När de skjuter hästar …

Beata Szydlo tackar sina ministrar för gott samarbete.
Foto: Regeringskansliet.

Beata Szydło, Polens förra premiärminister, har iklätts offerkofta. På morgonen försvarar regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) henne i parlamentet mot oppositionens misstroendevotum för att på kvällen tvinga henne att avgå. Szydło har under två års tid systematiskt följt varje order från partiledaren Jarosław Kaczyński. Man kan till och med säga att hon var rätt bra på det. Men nu är hennes tid slut. Szydło har gjort sitt, Szydło får gå.

Förödmjukande? Ja. I synnerhet som Kaczyński officiellt utlovade en hel mandatperiod om hon gjorde bra ifrån sig, och det gjorde hon i sin iver att lyda ledaren. Men också i högsta grad självförvållat. Szydło är en stor flicka som borde ha varit medveten om riskerna med att vara Kaczyńskis nickedocka. Och alla spekulationerna om hennes avgång, hennes framtid och alla ojande över hennes öde tycks ha ett enda syfte – att skyla över det verkligen viktiga som samtidigt inträffade i Polen, den slutgiltiga dödsstöten mot landets domstolar.

För medan alla hetsade upp sig om vem som skulle bli Polens nästa (officiella, inte den verkliga) styresman röstade parlamentet igenom ändringar till presidentens förslag om lagen om Högsta domstolen samt om valet till Polska Domstolsrådet (KRS). Högerkoalitionen har alltså röstat igenom en politisering av rättsväsendet och i praktiken en nedmontering av maktens tredelning som ju är ett av de viktigaste fundamenten för den demokratiska statens existens. Alla diskussioner förhindrades smidigt, taltiden minskades till 30 sekunder och lagändringarna röstades igenom på löpande band. När oppositionsledaren Grzegorz Schetyna talade om konsekvenserna stod regeringspartiernas bänkar tomma.

Så nu går polackerna åter ut på gatorna för att försvara demokratin. Ljuskedjor bildas över hela landet. Oppositionen manar till protester. Experter försöker förklara vikten av det som hänt. Nu har president Andrzej Duda återigen möjlighet att lägga sitt veto. Men kommer han att göra det? Knappast troligt. Kaczyński och Duda har av allt att döma uppnått en överenskommelse – kanske får Duda större ansvar för utrikespolitiken, kanske förlorar hans svurne fiende Antoni Macierewicz posten som försvarsminister, kanske … I gengäld fortsätter Duda att pliktskyldigt underteckna allt som Kaczyński lägger på hans skrivbord.

Inte ens Venedigkommissionens senaste rapport gör något större intryck på makthavarna. Kommissionen skriver att de förändringar PiS driver igenom är ett ”mycket allvarligt hot” mot det demokratiska rättssystemet. Man pekar på en långt gående politisering av Domstolsrådet, man råder Polen att skilja riksåklagarämbetet och justitieministerämbetet åt och varnar för konsekvenserna av att ge riksåklagaren alltför stora befogenheter. Rapporten, som innehåller hård kritik mot justitieministerns godtyckliga av- och tillsättningar av domare, är undertecknad av Venedigkommissionens samtliga medlemmar – utom den polska.

Motsättningarna och aggressionerna mellan polackerna ökar för varje dag. Inte bara i parlamentet utan även på gatorna. Och polisen beordras ta till allt hårdare åtgärder för att kväsa protesterna.

Polen har blivit en polisstat.

Dorota Tubielewicz Mattsson