|
Sista gången på Finngatan
Svensk-Polska Föreningen i Skåne höll årsmöte fredagen den 17 mars 2006. Det var sista gången vi kunde hålla till på Institutionen för Öst- och Centraleuropastudier på Finngatan 14, och det var med vemod vi mindes alla glada sammankomster i Sten Bromans barndomshem.
Ordförande Kent Larsson visade med den ekonomiska berättelsen hur såväl medlemsantalet som temperaturen har ökat de senaste åren, nämnde Bulletinen i papper och på webb samt god mat på sammankomsterna som bidragande orsaker till vår ökade aktivitet.
Barnhemmet
Kent nämnde också hur delar av styrelsen gästade systerföreningen i Wroclaw till Lucia, och inte minst om föreningens engagemang för barnhemmet i Wierzbice utanför Wroclaw.
Barnen på barnhemmet brukar varje höst klippa och klistra ihop julkort, som de sedan säljer för att känna att de i någon mån bidrar till sitt uppehälle. De julkort vi sålde åt Wierzbicebarnen blev en succé och vi kunde överlämna 1000 zl strax före jul.
En ny beställningslista skrevs spontant av de närvarande gästerna den landade på 150 ex. Den som vill beställa julkort nu kan maila, så bygger vi på beställningslistan. Korten kostar 10 kr styck porto och emballage tillkommer.
Tor Johanson läste upp verksamhetsberättelsen och efter genomgång också av revisorernas berättelse beviljades styrelsen ansvarsfrihet.
Avgående och nytillkomna styrelseledamöter
Kjell Nilsson och Kristina Sundqvist lämnade styrelsen efter år av gott styrelsearbete och avtackades.
Två nya ledamöter valdes in: Janina Ahlgren och Jan Axel Stoltz. Suppleanter: Kristina Mårtensson och Sverker Norén.
En utförligare presentation av den nya styrelsen kommer inom kort.
Zygmunt Lakocinski samlade in fångarnas berättelser
Efter årsmötesförhandlingarna berättade Thomas von Gegerfelt om sin far, Zygmunt Lakocinski, som hamnade i Lund som polsk lektor. När lägerfångarna från Ravensbrück började komma med de vita bussarna till Sverige var Zygmunt Lakocinski där och talade med dem om vad de hade varit med om. Han tolkade och skrev ner en lång rad intervjuer med människor som kom direkt från koncentrationsläger och fick ett material vars like knappast finns någonstans. De flesta andra insamlade vittnesbörd har gjorts många år efter andra världskrigets slut.
|