Anna Vasa – svensk prinsessa i Polen

Publicerad 2003-09-01

Av Janina och Sven Ahlgren

Svensk och polsk historia har många beröringspunkter. Gustav Vasas son Johan III gifte sig med Katarina Jagellonica, som var syster till den polske kungen, Sigismund II. Tillsammans fick de barnen Sigismund och Anna.
När Polen 1586 stod utan regent tittade polackerna norrut, där de hade en tvättäkta Jagello — Sigismund. Med till Polen följde systern Anna.
Janina och Sven Ahlgren har besökt graven i Torun och berättar om ett märkligt levnadsöde.
Läs också Terho Paulssons artikel om Anna Vasas brev efter slaget vid Kirkholm 1605 >>

Anna Vasas alabastersarkofag från 1636. Prinsessan bär lång klänning med en pärlsmyckad kappa över axlarna; veckad krage runt halsen och på huvudet ett pärldiadem. Foto: Janina Ahlgren

Anna Vasa — eller, som hon heter i Polen, Anna Wazówna — är väl inte speciellt känd för svenskar i allmänhet. Söker man i svenska uppslagsverk, finner man bara några få rader. Svenska historieböcker för skolbruk nämner henne undantagsvis. Där förekommer vanligen endast hennes mera kände bror Sigismund, som i Polen går under namnet Zygmunt III Waza. Deras föräldrar var således Johan III, son till Gustav Vasa, och hans hustru, den polska prinsessan Katarina Jagellonica.

Anna föddes 1568 i Eskilstuna, samma år som hennes farbror Erik blev förgiftad. Hon uppfostrades i katolsk anda, men när modern Katarina avlidit och fadern 1585 gift om sig med Gunilla Bielke, övergick Anna till den evangelisk-lutherska läran och blev denna trogen till sin död 1625.

Anna följde med brodern Sigismund när han valdes till kung i Polen 1587. Inledningsvis bodde hon på kungaslottet Wawel i Kraków, men sedermera lät hon uppföra ett relativt blygsamt residens åt sig i Warszawa.

Religiösa stridigheter

Tiden var starkt präglad av religionskrig, och Anna fick många fiender i Polen för sin tros skull. Sigismund utsattes för påtryckningar — den protestantiska Anna borde tvingas lämna hovet. Sigismund gav systern två distrikt i förläning, Brodnica och Golub, och här bodde hon under senare delen av sitt liv. Under Annas tid fick dessa områden en ny blomstring, ekonomiskt och andligt.

Anna hade en grundlig utbildning. Hon främjade vetenskap och kultur och var särskilt engagerad i botaniken, särskilt läkeörter, som hon själv odlade. Hon finansierade utgivningen av ett omfattande bokverk om växter, författad av Szymon Syrenniusz, professor vid Kraków-akademin.

En postilla gavs på Annas initiativ ut första gången i Torun 1621; den blev mycket populär bland polska protestanter och användes vid bönestunder i hemmen ända in på 1900-talet. Minnet av den svenska prinsessan lever fortfarande i protestantiska kretsar, och under mellankrigstiden fanns i Warszawa ett flickgymnasium, som bar hennes namn.

Prinsessan bibehöll ett korrekt förhållande till sin katolske bror, även om hon på ett naturligt sätt blev taleskvinna för protestanternas rättigheter, inte bara inom ”sina egna” landområden, där det rådde fullständig religionsfrihet.

Var skulle hon begravas?

Mot slutet av sin levnad blev Anna sjuk, och hon avled 1625. Då uppstod de verkliga problemen. Kungen ville låta henne få sitt sista vilorum på Wawel, men det stötte på patrull hos påven eftersom Anna varit protestant. Under elva år förvarades den avlidna prinsessans stoft i slottet i Brodnica utan att bli begravt. År 1629 blev kroppen skändad av svenska soldater som ockuperade Brodnica.

Först i juli 1636 kunde begravningen äga rum och det blev i Torun på initiativ av den nye kungen Vladislav (Wladyslaw) IV, Sigismunds son. Han var själv katolik och kunde för påvens skull inte delta i begravningen. I stället representerades han av den litauiske storhetmanen furst Krzysztof Radziwill, en av Annas trosfränder. En rad representanter för polska adeln, vars medlemmar var protestanter, var med på begravningen, liksom ett stort antal företrädare för det protestantiska prästerskapet. Stoftet lades i kryptan i kyrkan under ett i all hast uppfört mausoleum. I ett valv upphängdes en avbildning av den svenska kronan.

Ny begravning efter flera sekel

1994 öppnades kryptan — mausoleet skulle renoveras och återges sin forna glans — och då visade det sig, att stoftet efter Anna Vasa allt sedan napoleonkrigen inte låg i någon kista utan var helt i oordning. Innan en ny begravningsceremoni kunde äga rum utförde man en noggrann anatomisk undersökning av skelettet.

VINJETTSVEN&JANKA.indd Och den 15 oktober 1995 fick Anna en ny begravning i Torun, denna gång med ekumenisk prägel. En rad svenska gäster var närvarande, bland annat biskop Tord Harlin från Uppsala och Sveriges ambassadör Karl Wöhler. En av talarna var akademiledamoten professor Sven Lundkvist. Och genom de historiska dräkterna från 1600-talet fick inramningen i Kopernikus hemstad ytterligare en accent som förenade dåtid och nutid.