EU beslöt förra året att de hundratusentals flyktingar som kom från Mellanöstern och Nordafrika solidariskt skulle fördelas på medlemsländerna. Men flera av de medlemsländer, som var med och fattade beslutet, har senare ställt särskilda krav för att acceptera flyktingarna, och av de 160 000 som beräknas ha rätt till asyl i Europa har bara drygt 5 000 placerats.

Polen är ett av de länder som kraftigast motsatt sig att ta emot flyktingar, och Visegradgruppen som förutom Polen består av Ungern, Tjeckien och Slovakien, lade på det informella toppmötet i Bratislava fram ett förslag om flexibel solidaritet, som nu diskuteras.

Flexibel solidaritet innebär enligt förslaget att alla medlemsstater deltar i flyktingprogrammet, men varje land avgör hur mycket man kan och vill bidra med. De som inte vill ta emot muslimska flyktingar kan i stället bidra mer till gränsförsvaret, ge stöd till flyktingar i läger utanför Europa och bidra ekonomiskt till medlemsstater som tar emot flyktingar.

Idén har utvecklats ur ett annat EU-förslag som gick ut på att länder som vägrar ta emot flyktingar skulle betala 250 000 euro per avvisad asylsökande. Frågan är hur mycket och vilken typ av insats som för vägrarländerna motsvarar en avvisad flykting.

Det vore bra om vi kunde anta det här erbjudandet, säger EU-parlamentets talman Martin Schulz, jag skulle bli glad om Visegradländerna vore redo att åtminstone börja tala om en ökad finansiell delaktighet.

Att vissa medlemsstater vägrar att ta emot flyktingar har också utlöst en debatt om EU-fonderna, där Polen är den största mottagaren. Om fonderna minskar med en fjärdedel skulle det bli ett rejält bakslag för Polen, vars budget är uppbyggd kring de kraftiga bidragen från EU. Den polska ekonomin skulle kunna gå miste om 16 miljarder złoty (drygt 38 miljarder svenska kronor) som regeringen i hög grad behöver för att klara av sina vallöften. (Polskie Radio, Notes of Poland och wB 25 sept 16)