Hemlig kurir vid elva års ålder

Krystyna Koczy idag
Krystyna Koczy var kurir under andra världskriget. Barnkurir. Hon var elva år när kriget bröt ut 1939 och under hela kriget smugglade hon brev och paket till dem som nazisterna kastat i fängelse – ingen misstänkte en elvaårig flicka.
Bulletinen har träffat Krystyna i Katowice.
– Jag var elva år när kriget bröt ut, säger Krystyna Koczy. Familjen bodde i Katowice, i ett område där befolkningen bestod av både polacker och tyskar, de flesta talade båda språken utmärkt.
Fadern, Ryszard Koczy, arbetade på ett tryckeri, och där samlades det mycket information. Han var medlem av det så kallade Konspiracja, Konspirationen, som var en motståndsrörelse, och ganska snart blev den elvaåriga dottern också medlem.
Föräldrarna visste inte
– Men var inte dina föräldrar oroliga för dig, undrar jag.
– De visste inte om det, säger Krystyna lugnt. Jag började gå med brev och paket från de anhöriga till dem som satts i fängelse av tyskarna. Polisen kollade inte små flickor.
Ibland var vägen lång och Krystyna var tvungen att åka tåg.
– När polisen närmade sig vagnen för att kontrollera passagerarnas papper lutade jag huvudet mot axeln på närmaste mansperson, och låtsades sova. Ingen väckte mig, man förutsatte att jag var i sällskap med den man, vars axel jag sov mot.
1944 skickades Krystynas pappa till koncentrationslägret i Auschwitz utanför Kraków. Senare flyttades han till Radzibór.
– Då var jag sexton år, och jag fick resa dit med paket. Jag tog kontakt med en fångvaktare som såg snäll ut, han hjälpte mig att lämna fram paketen.
På det sättet transporterade den unga flickan matpaket, brev och informationer av olika slag. På sommaren skickades fångarna ut för att arbeta på åkern, och då var det lättare att överlämna försändelser.
Köpte ett badkar

Fången i sin cell hoppas att få ett brev insmugglat.
– När jag gick längs vägen gömde jag mig bland buskarna så att jag inte skulle bli upptäckt om det kom någon.
Fångvaktarna bodde ute på landet där det var ont om varor – men Katowice var en stor stad där det gick att få tag i lite av varje. Krystyna köpte saker i staden åt fångvaktarna – i gengäld såg de bort när hon överlämnade sina leveranser till de fångna.
– En gång var det en som ville ha ett badkar, säger Krystyna. Hon skakar på huvudet och skrattar åt minnet. Jag skaffade ett badkar, det var lika stort som jag! På tåget bar jag det över huvudet tills jag kunde överlämna det till adressaten.
Krystyna plockar fram en bunt brev: Se här säger hon:

Notera det minutiöst tecknade frimärket med stämpel på kortet till elvaåriga kuriren Krystyna.
– Fångarna hade ju inte tillgång till vykort att skicka. Så en av dem tillverkade själv kort. Han skrapade ner färg från väggen som han blandade med vatten. På det viset fick han fram några pastellfärger. Han ritade också frimärket – finstilt, noggrant.
Nu är Krystyna Koczy 80 år fyllda, hon träffar fortfarande de gamla vännerna från kriget och ockupationstiden, Kombattanterna.
De tar hand om varandra – de träffas varje vecka på krogen Stajer, de går på sjukbesök hos varandra och hälsar på dem som har blivit för gamla för att orka vara med och kanske ligger på långvården.
text&foto:
Gunilla Lindberg
Fakta

foto: Privat De gamla vännerna från krigstiden håller fortfarande kontakt. Här gratuleras Krystyna Koczy på 80-årsdagen.
Krystyna Koczy blev intresserad av Sverige när hon hälsade på sin bror i Landskrona. Hemma igen grundade hon Polsk-svenska föreningen i Katowice. Inför det första Luciatåget klistrade Krystyna stearinljus på en rund prästkrage.
Krystyna driver nu föreningen med hjälp av sin lilla pension: Jag skulle önska att vi kunde få lite ekonomiskt stöd någonstans, säger hon. Jag kan ju inte hålla på i evigheter, och utan pengar dör föreningen.





För oss har babianens ögon lika mycket nostalgisk skönhet som Michèle Morgans ögon, skriver Nobelpristagaren Wislawa Szymborska till en blivande poet. Utdrag ur hennes rådgivning har nu översatts till svenska och getts ut i bokform av Lundaförlaget Art Factory.
En lysande bok, skriver Jan Axel Stoltz om den amerikansk-judiske historikern Samuel D. Kassows bok Vem ska skriva vår historia?
Den polska poeten och Nobelpris- tagaren Wislawa Szymborskas nya diktsamling Här har nu kommit ut på svenska, i Anders Bodegårds utsökta översättning, skriver Dorota Tubielewicz Mattsson.
Wieslaw Jeloneks bok Till min älskade Rasmus kommer ut idag och anmäls här
Deras korre- spondens har blivit till lektioner i medmänsk- lighet, värdighet och behovet av humor, skriver Bo Bergman i sin anmälan av Kjell Albin Abrahamsons nya bok Så länge du lever.
Marek Krajewskis polisroman Vålnader i Breslau utspelar sig för nittio år sedan under en tid när staden Wroclaw var tysk.
Ett vade- mekum om journalistik. Bo Bergman anmäler Ryszard Kapuscinskis Reporterns självporträtt
Med sin nya bok, Polen i historien, har Peter Johnsson åstadkommit något av ett storverk.
Den legen- dariske över- sättaren Anders Bodegård har besökt Lund och talat om sin översättning av Witold Gombrowicz Trans-Atlantic. Läs artikeln
Hotel Galicja Få har i fiktionens form med sådan inlevelse kunnat gestalta Förintelsen som Erkelius i detta mästerverk med en underbar språk-behandling, skriver Bo Bergman i sin anmälan.
Manipu- lationer i gettot
I sin nya bok, De fattiga i Lódz, skriver Steve Sem-Sandberg om hur makten korrumperar - även i gettot.
Läs hela anmälan
Tulli, stenar och språk. Magdalena Tulli är en av de mest spännande polska författarna som debuterade efter kommunismens fall, skriver Dorota Tubielewicz Mattsson i sin anmälan.
Aborter - ett polskt dilemma
Aborter är en kontro- versiell fråga i Polen, och medlemmarna i en familj har helt olika uppfattning i abortfrågan. Läs hela recensionen av Karin Alfredssons nya bok Klockan 21.37. 


- Joanna Olczak-Ronikier, författare till den uppmärksammade boken I minnets trädgård har besökt Lund
Slaget vid Warszawa 1656 - och 2008 - Stanislaw Godula visar bilder från en historisk rekonstruktion sommaren 2008
Svensk pop invaderar Polen - en ny och trevligare form av szwedzki potop, skriver Emilia Mattsson
Kultur- chocken som övergick i livslång förälskelse Gunnel Arbin berättar om sitt möte med Polen i mitten av 1960-talet, december 2008 
I höst-