1 september – att känna ansvar för det förflutna och för framtiden

Publicerad 2019-09-02 23:32

Den 1 september 1939. Andra världskrigets utbrott. För de flesta polacker är det en minnesvärd dag. Idag är det 80 år sedan.

Högtidlighållandet genomfördes på tre platser i Polen: i Wieluń, på Westerplatte i Gdańsk och i Warszawa – tre viktiga och symbolladdade orter. Det sades många vackra och rörande ord, och Polen har onekligen lyckats påminna världen om att andra världskrigets första skott avfyrades just där.

Dagens högtid var ett sätt att minnas och att påminnas om konsekvenserna av krig, hat och intolerans. Och trots att USA:s president Donald Trump i sista stund ersattes av vice president Mike Pence kommer dagen att gå till historien som en fortsättning på den konsekventa polska minnespolitik som påbörjades redan efter Berlinmurens fall.

Kommentar: Dorota Tubielewicz Mattsson

I Wieluń, som den 1 september 1939 förstördes av det nazityska luftvapnet, talade Tysklands president Frank-Walter Steinmeier på polska om det tyska ansvaret, den tyska skulden och skammen. Vid den Okände soldatens grav i Warszawa sa han att han liksom kejsar Otto I kommer ödmjuk och barfota. Han lyfte fram den oförgängliga tyska skulden och ansvaret för det som hände.

Polens president Andrzej Duda påminde om Polens tragiska historia. Han påminde om hur farligt det är – med exemplet Hitler – att ge efter för länder och ledare som brukar våld och ändrar gränser.

Mike Pence, USA:s vice president, kallade Polen för ”hjältarnas fosterland” och polackerna för ett folk som ”aldrig gav upp”. Det var många smickrande ord som många och framför allt de styrande ville höra.

Men vad kan man dra för slutsatser för Polens del? Polacker är som alltid mästare på att fira sina nederlag. För andra världskrigets utbrott var ett nederlag för Polen och för hela Europa. Freden innebar för Polen sovjetisk ockupation och ofrihet. Det är först Europeiska unionen som blev svaret på andra världskrigets tragiska arv och som en garant för välstånd och stabilitet. Samarbetet med NATO garanterar i sin tur fred. Steinmeier underströk i sitt tal att Tyskland känner sitt ansvar för Europa just på grund av sin historiska skuld. Och vad gör Polen, Polen med sin tragiska historia? Polen har aldrig varit så tryggt som nu, men istället för att stärka samarbetet med Europa driver de styrande en antitysk kampanj, ifrågasätter EU:s liberala och demokratiska värderingar, skrämmer polackerna med det ” moraliska förfallet i väst” och anstränger sig att försvaga EU inifrån.

Den av många polska regeringar förda minnespolitiken har åstadkommit mycket gott genom åren. Men den nuvarande regeringens verksamhet har under de senaste fyra åren mer handlat om att läka polska mindervärdeskomplex och byta ut patriotism mot nationalism än att göra en djupgående analys av vad som långsiktigt verkligen gagnar landet. Varför inte för en gångs skull dra konstruktiva slutsatser av landets historia och börja känna ansvar för det enade Europa, ett Europa som Polen är en del av?

Dorota Tubielewicz Mattsson



Sök i webb-Bulletinen