Det kommer rapporter om att tillväxten i den polska ekonomin håller på att avta. Det är i och för sig inte så märkligt – när nu konjunkturen vänder blir det kärvare tider i de flesta länder.
Polen har ju ända sedan kommunismens fall haft en jämn och stadig tillväxt på 3-4 % varje år, till och med under den globala bankkrisen 2008 då de flesta andra ekonomier svajade till. Den prognos som hittills har gällt är att ekonomin ska växa med 5,2 %, men nu bedömer man att 4 % är mer realistiskt.
Ekonomin i landet vilar på den inhemska konsumtionen. Polen var efter andra världskriget ett inte bara fattigt utan också misskött land. Efter kommunismens fall har polackerna rest sig, höjt sin levnadsnivå, sin ekonomiska ställning.
Regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) har under sina år vid makten stimulerat ekonomin ordentligt genom de omfattande barnbidragen, genom höjningar av minimilöner, minimipensioner och löner i största allmänhet.
Särskilt barnfamiljerna har vallfärdat till butikerna för att köpa mat, kläder och annat man behövt. Konsumtionen har ökat rejält.
Ökad konsumtion betyder – förutom vinster för företagen – fler jobb i handeln och i produktionen. De som nu får jobb bidrar också till ekonomin, både genom att konsumera och genom att betala skatt.
Men när det är goda tider vill arbetstagarna ha högre löner. I december satte lönerna rekord enligt GUS (Statistiska centralbyrån). Genomsnittslönen för anställda i mindre och medelstora företag låg på 5 600 złoty (nästan 15 000 svenska kronor). Men högre löner betyder inte bara mer inkomster åt staten (skatter) utan också högre priser – alltså inflation.
Konsumtionen i Polen har sjunkit under en tid, det verkar som att behoven i barnfamiljerna är mättade. Man har börjat spara pengar i stället för att sätta sprätt på dem. Då går konsumtionen ner, och då förlorar folk jobben. Då skapar de höjda priserna ett missnöje, och det missnöjet går ut över politikerna som med sin politik åstadkommit det nya läget.
Det kan komma att få politisk betydelse eftersom Polen håller presidentval i vår. President Duda är regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) kandidat, och en avmattning i ekonomin kan få många väljare att rösta på någon annan kandidat.
Duda är visserligen populär, men hans förtroende har sjunkit på senare tid. Olika opinionsundersökningar visar att flera av de andra kandidaterna har lika stort stöd bland befolkningen som han.
Regeringspartiet vill naturligtvis att deras egen kandidat ska vinna – det är nödvändigt för att PiS ska kunna gå vidare med sin omdaning av det polska samhället. Därför har Duda fått gå ut och lova en extra pensionsutbetalning i samband med presidentvalet – det gjorde man inför parlamentsvalet i höstas också, och det funkade bra.
Hur som helst – att den ekonomiska tillväxten beräknas bli 4 % i stället för 5,2 % under 2020 är inte illa.
I Sverige ligger prognosen på 1 % och EU beräknas snitta på 1,4 %.
Gunilla Lindberg
