Bo Bergman
Ordens ursprung
Wahlström & Widstrand 2007.

Han har gjort det igen! Så kan recensenten lugnt säga om Bo Bergman, som på nytt visar prov på den humanistiska lärdom som i många år glatt läsarna av Sydsvenskans språkspalt Ord och uttryck. Där får den vetgirige för det mesta svar på sina frågor vare sig det gäller främmande ord, dialektala uttryck eller nyslang som influerats av invandrarspråken.

Själv minns jag att jag en gång sände in en fråga om härledningen av ordet ”sinkabirum” som jag länge använt som en skämtsam synonym för arrest eller fängelse. Redaktör Bergman redde ut begreppen och påpekade att ordet vars ursprung är okänt kommer från studentslangen på 1840-talet. Som exempel tog han några rader ur Gunnar Wennerbergs samling De tre:

– Men från jordens sinkabirum
Blir jag fri när jag är pirum.
Jag blir fri
När jag är pirum.

Så nu har jag ytterligare en fråga till redaktör Bergman:
– Varifrån kommer ordet ”pirum”?

Som kollega till Bo Bergman på Sydsvenskans redaktion minns jag med glädje många, med en gammal från tyskan lånad term, ”bildande samtal”, när jag passerade hans skrivbord.

Att bläddra igenom Ordens ursprung är att förnya dessa samtal, då läsaren hela tiden upptäcker nya infallsvinklar som i sin tur öppnar nya perspektiv ut över språkens rika och fascinerande värld. Ett exempel är ordet zloty, som många Polenresenärer ju kommit i kontakt med och antagligen grubblat över det knepiga uttalet. Sedan den polska staten återuppstod 1918, är det den gängse valutan och betyder helt enkelt "gyllene, av guld". (Jämför den gamla myntenheten gyllen.) Grundordet är zloto för metallen och författaren visar, att det i själva verket är samma ord som guld vars ursprung är ”gul, skinande, skimrande metall”. Det är ett gemensamt ord i de germanska språken, jämför engelskans gold och tyskans Gold. Ordet lånades in i de slaviska språken, ett exempel på tidiga kontakter mellan germanerna och de slaviska stammar som trängde västerut i Europa under tidig medeltid och en gång nådde så långt som till tyska Östersjökusten.  Inflytandet lever kvar i många ortnamn, t.ex. Stralsund som delvis har slaviskt ursprung (strela = pil).

Så småningom stabiliserades Elbe som gräns mellan germaner och slaver men inte många vet att själva ordet gräns är ett slaviskt lånord som i polskan heter granica. Till svenskan har ordet kommit via lågtyskans grens(z)e. På högtyska heter det som bekant också Grenze. Bergman påminner om många andra polska (och slaviska) ordsläktingar.

Från gränsstrider beger vi oss till vardagsbekymmer. Under första världskrigets livsmedelsbrist, då kålrötter var en delikatess för storstadsborna och lantbrukare eftersökta vänner, uppstod begreppet hamstra. Redan under krigets första dagar började husmödrar (och smarta spekulanter) länsa butikshyllorna på varor och lagra dem. Ordet som har tyskt ursprung syftar på hamstern som lagrar nötter och frön i sina kindpåsar. Kanske har det från början lånats in från något slaviskt språk. Mindre känt, i alla fall, för svenskar är att polskan har motsvarande verb chomikowac från den lilla gnagaren ”chomik”.

Många städer i öst har ändelsen -grad. De mest kända är kanske Leningrad och Stalingrad, som nu heter S:t Petersburg och Volgograd. En stad i västra Ryssland med namnet Novgorod velikij (Stor-novgorod), för att skilja den från Nizjnij Novgorod vid Volga, besöktes under medeltiden av många svenskar, som kallade den Holmgård. Bägge ändelserna går tillbaka på det ryska gorod (stad) samt verbet goroditj (avgränsa, inhägna), i sin tur besläktat med det gemensamma germanska ordet gård.

Själva ordet slav har på svenska två betydelser, dels som beteckning på folkslag, slaver, dels som beteckning på en ofri person. Historiskt sett är det samma ord. Slaverna togs tillfånga i mängd på 800-talet och blev just slavar. Det gamla ordet är träl, som finns belagt från fornsvensk tid. Den ursprungliga innebörden av ”slav” har tolkats som ”personer som bor på en fuktig plats”. Det skulle i så fall höra ihop med det urslaviska ordet slov, som betyder våt.

Läsarna önskas mycket nöje med att botanisera i ”Ordens ursprung”.

Bo Bergmans Ordens ursprung kommer ut på Wahlström och Widstrand den 13 september.

Bo Bergman har under mer än trettio års tid arbetat som journalist och språkvårdare på Sydsvenskan. För sin språkvårdargärning har han tilldelats prestigefyllda pris av både Språkrådet och Svenska Akademien.

Gunnel Arbin är journalist och har bevakat Östeuropa, särskilt Polen, för Sydsvenskan i många år.