Den osannolika historien om soldatbjörnen Wójtek

Soldatbjörnen Wójtek tyckte om att brottas med kamraterna.
Foto: wikipedia.

Vid Uppsalaföreningens årsmöte berättade Arthur Sehn om en liten björnunge som kom att tjänstgöra inom en polsk militärkår under andra världskriget.

När Polen under andra världskriget ockuperades av såväl Tyskland som Sovjetunionen blev ett stort antal polska fångar deporterade till Centralasiens gulagläger. Lägren var hemska och många krigsfångar dog där. När Sovjet började tappa mark mot Nazi-Tyskland, bestämde man sig istället för att erbjuda fångarna, däribland polacker, möjligheten att kämpa i utbyte mot friheten.

Många polacker såg detta som sin enda chans att komma hem igen och beslöt sig därför för att ta till strid mot tyskarna. Till general utsågs Władysław Anders som hade tysk-baltiskt påbrå. Enheterna fick efter amnestin bege sig närmare de brittiskkontrollerade områdena i Centralasien för att beväpnas. Tanken var att de polska enheterna på 80 000 man, varav 35 000 civila, skulle bege sig till Irak för att där hejda en eventuell tysk framfart över Kaukasus. På vägen kom de polska förbanden någon gång i mars-april 1942 att köpa en ensam björnunge från en iransk pojke i utbyte mot bl.a. fick en schweizisk armékniv. Wójtek som björnungen kom att heta, var en syrisk brunbjörn som skiljer sig från vår motsvarande ras genom en ljusare päls. Björnungen kom att följa med till såväl Irak som Syrien och Palestina. Under färden växte han sig stark på mjölk som han drack ur en vodkaflaska, men enligt rapporterna så ska han också ha varit förtjust i både öl och cigaretter som han mumsade i sig. Efter viss tveksamhet från de brittiska myndigheterna lät man skriva in honom i rullorna under namnet Wójtek Perski (Persern). Fullvärdig medlem av Andra kompaniet blev Wójtek när han tillsammans med kompaniet tog sig från Egypten till Italien, och liksom övriga soldater tilldelades han en egen matranson.

Men Wójtek var en social kille. Sin storlek till trots umgicks han med kompaniets medlemmar och var såväl tam som lekfull. Han deltog också i slaget vid Monte Cassino, där hans roll i ska ha varit att bära fram missiler till sina kamrater. Arthur Sehn förhåller sig skeptisk till den insatsen, men konstaterar likväl att Wójtek fyllde sin roll i segern vid Monte Cassino.

Efter slaget flyttades förbanden till Storbritannien där de demobiliserades. Många soldater valde att återvända hem, medan andra stannade kvar hellre än att återvända till det nu Sovjet-ockuperade Polen.

Frågan var vad som skulle ske med Wójtek? Han kom att hamna på Edinburgh Zoo där han levde ett delvis undanskymt liv. Det berättas att han alltid piggnade till när polskspråkiga besökare tog vägarna förbi. Det hände också att hans gamla armékamrater hälsade på honom och då ska de andra besökarna ha blivit väldigt förvånade när de plötsligt såg hur en man kunde plötsligt hoppa över stängslet och omfamna Wójtek.

År 1963 gick Wójtek dessvärre bort i en ålder av 21 somrar. Till hans minne har sedermera rests en staty i Prince Gordon Park i Edinburgh. Det skall även finnas uppemot tjugo statyer till hans minne runtom i Polen.

Under det uppskattade föredraget visades också många bilder på Wójtek. Innan Arthur Sehn tackades med applåder så hann han med att rekommendera Norman Davies – Trail of Hope som lektyr för den vetgirige som vill veta mer om soldatbjörnen Wójtek.

Adam Sabir