”Konung Johan, sjelf vältalig, dref så långt sin ömhet för renheten af språket att han bland villkoren vid Konung Sigismunds afresa till Polen, införde, att svenskan i en framtid icke skulle uppblandas med polska ord och talesätt”, heter det i Afhandling om svenska stafsättet (i Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1796, tryckt 1801).
Trots många och långa kontakter mellan Sverige och Polen, är de polska orden inte många i svenskan. Några av dem kan kallas citatord, som benämner något för landet typiskt; andra har via något närliggande språk, såsom (låg)tyska eller ryska, vandrat in i svenskan. Vissa ord kan ha lånats in från andra, närliggande slaviska språk.
