Domstolarna och Dudas imaginära gemenskap

Högsta domstolen i Warszawa.
Foto: Gunilla LIndberg.

Högsta domstolens ledamöter har på torsdagen arbetat som vanligt, trots att president Andrzej Duda har pensionerat dem. Domaren Dariusz Zawistowski, av presidenten utsedd att ersätta professor Małgorzata Gersdorf som HD-ordförande, har avstått från uppdraget. Han anser att Gersdorf enligt grundlagen fortfarande ska leda Domstolens arbete. Ledamöterna fortsätter sitt arbete eftersom de inte fått något beslut undertecknat av presidenten, bara en skrivelse från hans kansli. Presidentkansliet påpekar att det är kansliet som skickar ut skrivelser. Men domarna ska få ett beslut undertecknat av presidenten.

Detta är Dudas sätt att försöka undvika anklagelser om brott mot författningen och det rättsliga ansvaret, menar experterna, och ett beslut som detta borde undertecknas även av premiärminister Mateusz Morawiecki.

Duda har också struntat i att invänta det utlåtande från EU-domstolen som HD begärt. Därmed undergrävs maktens tredelning som den västerländska civilisationen vilar på. Dessutom är presidentens agerande inte effektivt – HD:s arbete präglas idag av kaos som i slutändan påverkar medborgarna och deras ärenden i Domstolen.

Regimen kan måhända försöka sätta politisk munkavle på domarna men det lär inte gå att göra samma sak med EU-domstolen. Om det visar sig att regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) ignorerar även dess beslut är det ett tydligt tecken på att Polen inte längre önskar tillhöra EU och dess värdesystem, kulturella och demokratiska gemenskap.

Det har kommit uttalanden från flera ministrar i frågan. Först gick biträdande premiärministern och högskoleministern Jarosław Gowin ut med att Polen kan komma att strunta i EU-domstolens utslag om det polska rättssystemet. Därefter sade utrikesminister Jacek Czaputowicz att regeringen visst skulle respektera domstolens utslag. Czaputowicz tillhör PiS medan Gowin leder det lilla koalitionspartiet Samförstånd (Porozumienie).

President Andrzej Duda har för övrigt sagt att EU är en ”imaginär gemenskap” som Polen inte har någon nytta av. Den egna polska gemenskapen är viktigare än EU som bara lägger sig i landets interna angelägenheter. Men pengarna som strömmar in i Polen är ingalunda imaginära, de är ytterst konkreta och det är kommunerna som har störst nytta av dem.

Nåväl, EU har rätt att reagera när regeringen bryter mot grundlagen i en av medlemsstaterna. Ingen inom EU har tidigare betett sig på samma sätt som Polen (ja, kanske Ungern). Därav unionens förvåning men också den starka förvissningen om att inget EU-land kan fungera med ett så dysfunktionellt rättssystem.

Likaså har domare all rätt att reagera på nedmonteringen av det demokratiska rättssystemet; de har i sin domared lovat att försvara grundlagen och verka i överensstämmelse med den. Och tvärtemot vad regimens representanter säger har det ingenting med politik att göra. Domarna uttalar sig inte om barnbidraget eller utrikespolitiken; de uttalar sig om domstolarnas oavhängighet och autonomi, om maktens grundlagsfästa tredelning.

Huruvida EU-domstolen kan göra något åt den dramatiska situationen i Polen eller inte är en öppen fråga. En annan fråga är om regeringen är medveten om konsekvenserna av sin vendetta mot domarna och nedmonteringen av demokratiska rättssystemet – nämligen bristen på respekt och tillit ute i världen, drastiskt minskande investeringar i Polen, politisk och kulturell isolering.

Dorota Tubielewicz Mattsson