Polska för nybörjare i Kraków

Under två semesterveckor i somras följde Peter Eklund en nybörjarkurs i polska i Kraków. Det blev intressanta och intensiva dagar.

Vi var ett 60-tal personer som samlades i den privata språkskolans lokaliteter. Det kändes som tidigare starter på nya skolor i livet, med många människor som från början inte kände varandra. Vi delades in i grupper, och i min grupp ingick fyra amerikaner, två danskar, en holländare och en italienare. Orsakerna till att vi hade valt att lära oss polska var skiftande:

Amerikanarna:
et unga amerikanska paret hade bosatt sig i Kraków. De tänkte stanna i några år och öppna ett amerikanskt café.
Tonårsflickan flyttade från Polen som barn och hade glömt sitt modersmål.
Den pensionerade läkaren ville lära sig mer om landet som farföräldrarna hade lämnat på 1920-talet.

Danskarna:
Doktoranden skulle till vintern genomföra fältstudier i Zakopane och behövde kunna lite polska. Hennes sambo skulle komma ner till vintern och ville också kunna tala lite, speciellt i kön till skidlifterna.

Italienaren:
Läkarstudenten hade läst om Polen och blivit intresserad. Han sökte bekantskaper bland lokalbefolkningen och behövde naturligtvis ett språk för att tala med dem.

Holländaren:
Den arbetslöse hade tidigare lärt sig ryska och ukrainska. Han var gruppens språkbegåvning med nästan full pott på det avslutande provet.

Svensken:
Jag själv — med familjeband med Polen sedan snart 20 år tillbaka var det hög tid att lära mig språket. Jag kan inte fortsätta bli ”left out” vid våra besök i Kraków.

Lektionerna varade i allmänhet mellan kl 9 och 14. På första rasten gick vi till ett café i samma hus och njöt av gott kaffe och allehanda bakverk. Naturligtvis hade vi nybörjare svårt med att kommunicera med de anställda i butiken men teckenspråket fungerade väl och expediterna lärde sig vad studenterna brukade köpa. Kakor köptes på vikt och satte sina spår på den egna viktkurvan! Under lunchrasten brukade vi äta en medhavd smörgås eller något som vi köpt i någon närbelägen affär alldeles utanför skolporten. Där fanns också en spårvagnshållplats. Lunchen åts alltså bland väntande resenärer!

Undervisningen hölls i ett högt tempo under mycket trevliga former. Alla lektioner var på polska, men ibland när vi inte förstod fick våra två lärare, Agnieszka och Laura, förklara med några enkla engelska ord. Det var läsövningar, frågor och svar på polska, grupparbeten, levande charader och många gånger lockades vi till goda skratt. Undervisningsmetoderna kändes mycket moderna.

Varje dag fick vi hemläxa, och den som inte löste sina uppgifter på rätt sätt fick syrliga kommentarer. Förutom lektionerna fanns det möjlighet till några timmar privatundervisning varje dag efter ordinarie schema.

En mängd utflykter arrangerades av skolan. På välkomstpartyt ute på landsbygden kunde vi delta i bullbak, ostproduktion, färdas med häst och vagn samt rida. En tur gick med gamla bilar till Nowa Huta – beskrivningen av utflykten utlovade något helt annat än vad det blev. Mellanliggande helg arrangerades utflykt till de närbelägna bergen.

Kursen avslutades med ett skriftligt prov. Vi fick betyg, inte bara intyg! 53 % var gränsen för godkänt, och den som fick bäst resultat klarade 97 %. Själv nådde jag ”bara” 75 %, eftersom ovanan vid flera kasus ställde till det för mig. Resultatet är att jag numera kan förstå enkla konversationer. Jag kan räkneorden på polska och jag kan höra olika böjningsformer när andra samtalar. Nu gäller det att bygga upp självförtroendet så att jag vågar börja säga några fraser. Under hösten ska jag försöka komma med på någon kurs för nybörjare vid Uppsala universitet. Nästa sommar hoppas jag att kunna följa en ny tvåveckorskurs!

Peter Eklund är civilingenjör och medlem i den nybildade Uppsalaföreningen.

Foto: Karin Maltestam