Centralbankschefen Adam Głapiński.
Foto: Piotr Malecki för NBP, wikipedia.

Korruptionshärvan inom den polska Finansinspektionen (KNF) får nu en ny vändning. Centralbankens chef Adam Glapiński kräver att domstolen beslutar att de artiklar om skandalen som publicerats i Gazeta Wyborcza och Newsweek ska tas bort. Både från pappersutgåvan och internet. Det rör sig om sju artiklar som granskar Glapińskis samröre med korruptionsskandalen. Glapiński går till domstol inte som privatperson utan som Centralbankens chef.

Kommentar:
Dorota Tubielewicz Mattsson

Mer exakt vill han två saker. För det första att texterna tas bort från Wyborczas och Newsweeks pappers- och internetutgåvor tills dom fallit. För det andra kräver han ett förbud mot spridning av ”ogrundade uttalanden som skadar Centralbankens goda rykte och som antyder att Centralbankens chef haft del i den så kallade KNF-affären”.

Centralbanken (NBP) vill alltså att redan publicerade texter om korruptionshärvan på Finansinspektionen ska tas bort samt att det blir förbjudet att publicera nya. Därmed skulle hela historien försvinna från medierna och från allmänhetens medvetande. Det innebär att man inte skulle kunna skriva om korruptionsskandalen utan att nämna Centralbankens chef och hans vänskap med Finansinspektionens numera avsatta chef Marek Chrzanowski, som erbjöd ett hemligt ”skyddsparaply” åt en konkurshotad bank. Ett fiffigt sätt att få problemet ur världen och rädda sin egen och andras karriärer? Förvisso.

Ett annat problem är hur man gör för att ta bort redan publicerade texter ur pappersutgåvorna av Wyborcza och Newsweek. Sax kanske? Och bokbål? Och så straff för innehav av dessa nummer av tidningarna? En beprövad metod – så gjorde både Hitler och Stalin.

Glapińskis agerande riktar sig mot de fria medierna, yttrandefriheten och grundlagen. Han kräver en censur som är direkt förbjuden i den polska författningen. Har inte detta tidigare kallats för preventiv censur? Förvisso. Under kommunisttiden. Inte nog med det. Adam Glapiński uppträder här inte som en privatperson som känner sig kränkt utan i egenskap av chef för Centralbanken – en av de viktigaste statliga institutionerna. Innebär det följaktligen att han försöker få domstolen att införa censur på begäran av ett statligt organ? Förvisso.

Gazeta Wyborcza och Newsweek översköljs för närvarande av stämningsansökningar från personer som nämnts i samband med den gigantiska korruptionshärvan. Att hota med stämning för att det skrivs om oegentligheter inom statliga institutioner är ju också det ett brott mot grundlagen. Det är också ett sätt att trakassera medier och skrämma journalister till tystnad. Men innebär det samtidigt inte att texterna om korruptionshärvan träffade mitt i mål? Förvisso.

Dorota Tubielewicz Mattsson