96 offer – 96 marscher

PiS-ledaren Jarosław Kaczyński.
Foto: Piotr Drabik, wikipedia.

Under torsdagens månadsceremoni till minne av offren i Smolenskolyckan 2010 talade regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) ordförande Jarosław Kaczyński om att det snart är dags att sluta med marscherna från kyrkan till presidentpalatset den 10 varje månad.

Det ska naturligtvis ske på hans villkor: den 10 april 2018 hålls den 96:e månadsmarschen.

96 offer i Smolensk-katastrofen och 96 marscher, sedan får vi sluta, sa han i sitt tal.

Annars var hans tal ovanligt lågmält – inte ett ord om de ”stupade” i flygolyckan och inte ett ord om Smolensk-kommissionen. Han sade visserligen som vanligt att ”kampen för sanningen fortsätter” men antydde samtidigt att ”vi är nära sanningen” och att ”vi måste acceptera sanningen hur den än ser ut”.

Drygt 2000 poliser var på plats med vattenkanoner och pansarbilar för att ta hand om de fredliga motdemonstranterna. Slumpvis utvalda demonstranter transporterades iväg till polisstationen. Motdemonstranterna fortsatte sin protest utanför polisstationen.

Man kan ju hoppas att Kaczyński håller vad han lovat. Det är uppenbart att han backar; till med PiS-ledaren måste ha insett att fortsatta manifestationer inte leder någon vart. Han är uppenbart rädd för folkmassorna, för den så kallade ”gatan”, där medborgare demonstrerar sitt missnöje och gör motstånd mot det som pågår i landet.

Samtidigt är det en klar signal till Smolensk-kommissionen och försvarsminister Antoni Macierewicz att det är dags att komma med lite resultat från utredningen av Smolenskolyckan den 10 april 2010. PiS-regeringen förkastar ju de slutsatser som drogs av den första haverikommissionen och har istället försökt driva teorin om ett politiskt attentat.

När Jarosław Kaczyński säger att sanningen måste accepteras oberoende av hur den ser ut kan det tolkas på två sätt: antingen som en uppmaning till oppositionen att den måste förlika sig med PiS forcerade sanningar, eller en signal till de egna väljarna att det nu gäller att inse fakta. Frågan är om Kaczyński själv är beredd att acceptera fakta då det till syvende och sist handlar om sannolikhet.

Ingenting tyder emellertid på att Kaczyński skulle vilja lugna ner den spända stämning som just nu råder i Polen. Utspelet om krigsskadestånd från Tyskland, den antityska och antieuropeiska propagandan, den ovänliga politiken mot Polens östra grannländer och den raljerande rösten mot Ryssland gör att Polen kan hamna i ett ohållbart geopolitiskt läge. Och det kan bli svårt att ändra.

Dorota Tubielewicz Mattsson