foto: Maude Fröberg Christian Kornevall, då internationell chef på Röda korset, dåvarande generalsekreteraren Anders Wijkman och Svensk-Polska Samfundets andre vice ordförande Tor Johanson, arbetade tillsammans med hjälpsändningarna.

foto: Maude Fröberg – Den plats vi står på är viktig för det polska folket, sa ambassadör Michal Czyz när han tillsammans med landshövding Lars-Erik Lövdén i Halmstad avtäckte minnesplattan.

Hjälpbehovet var enormt. För att få in pengar arrangerade Röda Korset, Rädda Barnen och Lions den 9 januari 1982 den första direktsända TV-insamlingen. Med den tidens mått blev resultatet fantastiskt: 8.5 miljoner kronor, 1 500 ton barnkläder, 200 000 par barnskor och 50 000 filtar.

I Röda korsets katastrofförråd i Halmstad lagrades kontinuerligt förnödenheter för katastrofområden över hela världen, men sådana här mängder hade man aldrig haft att göra med. Förrådspersonal och frivilliga arbetade dygnet runt. Förutom kläder, filtar o.s.v. fick förrådet också ta hand om medicin, kirurgiska instrument, teknisk apparatur m.m.

Den 18 januari 1982 gick den första lastbilskonvojen med hjälp in till det mörka och frysande Polen i väg under ledning av rödakorsdelegaten Tor Johanson. I fjol tog han upp frågan om uppsättande av en minnesplakett på Katastrofförrådet. Ambassadör Michal Czyz beslöt omgående att så borde ske i Halmstad. Ledningen för Svenska röda korset ställde sig mycket positiv härtill.

Onsdagen den 29 augusti 2007 var det klart för avtäckning av skylten. Från polska ambassaden deltog ambassadören Michal Czyz och förste sekreteraren Monika Szmigiel-Turlej. Den nytillträdde generalkonsuln i Malmö Jaroslaw Lasinski deltog också liksom honorärkonsuln i Halmstad Bo Chronier med maka Anna. Landshövding Lars-Erik Lövdén fanns på plats liksom kommunstyrelsens i Halmstad ordförande Carl-Fredrik Graf.

Anders Wijkman hade tagit morgonflyget upp från Bryssel medan tidigare chefen för Internationella sektionen Christian Kornevall hade kommit upp från Genève. En av de chaufförer som gjort många resor för Röda korset under tiden, bland annat som chaufför för undertecknad, Christer H Persson företrädde de chaufförer som tog hand om det många gånger direkt farliga arbetet i Polen. Förre trafikledaren vid ASG i Malmö, som arrangerade och klarerade transporterna, Edward L.Lubera, hade kommit upp från sin nuvarande bostad i Gdynia.

Samfundets II vice ordförande, Tor Johanson, rödakorsdelegat under bl.a. den aktuella operationen, hälsade välkommen och erinrade om det stora arbete som utförts här på denna plats. Anders Wijkman gav en återblick över situationen och det stora hjälpbehovet. Han påminde också om att närmare 5 000 internerade Solidaritetsanhängare och oppositionella kom att få besök av ICRC:s delegater. De förhållanden som rådde då är svåra att förstå och är inte heller kända för dagens uppväxande släkte. Alla som passerar minnesskylten kommer att få en påminnelse om hur det var.

Den operative chefen Christian Kornevall erinrade om de stora svårigheter man möttes av (täta kontroller, ifrågasättanden, ingen diesel eller inga reservdelar) men framhöll också den stora hjälpsamheten, vänligheten och tacksamheten hos den polska allmänheten.

Ambassadör Michal Czyz påpekade att hjälpen var en verklig hjälp till att överleva.
– Vi bara drömde om demokrati och frihet. En särskild anda föddes i Polen, en anda som stärkte alla och som slutligen blev den direkta orsaken till den totala förändringen av Europas karta. Vi kommer aldrig att glömma vad det svenska folket gjorde för oss. Den plats vi står på är en viktig plats för det polska folket.

Därefter avtäckte ambassadören tillsammans med landshövding Lars-Erik Lövdén minnesplattan. Den svenska inskriptionen på minnestavlan lyder:

”Denna plats var under många år centrum för svenska organisationers hjälp till Polen. Tack vare många svenskars offervillighet och deras solidaritet med det polska folket kom Sverige att bli ett av de första länderna att skynda Polen till hjälp under det av de kommunistiska makthavarna införda krigstillståndet. Den första konvojen med gåvor till Polen lämnade Halmstad i januari 1982. Det polska folket kommer aldrig att glömma den hjälp man fick från Sverige, vilken gjorde det möjligt att härda ut under krigstillståndets mörka period, för att sedan bygga ett nytt, demokratiskt Polen. Må denna tavla minna om den svensk-polska solidariteten. Stort tack!”