Kjell Albin Abrahamson har samlat etthundra av de senaste årens kåserier och krönikor i radio och tidningar till en bok: Jag hatar grupparbeten. Och den titeln är nog kommen från hjärtat: bland det Kjell Albin Abrahamson ogillar allra mest är när människor bara hakar på en åsikt (eller ett grupparbete) och inte själv anstränger sig för att kunna ta ställning. Det är sådant som gör att många talar med samma tunga. Tack och lov finns Kjell Albin Abrahamson där med egna åsikter, stora kunskaper, pregnanta formuleringar, engagemang och humor.

Kjell Albin Abrahamson har fått flera prestigefyllda priser för sin rapportering från Östeuropa: 2006 fick han både Jolopriset, Sydsvenskans Europapris och Stiftelsen Statens och Rättens Journalistpris.

Kjell Albin Abrahamson. foto: Daniel Atterbom

Kjell Albin Abrahamson:
Jag hatar grupparbeten
Krönikor och kåserier från det tredje årtusendet
Fischer & CO 2007

Journalisten Kjell Albin Abrahamsons senaste bok Jag hatar grupparbeten.

Vi hör regelbundet radiojournalisten Kjell Albin Abrahamsons rapporter: inget av vikt inträffar i Östeuropa utan att hans koncisa röst redogör för det som har hänt, och varför. Inte mindre intressanta är de kåserande krönikor där han klargör varför östeuropéernas i vårt tycke ofta svårbegripliga reaktioner egentligen är fullt logiska utifrån den erfarenhet de har av ockupationer, övermakt och korruption. Etthundra av hans kåserier och krönikor har nu samlats i en bok med den betecknande titeln Jag hatar grupparbeten. Titelkåseriet motiverar hans aggression: det finns alltid några i varje grupp som gärna vill dela äran utan att göra någon egen insats. Äran av den här boken tillkommer huvudsakligen författaren, men lite glans kan gott falla på Fischers förlag, som ger ut den.

Kjell Albin Abrahamson är framför allt hemma i Polen, där han också bor. Samtidigt är han svensk och jämte och bor i Skåne på somrarna. Självklart rör sig hans funderingar en hel del kring jämförelser mellan de två länderna, med deras likheter och skillnader. Som svensk är det lätt att se att han gisslar Sverige – men närstående polacker hävdar bestämt att det är Polen som råkar mest illa ut när han strör sina kärnfulla formuleringar kring sig.

Hur det än är med det: det är alltid ett nöje att läsa Abrahamsons nerslag i tillvaron – det må vara på sjukhus, i politiken eller Brigitte Bardots björnhägn. Det finns flera röda trådar i hans produktion. En är frågan om varför kommunismens brott inte uppmärksammas alls på samma sätt som nazismens, trots mångdubbelt fler offer. En annan handlar om alla människors lika värde, oavsett om man är från öst eller väst, gammal eller ung, frisk eller sjuk. Det är viktiga frågor.

Som läsare grips man av Abrahamsons engagemang, hans lojalitet mot Östeuropa, hans önskan att förmedla anledningen till att polacker resonerar annorlunda än svenskar i politiken och vardagen. Som läsare skulle jag också gärna velat ha publiceringsdatum för artiklarna redan efter rubriken. Ibland är det förvirrande att inte veta vilket år han talar om, vilket val som just har hållits och så vidare.

Läs också Sigge Fedyks anmälan av Kjell Albin Abrahamsons Enkel biljett till Polen >>