Dolda kameran avslöjar prästers övergrepp

Publicerad 2019-05-14 17:43
Ur Tomaz Sekielskis film Tylko nie mów nikomu!

Tylko nie mów nikomu (Berätta det inte bara för någon) heter journalisten Tomasz Sekielskis dokumentär om pedofilin inom den polska katolska kyrkan. Över tolv miljoner människor sett filmen som släpptes på Youtube i lördags.

Filmen, som finansierats med insamlade medel, visar uppskakande konfrontationer mellan offren och deras förövare. Mötena har spelats in med dold kamera, filmen visar offrens smärta och det gör nästan fysiskt ont att se den. Förövarna förnekar inte ens att är skyldiga till det som deras offer (idag vuxna) anklagar dem för. Vissa låtsas vara ångerfulla, någon vill kompensera offren ekonomiskt och en annan skyller på offret (”du hade sådan aptit på det”).

Det är skakande berättelser om och av personer som berövats sin barndom, sin mänsklighet och sin tilltro till andra människor. På ytan tycks de fungera väl (många är gifta, har familjer och framgångsrika karriärer) men inuti är de trasiga.

Några av förövarna har dömts och förbjudits att arbeta med barn och ungdomar, vilket kyrkan tycks ha struntat i. Förövarna fortsätter sin prästerliga gärning och har kontakt med barn.

Under inspelningen bjöd Tomasz Sekielski in flera av de högsta kyrkliga dignitärerna att medverka i filmen. De allra flesta avböjde eller ignorerade hans inbjudan. Idag efter premiären tackar de honom för filmen eller hävdar att den är en attack på kyrkan trots att de enligt egen utsago inte sett den.

Reaktionerna bland politikerna är också blandade. Oppositionen kräver att samtliga skyldiga såväl till pedofili som till mörkläggningen av den omedelbart ska häktas och utredas av åklagare. Justitieminister/riksåklagare Zbigniew Ziobro utlovade redan på måndagen en undersökningskommission som ska ta tag i samtliga i filmen skildrade pedofilifall, och Jarosław Kaczyński, ordförande i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) kräver hårdare straff.

Andra PiS-politiker avfärdar pedofilin inom kyrkan som marginell och påhittad. En av dem säger att ”han inte tänker se Sekielskis film liksom han aldrig kommer att läsa Mein Kampf”.

Det är knappast troligt att den polska katolska kyrkan själv förmår göra upp med problemet. Inte heller är troligt att Ziobros åklagarmyndigheter kommer att klara det. Beroendeförhållandet mellan PiS och kyrkan är alltför starkt.

Men det blir svårt att stoppa den boll, som Tomasz Sekielskis dokumentär och tidigare Wojciech Smarzowskis spelfilm Kler (Prästerskapet) har fått att rulla. Även påven Franciskus agerande – det som av den polska kyrkan så ogillade – kommer att tvinga den mäktiga institutionen, som ju i Polen verkar som stat i staten, till självrannsakan och tydliga åtgärder. För ursäkter och deklarationer räcker inte längre. Inte minst krävs en fond som ska betala ut pengar till offren (och det handlar inte om saftiga skadestånd, det handlar om vård och psykologhjälp).

Den osannolika respons som Tomasz Sekielskis film fått visar tydligt att problemet är smärtsamt och viktigt. Det är ett problem som varken kyrkan eller makthavarna längre kan avfärda eller förtiga.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Länk till filmen (engelsk undertext) >>



Sök i webb-Bulletinen