 |
|
||||||
|
|||||||
Puszcza Bialowieska – Europas sista urskog
Puszcza Bialowieska är ett (relativt) orört och i europeisk skala unikt urskogsområde. På polsk sida omfattar denna urskog ca 550 km2 och på vitrysk sida kanske ytterligare 1 700 km2. Området betecknas som den sista ursprungliga skogen på den europeiska kontinenten och har en stor population av vilda djur, en unik flora och åtskilliga rödlistade fågelarter. Trädbeståndet är till stor del orört sedan urminnes tider. Från Warszawa räknat ligger området ca 190 km åt nordöst. Hela Puszcza Bialowieska är inskriven dels i UNESCOS världsarvslista , dels förklarad som biosfärreservat av UNESCO. Puszczan antas ha varit helt obebodd fram till 1300-talet. Från 1400-talet blev den kunglig skog och fick användas endast för jakt. Bönder som åtog sig att vakta skogen (osocznicy) fick skattebefrielse och på det sättet uppstod små bosättningar. Med kungligt tillstånd kunde man bedriva biodling, tjärbränning och utvinna myrmalm. Efter Polens delningar var Puszczan tidvis skyddad av tsaren, tidvis bedrevs intensiv jakt på visent (europeisk bison). Tsaren skickade dessutom visenter som present till europeiska furstehus. Under första världskriget anlade tyskarna sågverk och bedrev intensiv jakt. Den sista visenten sköts 1919. När polska staten återuppstått förklarades delar av Puszczan som nationalreservat och försök gjordes att återupprätta visentstammen. Fyra djur importerades från zoologiska trädgårdar – i Polen fanns ingen enda kvar – och för att skydda dessa djur gjordes en del av skogen till nationalpark 1932. Fram till andra världskriget hade stammen vuxit till 16 djur. Men den lilla polska lokalbefolkningen deporterades till Sovjet och ersattes av sovjetiska skogsarbetare. 1941 ockuperades Puszczan av tyskarna och Hermann Göring ville skapa världens största jaktreservat här. Under krigsåren var Puszczan också en tillflyktsort för både sovjetiska partisanförband och för förband ut den polska ”hemmaarmén” Armia Krajowa. Efter krigsslutet drogs den polsk-sovjetiska gränsen genom Puszczan. Större delen (ca 1 700 km2 ) hamnade på sovjetisk sida och fick i sin helhet skydd som reservat 1946 (därefter 1992 som nationalpark). I den polska delen skapades 1947 en nationalpark om 47 km2 (utvidgad 1996 till 105 km2). Återstoden av den polska delen ställdes till förfogande för den statliga skogsförvaltningen för exploatering – som tidvis bedrevs som rovdrift. Mer information om den äldre historien finns i
Inte bara visenter, vitryggar och tretåingarVisenten har blivit en välkänd symbol för Puszcza Bialowieska. Idag finns ca 300 fritt strövande djur. Men tack vare att området långt in i vår tid varit i stort sett obebott och relativt litet exploaterat finns här en exceptionell artrikedom. Antalet arter av kärlväxter beräknas till 1070, mossor till 200, djurarter till 12 000 (trots att hittills endast 50% anses katalogiserade), svampar 3000 arter, etc.,etc., etc. Många arter är rödlistade och en del förekommer bara som urskogsrelikter just i Puszcza Bialowieska. Av de sällsynta arterna är många beroende av gammalskog, multnande stammar och stubbar och av det speciella mikroklimatet i orörd sumpskog. Besökande ornitologer brukar vara begeistrade av förekomsten av vitryggig och tretåig hackspett (särskilt den tretåiga anses starkt hotad av skogsbruket). För örvrigt finns alla Europas nio hackspettar här. Men det finns fler rariteter t ex. svart stork, trana och lappuggla. I Puszczan finns 331 spindelarter, 20 blodiglar och en rad fladdermössarter, t ex den sällsynta Nyctalus leisleri som bosätter sig i gamla ihåliga träd. Mer om artrikedomen i Puszcza Bialowieska hittar man på: En särskilt poetisk sida som både informerar om och lovsjunger JätteträdTill de specifika förhållandena i Puszczan hör också att träd antar exceptionella dimensioner och former. 1 100 träd har förklarats vara ”naturminnesmärken”. Hit hör ett stort antal ekar med upp till 40 meters höjd och 6–7 meters omkrets (mätt på 130 cm höjd). Till denna kategori kan man föra granar på upp till 50 meters höjd och Salix-arter som sträcker sig upp till 30 meter. Härliga bilder av Puszczans ekar finns på sajten Vari består då hotet mot Puszcza Bialowieska?På den polska sidan skapades alltså en nationalpark om 47 km2 år 1947. Nationalparken utökades 1996 till 105 km2, vilket är endast 17 procent av den polska delen av Puszcza Bialowieska. Den del som inte är skyddad som nationalpark förvaltas av den statliga skogsförvaltningen (Polskie Lasy Panstwowe). Detta innebär att avverkning i denna del har kunnat fortgå oavbrutet – fram till 1975 betecknades avverkningen som ren rovdrift. Puszcza Bialowieska under UNESCOS beskydd1976 utsåg UNESCO Puszcza Bialowieska i sin helhet till världsbiosfärreservat (Biosphere Reserve) och 1979 till världsarv (World Heritage). På UNESCOS sidor om biosfärreservat kan man studera vilka speciella faktorer som legat till grund för besluten: Konflikten ekonomi versus naturskydd börjarUnder åren 1983–92 pekade naturforskare på att nationalparkens yta måste utökas och att exploateringen av Puszczan utanför nationalparken måste upphöra. Förslagen leder fram till en plan som Polska Vetenskapsakademin överlämnar till presidenten och som för första gången analyserar de skador som skogsbruket åsamkat Puszczan under 1900-talet. 1995 appellerar Statliga Miljövårdsrådet, Polska Vetenskapsakademins Naturvårdskommitté och Nationalparkens Vetenskapliga Råd åter till myndigheterna att hela Puszczan måtte bli nationalpark. Miljöministern avvisar förslaget och inrättar i stället ett organ med det gåtfulla namnet Skogspromotionskomplexet Puszcza Bialowieska. Chefen för den statliga skogsförvaltningen inför under opinionstrycket ett tillfälligt undantag från avverkning för mer än hundraåriga träd i Puszczan – som senare fastställs i ett formellt beslut. 1996 utökas nationalparken från 47 till 105 km2. Löften från regeringen1998 förklarar miljöministern att regeringen är beredd att låta hela Puszczan bli nationalpark senast år 2000. År 2000 undertecknar miljöministern i enligt med löftet ett beslut i frågan, men när han besöker området blir han utsatt för äggkastning från ortsbefolkningen som fått vilseledande uppgifter – t ex att allt tillträde till skogen blir förbjudet om den blir nationalpark. Miljöutskottet i Sejmen backar och förklarar att beslutet visserligen bör genomföras snarast, dock utan att det medför försämrade villkor för den lokala befolkningen. Lokalbefolkningen som slagträÅret efter river miljödepartementet upp sitt förslag med hänvisning till ändrad miljölagstiftning och till motstånd från de lokala fullmäktige. Miljöministern ger med hänvisning till granbarkborren tillstånd att avverka även över hundraåriga trädbestånd och avverkning sker även i områden som förklarats vara reservat. 2002 upprepar miljöministern att någon utvidgning av nationalparken inte kan ske, dels på grund det lokala motståndet, men också på grund av landets budgetläge. Efter hand ökar motståndet från lokala fullmäktige (kommunerna Bialowieza och Hajnówka) som vill använda öppna gläntor i Puszczan (de s k polany bialowieskie) för bostadsbyggande. Och samtidigt slår miljöorganisationerna larm om att den statliga skogsförvaltningen avverkar även i de mindre reservat som avsatts för skydd av utsatta fågelarter och att lokaler för t ex tretåig hackspett av denna anledning gått förlorade. Läget har därefter i princip varit oförändrat. Naturvårdarna inser att skogsbruket tar död på de speciella faktorer som är ett villkor för Puszczans unika karaktär och fortbestånd som exceptionell biotop, nämligen att skogen lämnas orörd med multnande gammelskog och sumpskog. För skogsförvaltningen däremot är varje naturligt döende träd en förlust som räknas i kubikmeter inkomstbringande virke. Alltså en total intressekonflikt. Miljöministern rosar och utlandet risarDen 18 okt 2007 ger miljöministern Jan Szyszko ledningen för de statliga skogarna i Bialystok-regionen utmärkelsen Ledande inom polsk ekologi. Men redan i augusti samma år hade Forest Stewardship Council fråntagit denna institution den internationella certifieringen FSC som skall garantera att virke kommer från ekologiskt hållbart skogsbruk. I oktober drog också Europarådet in sin diplomering av Bialowiezas nationalpark på grund av bristande skydd för hotade arter. Lagförslag lagt på is?I början av december 2007 överlämnade så WWF sin petition med drygt 100 000 namnunderskrifter till president Lech Kaczynski, där man kräver att hela Puszcza Bialostocka görs till nationalpark. Vid det tillfället kunde presidentens statssekreterare Ewa Junczyk-Ziomecka berätta att presidenten redan 2006 tillsatt en expertgrupp som utarbetat ett paket om tre lagförslag med just detta syfte.
Nu har Polen en ny regering och en ny miljöminister. Den närmaste tiden kommer att visa om denne lyckas rädda den unika Puszcza Bialowieska från utarmning och exploatering. Terho Paulsson |
|||||||
