Zofia Szydłowska – Cepelias starka kvinna

Zofia Szydłowska i samspråk med en man från Tatrabergen.

Zofia Szydłowska föddes 1917 i Kiev. När hon var tre år flyttade hon med sin mor, som hade adligt påbrå, till Warszawa. Hon hade ingen kontakt med sin far, men bröderna Józef och Antoni Chaciński stod henne nära. Efter studentexamen studerade hon konsthistoria på Franska Institutet. 1937 flyttade hon till Kraków för att studera vid Jagellonska universitetet. Med sig hade hon ett introduktionsbrev till greve Ksawery Pasłowski. I hans palats lärde Szydłowska känna de aristokratiska och intellektuella kretsarna. Hon gifte sig 1938 med Henryk Szydłowski, åklagare vid länsrätten i Kielce.

Under andra världskriget drev Zofia Szydłowska tillsammans med några vänner en kommissionsbutik med porslin. Hon samarbetade med Armia Krajowa (Hemmaarmén), där hon hade en underordnad roll.

1945 anlitades Szydłowska som direktör för en klänningsfabrik. Ett år senare återvände hon till Kraków för att bli teknisk direktör på ett center för konstindustrin. Följande år blev hon vd på ett statligt företag för ullindustrin i Łódź. Hon var en av fåtaliga kvinnor på högre befattningar.

När Cepelia startades 1949 preciserar ordförande Szydłowska företagets åtagande. Det ska förena traditioner i polsk folkkultur och konsthantverk med nutiden, säkra en fortsättning av gamla traditioner och skapandet av nytt innehåll för det moderna livet. Szydłowska skapar inte bara ett program, utan också en firma-
stil. Hon ville skapa en ”liten enklav, estetisk ö, kultur, konstnärligt och utsökt”. Författaren Piotr Kordoba skriver i sin bok ”Ludowość na sprzedaż” (Folklighet till salu) att Zofia Szydłowska var en stor dam, en kvinna från en helt annan värld än den gråa folkkommunen. Alltid utomordentligt klädd och med en doft av fransk parfym.

Hennes vän biskop Czesław Kaczmarek arresterades den 20 januari 1951 anklagad för spioneri åt USA och Vatikanen. Zofia Szydłowska gick samma öde till mötes den 15 september 1952. Hon visste inte vad hon var anklagad för, om det gällde 800 dollar som hon hade haft eller för att hon anställde personer i Cepelia som inte var partipolitiskt korrekta.

Cepelia omorganiserades 1954 och Szydłowska tog sig an 79 tillverkarkollektiv av konstnärlig och hemslöjdskaraktär. Med anledning av 15-årsjubileet arrangerades en stor utställning i Kulturpalatset vid årsskiftet 1965/66. Det framkom tvivel om företagets profil, men Szydłowska visste att det berodde på konkurrens från industrins produkter. Då hade Cepelia en annan ordförande, men Szydłowskas röst gjorde sig fortfarande hörd.

– Man kan inte gå på samma stig som industrin, men man kan inte ignorera den nya realiteten, sade hon. Det framkom kritik mot Cepelias idé i allmänhet och att man förstörde folkkonsten. Szydłowska gav sig inte in i polemiken. I texten ”Miara czasu – miara wolności” – (ungefär Låt tiden ha sin gång med liten frihet) säger hon att Cepelia är en kontroversiell institution, men unik i den socialistiska världen.

Zofia Szydłowska dog 2001.

Henrik Oxelcrantz

Läs också
 Cepelia satsade på folkkonsten >>
De kämpade för folkkonsten i Cepelia >>