September 2006

Gripsholm och Katarina Jagellonica

Lördag 26 augusti gjorde 15 medlemmar från Stockholmsföreningen en studieresa till Gripsholms slott i Mariefred. Vid slottet mötte vår hedersmedlem Wadek Sloma, som bor i Mariefred. Syftet med resan var att studera den polska prinsessan Katarina Jagellonicas öden i Sverige. Vår kunniga guide under visningen hette Madeleine Elgenberg.

Gripsholms slott är en mäktig anläggning som började byggas under Gustav Vasas tid som regent. På platsen fanns tidigare ett slott som uppförts av Bo Jonsson Grip under 1300-talet.

Slottet användes flitigt av Gustav Vasa och hans söner. Hertig Karl utnyttjade slottet som bostad då han var hertig av Södermanland. Även Gustav III tillbringade mycken tid här. Det mest berömda minnet från den tiden är slottsteatern. Den byggnad vi ser idag genomgick en grundlig renovering i slutet av 1800-talet.

På slottet finns en stort antal tavlor föreställande svenska och utländska kungligheter. Många av tavlorna har polsk anknytning. I Rikssalen finns ett porträtt av Sigismund I (den gamle) som var gift med den italienska prinsessan Bona Sforza. De var föräldrar till Sigismund II August och Katarina Jagellonica. Det är Bona Sforza som ligger bakom den renässansstil som präglar borggården på slottet Wawel i Kraków. Det italienska inflytandet kan man också se på många byggnader i staden.

Katarina Jagellonica växte upp i en polsk-italiensk renässansmiljö. Hon var vacker och hade stora mörka ögon, vilket man kan se på porträttet från slottet i Warszawa. Tavlan är målad strax före giftermålet med hertig Johan av Finland (sedermera Johan III). Hon var bildad, talade flera språk, var intresserad av musik och dans. Hon hade ett lugnt sinne och värnade mycket för fattiga och sjuka.

Erik protesterade

Erik XIV var emot äktenskapet mellan Johan och Katarina. Trots det gifte de sig i Vilnius 4 oktober 1562. Katarina var 36 år och Johan bara 25 år. Det var ett typiskt ”politiskt” bröllop. Johan hoppades få den polske kungens stöd för sina ambitioner om ett finskt-livländskt välde. De nygifta hade bara känt varandra en vecka då bröllopet stod. Trots detta och den, på den tiden, stora åldersskillnaden blev det ett lyckligt äktenskap.

Under 1563 blev brytningen mellan de bägge bröderna Erik och Johan definitiv. Erik lyckades få riksdagen att döma Johan till döden för landsförräderi. Johan vägrade ge uppmen kapitulerade efter en kort belägring av Åbo Slott sommaren 1563. Han och Katarina fördes till Gripsholm som fångar. Katarina hade kunnat få bo på ett annat slott tillsammans med sitt stora polska hovfölje. Hon valde dock fångenskapen med Johan och fick därvid bara behålla två tjänare.

Under de fyra år de var inspärrade på Gripsholm föddes två barn. Dottern Isabella föddes 1564 men avled två år senare. Samma år 1566 föddes sonen Sigismund som senare kom att väljas till kung i Polen. När Erik XIV mördade medlemmar ur släkten Sture i maj 1567 blev det uppenbart för alla att kungen var sinnessjuk. På hösten 1567 släpptes hertigparet ur fångenskapen. Under 1568 gjorde Johan och hans bröder Karl och Magnus uppror mot kung Erik. I september 1568 tågade de segrande hertigarna in i Stockholm samtidigt som Katarina födde dottern Anna.

Nu var det Eriks tur att bli fånge. Den 10 juli 1569 kröntes Johan och Katarina till kung och drottning av Sverige. Katarina dog 1583, 57 år gammal. Hon hade då varit svensk drottning i 14 år. Prinsessan Anna följde sin bror Sigismund till Polen och är begravd i Torun. De tre polska Vasakungarna och deras familjer är begravda på slottet Wawel.

Inget porträtt av Katarina 

Vid vårt besök på Gripsholm kunde vi konstatera att det inte finns något porträtt av Katarina på slottet. Vi har därför tagit kontakt med Nationalmuseum och frågat om man inte bör låta måla en kopia av det polska porträttet som man gjort i Åbo. Vi menar att det bästa vore att anlita en polsk konstnär för arbetet. Vi hoppas att Nationalmuseum kan få fram medel för ett sådant projekt. Kulturattachén vid svenska ambassaden i Warszawa, Mika Larsson, är informerad om dessa tankegångar.