Foto: Jan Maltestam
Professor Jerzy Nowakowski – skapare av Samfundets unika medalj och statyett – en av Polens främste medaljkonstnärer och skulptörer – en ödmjuk och stark personlighet med smak för naturen, vintersport och svensk sill.

Samfundets nya statyett och medalj:

Medaljen som ska tilldelas särskilt förtjänta medlemmar i Samfundet.

Statyetten – båda är framtagna av Krakówkonstnären Jerzy Nowakowski.

Karin Maltestam är ordförande i Blekingeföreningen.

Jan Maltestam är kassör i Blekingeföreningen.

Karin och Jan Maltestam har tagit initiativet till Samfundets nya statyett och medalj. >>

Svensk sill favorit för firad konstnär

Så är det första exemplaret av Samfundets hedersmedalj utdelad, liksom den första hedersstatyetten i brons. Vem är skaparen till dessa två unika konstverk, som tagits fram till Samfundets 80-årsjubileum?

Vi hälsar på hos professor Jerzy Nowakowski i Kraków – och lär känna en ödmjuk, hängiven och uppskattad konstnär och pedagog. Vem är han och vad döljer sig bakom de pigga ögonen och den välansade mustaschen?

Vi gör ett påskbesök i hans och hustrun Krystynas ateljé – en av tolv ateljéer vid floden Rudawa i centrala Kraków. Här tillbringar Jerzy Nowakowski en stor del av sin tid som medaljkonstnär och skulptör.

Ateljén är en rymlig, ljus arbetslokal med högt i tak. Påbörjade stora och små bronsskulpturer trängs med gipsformar, mängder av verktyg och tillbehör som behövs för arbetet.

Längs trappan upp till det lilla extrarummet med sittgrupp är väggarna fyllda med reliefer och medaljer. Här i ateljén skapar Jerzy sina bronsmedaljer och skulpturer.
Vi konstaterar att hans konstnärskap sträcker sig över många år och får veta att Konstakademin är hans arbetsplats på förmiddagarna, medan eftermiddag och kvällar ägnas åt arbete i ateljén.

– Jag har arbetat som utbildad konstnär i närmare 35 år, berättar Jerzy (eller Jurek som hans vänner kallar honom). Jag har gått den långa karriärvägen på Konstakademin i Kraków; från assistent till professor, som jag blev utnämnd till år 1994. Det är förstås ett högtidligt minne, när f d presidenten Lech Wasa personligen överlämnade beviset på professorstiteln vid en ceremoni i presidentpalatset Belweder i Warszawa.

Kan du beskriva ditt arbete som professor?

– Jag har ett pedagogiskt ansvar för eleverna på skulptörlinjen under deras andra till femte år och arbetar då med dem i egen utbildningsateljé på Konstakademin. En del administrativt arbete blir det förstås också.

Och ditt arbete som pedagog?

– Det är ett stort ansvar att utbilda den unga generationen. Relationen mästare och elev är speciell och det är alltid spännande att se hur de unga utvecklas. Jag anser att det är oerhört viktigt med gedigna kunskaper från grunden i både teori och praktik. För att kunna utveckla sin talang måste det finnas en god grund att stå på, menar Jerzy.

Finns det några skillnader mellan att vara konstnär idag och för – låt säga – 20 år sedan?

– Nej, jag tycker inte att skillnaden är så stor. Men en sak skiljer sig: förr var det betydligt vanligare att de stora offentliga institutionerna stöttade konstnärer ekonomiskt genom att köpa in skulpturer. Nu finns inte dessa offentliga medel,

Att vara skulptör är både hårt arbete, tidskrävande och kostsamt med tanke på att Jerzys material nästan alltid är brons. Dessutom måste han sköta sin marknadsföring, ha goda kontakter och arbeta hårt för att ha skulpturerna färdiga när de ska ställas ut. Han har fått stort erkännande för sitt arbete och har deltagit i många utställningar både i Polen och utomlands.

– Jag är tacksam för att jag ofta fått chansen att göra många medaljer till olika uppdragsgivare runt om i Polen. Tre av mina medaljer är inköpta av British Museum i London. Det är jag stolt över.

Hur ser du på ditt konstnärliga arbete?

Jerzy blir entusiastisk:
– Det traditionella arbetet i verkstaden är viktigt. Jag arbetar både skapande och konsekvent. Jag söker hela tiden nya lösningar och utmaningar i teman, som kan beröra betraktaren. Självklart påverkas jag och inspireras av samhället runt omkring, av händelser i omvärlden.
Dessutom har jag en gemensam trygghet tillsammans med min hustru. Vi förstår varandra väl och i vårt skapande kompletterar och inspirerar vi varandra.

Och hur funderade du, när du fick uppdraget att göra hedersmedaljen?

– Naturligtvis blev jag glad och hedrad och jag tackade genast ja – även om tiden var knapp. Jag har flera gånger tagit färjan över Östersjön till Blekinge och under resornas gång har jag alltid tänkt på hur havet både skiljer, men också förenar oss. Den mjuka, runda formen ska påminna om havets rörelser som är utan gränser och sedan var det ganska naturligt att Mariakyrkan i Kraków och Stadshuset i Stockholm fick bli symboler för våra länder.

När det gällde statyetten – hur har du tänkt då?

– Statyetten har en mera abstrakt form, som kan symbolisera olika skepnader i naturen. En utslagen, uppåtsträvande form finns i grunden, men det är ändå betraktaren som ska göra sin egen tolkning. Både till medaljen och statyetten har jag förstås använt brons och till sockeln väljer jag företrädesvis marmor – för mig är det viktigt att använda naturens eget material.

Hur har dina kontakter med Sverige hittills varit?

– Jag är väldigt glad över att få det här uppdraget för Samfundet, särskilt som mina kontakter med Sverige och Blekinge under många år varit mycket positiva. De polska utställningarna i Blekinge har alltid väckt stor uppmärksamhet och flera kommuner i södra Sverige har köpt in mina skulpturer. Dessutom har en hel del privatpersoner köpt in mindre skulpturer och reliefer, vilket är roligt.

Vad händer närmast på konstfronten i Sverige?

– Jag är inbjuden att medverka i en stor utställning i Karlshamns Konsthall under sommaren 2007 tillsammans med min hustru Krystyna. Jag kommer att samordna utställningen tillsammans med Svensk-Polska Föreningen i Blekinge och se till att det även blir några duktiga grafiker från Kraków, som ställer ut. Det ska bli spännande och inspirerande. Och Blekinge är så vackert på sommaren …

Under intervjun har vi förflyttat oss en trappa upp – här är väggarna fyllda av exempel på Jerzys fantastiska medaljer, som han skapat under många, många år. Vi bjuds på kawa, små utsökta minismörgåsar, hustru Krystynas fantastiskt goda tårta och något polskt och starkt i de små glasen därtill.

Och så tar Jerzy och Krystyna fram ett exemplar av det alldeles nyutgivna bokverket om deras konstnärskap. En innehållsrik och vacker bok och tung – den väger mer än två kilo. Boken kan ännu inte köpas i handeln utan säljs enbart i Konstvännernas Palats i centrala Kraków. Här finns allt man kan vilja veta om de två Krakówkonstnärerna, dokumentation från deras yrkesliv, från utställningar och inte minst av deras fina skulpturer och medaljerna av Jerzy.

Har en hårt arbetande konstnär tid över för annat än konsten?

– Jag är mycket intresserad av god mat. Min Krystyna är oerhört duktig i köket, men jag finns gärna med, smakar, kryddar och gör sallader. Vi har under flera somrar varit på workshops i Mirabel i Frankrike tillsammans med konstnärskollegor från Europa. Då njuter vi av det franska landskapet, franskt vin, de ljuvliga dofterna och de franska ostarna … Jag reser gärna, när tiden så medger. Naturen inspirerar alltid! I Sverige uppskattar jag den underbart goda sillen i olika inläggningar, lax i alla de former och så gillar jag vintersport. Att åka utför ger en känsla av utmaning och frihet.

Tiden går fort i samtalet med denne trevliga, ödmjuka och personliga professor. Fler skulptörer ansluter från närliggande ateljéer och kvällen avslutas med långa, spännande och intressanta samtal om allt som ligger människan nära – ett samtal utan gränser.