Vem är rädd för Smarzowskis film?

Scen ur Wojciech Smarzowskis nya film Kler (Prästerskapet).

Närmare en miljon polacker har sett Wojciech Smarzowskis film Kler (Prästerskapet) under de första tre dagarna. Intresset är enormt, så är också högerns och regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) panikartade reaktioner. Till och med den polska katolska kyrkan är än så länge mer återhållsam.

Medan biskoparna inte talar så mycket om filmens innehåll utan i stället – åtminstone officiellt – försöker rensa upp inom kyrkan, tycks PiS tro att filmen utgör ett hot både mot partiet som sådant och mot utgången i det kommande kommunvalet. Filmen jämförs med nazistiska propagandafilmer, den är ”skadlig” och festivalen i Gdynia (där den fick tre priser) ”visar förakt och hat mot den polska identiteten, Polen och polackerna”. Och så försöker man stoppa visningen i flera polska städer. Varför är det så?

Krönika:
Dorota Tubielewicz Mattsson

Kler avslöjar mekanismerna bakom den politisk-kyrkliga alliansen i Polen. Patologiska företeelser inom kyrkan visas i all sin avskyvärda prakt och kopplas direkt till regeringspartiet som ju likt inget annat parti tidigare lever i en märklig symbios med kyrkan. Det är klart att det måste oroa PiS om de destruktiva krafterna inom kyrkan med sin direkta koppling till det politiska livet hotar att påverka valresultaten. För det är inte svårt att identifiera höga kyrkliga potentater med starka band till regeringspartiet. Såväl fader Rydzyk med sitt enorma penning- och maktbegär som ärkebiskopen Sławoj Leszek Głódź, nyligen avslöjad som medarbetare till kommunistregimens säkerhetspolis, kan lätt kännas igen som filmens huvudpersoner.

En av PiS mest synliga gestalter Stanisław Piotrowicz, åklagare från kommunist-Polen som under krigstillståndet dömde oppositionella, har på sitt samvete även ett fall med en pedofil i prästkappa som friades från sina brott år 2001. Piotrowicz har gjort sig känd för sin totala brist för empati för offren och för sin vokabulär – beröring av intima kroppsdelar kallade han ”ett uttryck för bioenergo-terapeutiska färdigheter”. Även ärkebiskopen Józef Michalik försvarade prästen-pedofilen och uttalade de berömda orden: Offren får skylla sig själva, de suktar efter kärlek och frestar prästen. Avskyvärda ord som han aldrig bett om ursäkt för och som ordagrant citeras i Kler.

Smarzowski skildrar patologin inom både polska katolska kyrkan och regeringspartiet. Båda har gjort allt för att sopa rubbet under mattan, båda skapar ett nät av ömsesidiga beroenden och intressen som till varje pris måste försvaras. Filmen Kler kommer förhoppningsvis att starta den nödvändiga diskussionen om tillståndet inom den polska katolska kyrkan. Många frågar sig vad som hänt med den kyrka som i århundraden var en symbol för frihet, bevarande av den polska identiteten och hopp inför framtiden och som nu blivit en korrupt politiserad institution där man tillåter och döljer diverse patologiska beteenden.

Dorota Tubielewicz Mattsson