– Det var när jag flyttade till Warszawa som jag förstod vad det är att vara polack. Så sade då 27-åriga Lukasz Wesolowski när han för ett par år sedan guidade oss genom den polska huvudstaden, så full av minnesplattor över historiska händelser.

Gunilla Lindberg mottog i våras Nowa Gazeta Polskas Vänpris 2008 som här överlämnas av NGP:s redaktör Tadeusz Nowakowski..

Jag tänker ofta på det när jag letar efter nyheter om den politiska utvecklingen i Polen: landet har en så säregen historia, den har präglat och måste prägla invånarra så att de inte riktigt resonerar som vi häruppe i Norden, som inte varit i krig på flera hundra år.

Det är inte bara i Warszawa – överallt, långt ut i byarna, finner man större och mindre monument som påminner om landets ockupationshistoria.

En gång Europas största land

Från att i flera århundraden med början i medeltiden ha varit Europas största land, religiöst tolerant, förhållandevis demokratiskt – och ganska krigiskt, fann nationen under 1700-talet att länderna runtomkring: Ryssland, Preussen och Österrike vuxit till stormakter, kraftfulla nog att dela upp det rika Polen sinsemellan. 1795 fanns landet inte längre i sinnevärlden.

Men polackerna fanns, och efter första världskriget återuppstod Polen och var en självständig nation fram tills Hitler lät sina trupper tåga in i den unga republiken. Stalin väntade runt hörnet, landet genomled ytterligare en ockupation och 1945 tvingades man in i det s.k. östblocket.

Sedan 1989 har Polen varit fritt. De två decennier som har gått sedan kommunismens fall har man använt till att bygga upp ett land med större säkerhet (Polen är med i Nato, EU och Schengen), ett land med god ekonomi (mest uppåt i EU), ett land som tar vara på sin gamla kultur – och ett land som hyllar sina hjältar. Aldrig får världen glömma vad som hände under andra världskriget!

Starten gick i oktober 2005

I oktober 2005 började jag så smått lägga ut nyheter om Polen på webben. Först var det huvudsakligen nyheter från svenska medier, men snart hittade jag polska tidningar och Polskie Radio med daglig information om vad som tilldrog sig i riket. Där fanns mycket spännande och webb-Bulletinen växte snabbt.

Eftersom jag också är redaktör för Svensk-Polska Samfundets medlemstidning Svensk-Polsk Bulletin kunde jag också lägga ut en del artiklar därifrån på nätet. Flera av webb-Bulletinens medarbetare kommer från Svensk-Polsk Bulletin: Dorota Tubielewicz Mattsson, Gunnel Arbin, Sigge Fedyk, Karin och Jan Maltestam, Bo Bergman och Warszawafotografen Stanislaw Godula.

Det dröjde lite innan läsarna hittade webb-Bulletinen, och under tiden gjordes tidningen om ett par gånger. Sin egentliga form fann tidningen för fyra år sedan, den 1 december 2005.

När första året var till ända fann vi att webb-Bulletinen haft tretusen läsare. Det kändes stort! Idag har vi fyratusen besök i månaden. Sedan mars i år har webb-Bulletinens sidor öppnats 40 000 gånger.

Allt fler svenskar reser till Polen och många följer vad som händer i landet i webb-Bulletinen. Även svenskar som jobbar i Polen har märkt att det är lättare att hänga med i snacket kring fikabordet på arbetsplatserna när de känner till lite om de inrikespolitiska förvecklingarna, och om konst och kultur och om alla minnesdagar som regelbundet högtidlighålls.

Årets Polenvän

Under året har vi också haft glädjen att ta emot Nowa Gazeta Polskas utmärkelse Årets vänpris, som delas ut till en svensk som jobbar för att förbättra relationerna mellan Polen och Sverige. webb-Bulletinen betecknas som ”en fantastiskt bra källa med informationer om Polen på svenska”. Motiveringen lyder som följer:
”Ärlig, aktuell och full av information /…/ en av de mest intressanta och bästa källorna till information om Polen på svenska” skrev NGW i motiveringen.

Det är redaktionens förhoppning att webb-Bulletinen ska kunna leva och utvecklas – ambitionen är att kunna fortsätta bevaka nyheterna från Polen.

Gunilla Lindberg
redaktör