Czeslaw Milosz
Foto: Artur Pawlowski, wikipedia.

Nobelpristagaren i litteratur 1980, Czesław Miłosz föddes 1911 i byn Szetejnie (polska)/Setenii (litauiska) i distriktet Kaunas i det tsarryska imperiet. Genom mödernet kom han från en adlig ätt, fadern arbetade för den ryska regeringen.

Miłosz gick i skolan i Vilnius, efter gymnasiet läste han juridik vid Stefan Batory-universitetet därstädes. Han som kom att behärska polska, litauiska, ryska, franska, engelska har i sin självbiografiska bok Mitt Europa (Rodzinna Europa, 1959) skildrat den mångkulturella värld han levde i, där det förutom litauiska och polska talades ryska, tyska och jiddisch. Han har framhållit att polska var hans modersmål även om han växte upp på den litauiska landsbygden – ett landskap, som alltid funnits inom honom tillsammans med det polska språk han skrev på och identifierade sig med, i ett starkt avståndstagande från allt nationalistiskt tänkande. Han har också framhållit flodernas betydelse som kulturell indikator, inte minst i barndomsskildringen Issadalen (1955).

År 1935 begav sig Miłosz till Paris där hans första diktsamling med titeln Trzy zimy (Tre vintrar) gavs ut; en anslående titel då Adam Mickiewicz första diktsamling hette Zima Miejska (Vinter i staden). Tillbaka i Vilnius fick han lämna en anställning på en tidning på grund av sina vänsteråsikter. Andra världskriget tillbringade Miłosz i Warszawa, dock utan att ta del i upproret vars ledarskaps ideologi han var kritisk till. Istället hjälpte han judiska familjer att fly de nazistiska ockupanterna, vilket renderat honom utmärkelsen Rättfärdig bland folken av staten Israel.

Efter andra världskriget inträdde Czesław Miłosz i diplomatisk tjänst för det kommunistiska Polen och var stationerad i Paris och Washington DC. År 1951 hoppade han emellertid av och sökte asyl i Frankrike. Hans bok om sina erfarenheter av stalinismen, Själar i fångenskap, har blivit en antistalinistisk klassiker.

I Paris bedrev Miłosz en bitter kamp mot många franska intellektuellas djupa sympati för kommunismen. Nobelpristagaren Albert Camus stödde honom medan nobelpristagaren Pablo Neruda såg honom som en överlöpare. Miłosz sökte sig till USA och stoppades först av den kvardröjande McCarthyanismen. Men 1951 blev han professor i slaviska språk och litteratur vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien och fick amerikanskt medborgarskap 1970. Efter järnridåns fall 1989 kunde han åter söka sig tillbaka till östra Europa och alternerade sedan mellan Berkeley och Kraków. Mot slutet av sitt liv hade Miłosz en dialog med Johannes Paulus II om poesins villkor i en postreligiös värld. Czesław Miłosz avled 2004 hemma i sin bostad i Kraków och begravdes i den romersk-katolska kyrkan Skalka i Kraków.

Hans Göran Tommila