– I Sverige kunde jag bli den jag vill vara

Publicerad 2004-08-03

I höst kommer den polsk-svenska poeten Barbara Kobos Kaminska ut ed en nu diktsamling. Czas idzie … czas biegnie …/Tiden går… tiden flyr …

Varje dikt presenteras på ett uppslag med polsk text på ena sidan och svensk på den andra.

Omslaget är gjort av den välkände lundakonstnären Andrzej Ploski.

Tankarna kommer inte tillbaka

Barbara Kobos Kaminska utanför sit hem i Lund.

– Mina teman är naturen, tiden, havet och det förflutna, säger Barbara Kobos Kaminska. Just nu tänker jag mycket på Czeslaw Milosz, som dog i augusti, och jag skrev dikten Som en flod om honom. Den publicerades på Zwoje (Bokrullen), min mans Andrew Kobos internettidning.

Hon skriver hela tiden, berättar hon, har alltid ett häfte med i ryggsäcken och skriver ner tankarna när de kommer – de kommer inte tillbaka, säger hon.

– Som i går kväll – min man och jag bläddrade lite i den stora boken om Kraków. Tankarna började flöda, tankarna på min stad, inspirationen kommer när jag upplever något jag har stark emotionell anknytning till. Inte mindre än tolv dikter skrev hon under den judiska kulturfestivalen i Kraków i somras. Dessförinnan läste hon sina dikter hemma i barndomsstaden Olenica.

En stark upplevelse

– Det var en oerhört stark upplevelse, berättar hon, mina gamla skolkamrater, lärarna, vänner från förr, min far och min dotter. Elever från musikskolan spelade mellan dikterna. Jag kände så starkt när jag läste dikterna, atmosfären grep tag i mig – det är som om jag bara kan uttrycka mig djupt på polska.

Just nu arbetar Barbara Kobos Kaminska med att samla material om Waldemar Langlet och hans hustru Nina. Langlet var svensk rödakorsrepresentant i Budapest under andra världskriget och var den som först började med skyddspass för judar – före Raoul Wallenberg faktiskt, påpekar Barbara.
Ett annat projekt handlar om att följa i spåren på Anja Kerbel, vars föräldrar dog i Osweicim (Auschwitz) – och breven mellan dem och dottern finns samlade i en bok, Älskade Anja, som kom på 90-talet och som Barbara har översatt.

Läste geologi i skolan

Barbara Kobos Kaminska växte upp i staden Olesnica tre mil öster om Wroclaw. Hennes intresse för stenar fick henne att gå geologisk linje i gymnasiet. Därefter läste hon polska och tyska på universitetet i Wrocaw.

1975 reste hon till Sverige.

Men det var långt hemifrån, åtta år tog det innan hon kunde resa tillbaka till Polen.
Barbara läste först svenska, och så småningom blev det förskollärarutbildning. Hon gifte sig och fick en dotter som nu är 17 år.

– Här i Sverige har jag en chans att bli den jag vill vara, säger Barbara.

Överraskande mycket folk

Förra året läste Barbara Kobos Kaminska sina dikter under kulturnatten i Lund, så även i år.

– Det kom överraskande mycket publik, säger hon. Folk kom, stannade voch lyssnade en stund och gick vidare till nästa evenemang.

Hon har också medverkat på en internationell poesiträff i Malmö – det var en slags maratonläsning på latin-amerikanska kulturhuset. Alla diktarna läste på sitt eget språk.

Barbara finns representerad i ett par antologier och har gett ut ett par egna diktsamlingar, Livets droppar/Krople zycia, 2003 och Czas idzie … czas biegnie … i våras, men hon publicerar sig löpande i Internettidningen Zwoje – Scrolls. Lite priser har hon också fått.
Nästa år fyller hemstaden Olesnica 750 år och hon har blivit ombedd att medarbeta i jubileumsboken.

Nu bok om unga i Polen

– Jag har ett projekt till, säger Barbara Kobos Kaminska. Jag vill skriva om en familj i Olenica. Jag ska ge en bild av de unga människorna i Polen, hur de bor, hur de lever idag.
Barbara Kobos Kaminska har nyligen varit i Stockholm för att presentera sin nya diktsamling.

Gunilla Lindberg
text & foto

Som en flod
av Barbara Kobos Kaminska
Till minne av Czeslaw Milosz
Ödet drog honom
ända till oceanens kust
från öst till väst
och åter,
till flodens dal
under katedralens höjd.

En vandrare på flera vägar
mellan tidsåldrar
som en flod mellan länder –
själv förblev han som en flod.

Han satt i tavla över Jordlivet
under det förra århundradet –
en flod fast med ständigt nytt vatten,
en fast form med skiftande innehåll.

Hans ögonbryn, breda, bestämda, allvarliga,
den lugna vandrarens ansikte
med tankfull blick.

Denne vise man
med kunskap om livets vidsträckthet,
kämpade med tankar, livsfrågor, orden,
ständigt omättlig efterlyste han nya.

Han var som en länk mellan
det förflutna och framtiden.
Han visade tiden och livet
han upplevde detta liv
och dödens flod.

I höstens arbetsfyllda vandring
kom han åter till staden vid floden –
den gamle poeten.

I virvelvindens tankar
stördes han av evigheten
och skrev till slutet
poesi utan gränser,
vid tröskeln
till det andra livsrummet,
en brygga utan stränder.

Tills denna oundgängliga kom
och tog honom
i denna stad vid floden.
Och han förblev där
så nära
där så långt borta.
Barbara Kobos Kaminska
den 21 augusti 2004

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner