Den polska politiken går som så ofta på högvarv och den gångna helgen har varit särskilt laddad.
Den 1–maj firade Polen 15-årsdagen av sitt EU-inträde, den 2 maj var det polska flaggans dag och den 3 maj är den dag då polackerna med stolthet minns den grundlag som antogs 1791 men som ledde till att Ryssland, Österrike-Ungern och Preussen delade upp landet sinsemellan.
Med anledning av just 3 maj har Donald Tusk, Europeiska rådets avgående ordförande, varit inbjuden som talare på universitetet i Warszawa. Han var inte oväntat kritisk till regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS).
Regeringen fira grundlagen den 3 maj men bryter mot den alla andra dagar, sade han.
President Dudas förslag om att EU-medlemskapet skulle införas i grundlagen betecknade han som obegripligt: Regeringen uppfyller ju ändå inte de grundläggande villkoren! Han konstaterade också att de som spelar på de patriotiska känslorna inte agerar i nationens intresse.
Så gjorde man i slutet av 1700-talet också, och det ledde till Polens delning, varnade Tusk.
Regeringstrogna TVP tyckte sig höra ekon från 1930-talet och illustrerade sin rapportering från föreläsningen med bilder på hur Hitler och Stalin delade upp Polen sinsemellan efter andra världskriget.
Nästa historiska minnesdag – den 4 juni – hölls för 30 år sedan de första delvis fria valen i Polen, de val som ledde till kommunismens fall i hela Östeuropa. Denna symbolladdade dag är det sagt att Tusk ska offentliggöra sitt nya parti, 4 juni-rörelsen.
Tusk, för många en ledare med internationell strålglans efter åren i Europeiska rådet, är ett stort orosmoln för PiS. Regeringspartiet har fruktat hans återkomst till den politiska scenen ända sedan han fick jobb i Bryssel 2014. På olika sätt har man försökt misskreditera honom genom att kalla honom till mer eller mindre suspekta rättegångar för att vittna. PiS vill också gärna se honom som delvis ansvarig för Smolenskolyckan 2010 då nittiosex personer, bland dem president Lech Kaczyński, omkom.
Trots kampanjerna mot Tusk – man kan påminna sig hur Polen som enda medlemsland röstade för en annan kandidat då Tusk med siffrorna 27–1 omvaldes som ordförande i Europeiska rådet – ligger han hela tiden högt i opinionsmätningarna. PiS fruktar dels att Tusks nya parti ska få många röster i höstens parlamentsval och dels att Tusk själv ska ställa upp i presidentvalet nästa vår.
Ett annat hot mot PiS är Robert Biedroń, tidigare borgmästare i Słupsk, som också bildat ett nytt oppositionsparti, Wiosna (Våren). Biedroń vill för gott skilja kyrka och stat, högt på hans lista står också lika rättigheter för homosexuella – han är Polens förste öppet homosexuella politiker. Han vill även liberalisera landets stränga abortlag. Biedroń är kort sagt ett rött skynke för PiS som anser att HBTQ-rörelsen är ett hot mot nationen. Hans parti får över 10 % i alla opinionsmätningar.
Inför EU-valet den 26 maj har de flesta av de övriga oppositionspartierna gått ihop i en Europeisk Koalition, och det ligger nära till hands att tänka sig att Tusk, Biedroń och Koalitionen tillsammans lätt skulle slå ut PiS i både EU-valet och parlamentsvalet. Men även inom oppositionen är det få politiker som vill eller vågar stöta sig med katolska kyrkan, som aktivt deltar i politiken både framför och bakom kulisserna. HBTQ-frågor är inte heller något som de förtroendevalda vill förknippas med – man är helt enkelt tveksam till det lönsamma i att ha med Biedroń i gruppen, trots hans tio procent.
Nu kraftsamlar hela det politiska etablissemanget inför EU-valet i slutet av maj och parlamentsvalet i höst. Regeringspartiet Lag och Rättvisa har visserligen stort stöd bland väljarna – men inte den egna majoritet man skulle önska. Men oppositionen är till PiS glädje fortfarande inte enad. Frågan är hur Tusk kommer att påverka inrikespolitiken när han nu lämnar Bryssel.
Gunilla Lindberg
