotrowska. Vilsekomna bilder, som inte har hågon familj längre. De blir på något sätt min imaginära familj, släkt. Det är med bilderna som med gamla kläder och möbler – avtrycken efter ägaren lever kvar tills att dödsboet har skingrats. Minnet finns i den dödes saker. Och när jag tittar i mammas album från tiden efter kriget känner jag att jag går på de gator, där bilderna är tagna. Jag började arbeta med minnesbilderna för ett par år sedan. Under de här åren har idéerna utvecklats, jag har finslipat tekniken, och kommit fram till det som jag ställer ut här idag. I källarvåningen visas en videoinstallation. Det är konstnärens bror som gör sin morgonyoga, två gånger efter varandra. – Han gjorde sin yoga mycket medvetet och koncentrerat, och efter första filmningen klippte jag och stannade filmen mitt i en rörelse: han står med händerna upp, med handflatorna ut. Som om någon hade sagt: Upp med händerna. När jag filmade andra gången stannade han spontant där - med höjda händer, utan att gå vidare. – Min bror är mycket säker, han är oberoende, det är han som bestämmer. En dag frågade jag honom om det var viktigt för honom att vår mamma var judinna. Han svarade nej, det spelar ingen som helst roll. Han är katolik och går i kyrkan om söndagarna. Men för ett par månader sedan gick han till en snickare för att beställa lite bräder. Snickaren sa: Jag tar inte emot beställningar av en jude. Fortfarande spelar det roll hur man ser ut i dagens Polen – om man har svarta ögon, eller blå. Gunilla Lindberg Om ni inte lämnar Polen kan det hända dottern något …Krystyna Piotrowska är född i Zabrze. Hon studerade inredningsarkitektur i Krakow och grafik i Poznan. Maken var tidningsman och engagerad i Solidaritet. I samband med krigstillståndet sattes han i fängelse, och när han släpptes ut efter åtta månader uppmanades familjen att lämna Polen. Det gjorde de inte, men polisen tryckte på: Om ni inte lämnar landet kan det hända er dotter något! Då flyttade de, kom till Sverige och Lund 1985 där de sedan bodde i tjugo år. Krystyna Piotrowska fortsatte sina grafikstudier på Grafikskolan Forum i Malmö 1985 –1990. För ett par år sedan fick maken ett bra tidningsjobb i det ickekommunistiska Polen. Familjen flyttade hem igen, bosatte sig i Warszawa, där Krystyna Piotrowska nu har sin ateljé. Krystyna Piotrowska har haft många individuella utställningar i flera länder. Under sin tid i Lund ställde hon bl.a. ut på Lunds Konsthall. Hon har också deltagit i en rad internationella samlingsutställningar och fått åtskilliga prestigefyllda utmärkelser och priser. Utställningen har arrangerats av Konstföreningen Aura. |
|
||
|
|
|||
