Två utvalda nationer som blivit osams

Publicerad 2019-02-20 10:52

Den senaste tidens polsk-israeliska konflikt är smärtsam. Den väcker till liv en historia som berör både Polen och Israel och där båda sidor har starka känslor. Att polackerna skulle ha fått antisemitismen med modersmjölken, som Israels utrikesminister Israel Katz uttryckte det, är sårande och orättvist. Det finns förvisso mycket antisemitism i Polen – liksom i alla andra länder. Det finns också slående exempel på polackers mod, osjälviskhet och medmänsklighet.

Katz ord är orättvisa mot polackerna, säger Israels förre ambassadör i Polen Shewach Weiss, politiker, parlamentsledamot och professor i statsvetenskap. Man har gjort så mycket för att uppnå en ömsesidig förståelse av vår gemensamma historia som ju är så svår och komplicerad. Men det är ett historiskt faktum att vissa polacker deltog i morden på judarna under andra världskriget.

Det är svåra ord att höra för en polack.

Krönika: Dorota Tubielewicz Mattsson

Men Weiss understryker också att polackerna utgör den största gruppen av människor som fått utmärkelsen Rättfärdiga bland världens nationer (det är den högsta utmärkelsen man som icke-jude kan få i Israel). Många polacker menar dock att när Weiss nu nämner ”vissa polacker” så borde han också nämna vissa judar som var med i Jüdischer Ordnungsdienst* eller judar som efter kriget hjälpte Röda armén att mörda polska patrioter. Andra kommentatorer tackar i sin tur Shewach Weiss för hans försonande kommentar.

Bakom Israel Katz ord kan man naturligtvis se ett cyniskt inrikespolitiskt spel inför vårens parlamentsval i Israel. Men med tanke på att både polacker och judar ser sig själva som det utvalda folket – polackerna uppfattar sig som moraliskt oantastliga och judarna ser sig som offer – som alltid har rätt, blir det mycket svårt att gräva ner stridsyxan. Polackerna vill med rätta inte acceptera ett narrativ, som nu sprider sig som löpeld, att det var polacker som var skyldiga till Förintelsen och inte nazister. För om detta narrativ tar fäste i folks medvetande kommer historien att skrivas om. Å andra sidan har polacker problem med att se sig själva på ett realistiskt sätt – som ett folk med många tillkortakommanden som precis som alla andra folk har begått misstag. Man tenderar att förneka historiska fakta och varje historiskt narrativ bör bygga på historiska fakta. Det är de som skapar den historiska sanningen.

Judarna har i sin tur också svårt att acceptera polacker som mänskliga varelser som kan känna rädsla, girighet eller ovilja, som inte kan acceptera att inte alla polacker varit hjältar. De har svårt att acceptera att människor som i århundraden varit deras grannar, vänner och bekanta kunde bete sig så omänskligt och grymt mot dem. Men om rollerna varit omvända – skulle samtliga judar riskera sitt eget och sina familjers liv för att sträcka ut en hjälpande hand till polacker? Tveksamt, för judar liksom polacker är människor av kött och blod. Hjältemod är inget man kan kräva.

När två nationer som aspirerar på att vara det utvalda folket börjar bråka med varandra är lösningen inte lätt att finna. Kanske det bästa vore om de båda utvalda folken lät varandra vara i fred under en tid som ju läker såren.

Dorota Tubielewicz Mattsson

* Judar som accepterade att vara poliser i gettot under Andra världskriget.



Sök i webb-Bulletinen