Anna Orłowskas filmiska verk ställs ut för första gången i Sverige på Panoptikon Fotografins Hus. Utställningen, Läckage och andra arbeten, invigs den 12 mars kl. 17 – 19.
Jakub Śwircz föreläser om ny polsk fotografi kl. 19.00
Från Anna Orłowskas utställning på Panoptikon.
Fotografiet kan utgöra en förening mellan en fotografs mentala bild och ett avtryck från verkligheten. Å ena sidan medvetandets erfarenheter – eller möjligtvis omedvetna försägelser – minnen. Å andra sidan världen, verkligheten som den stiger fram och blottar sig, för fotografen och senare för betraktaren. Fotografens mentala bilder, erfarenheter, minnen, ja även fotografens varseblivning, är byggda kring enskilda och kollektiva – unika och delade – strukturer. Strukturer som har karaktären av ett språk. Ett språk inte olikt det som drömmar talar. Ett språk som fotografen och betraktaren, i bästa fall, drömmer tillsammans.
I ett av Anna Orłowskas tidiga verk The Day Before (2010) är det filmiska anslaget påtagligt, ett antal scener gestaltas kring unga kvinnor. Fotografierna är klassiskt måleriskt – holländskt – ljussatta. Karaktäristiska är scenernas laddade känsla av osäkerhet och brist på entydigt svar, upplösning, frälsande slut – ett förhållningssätt som Orłowska senare skall fortsätta utveckla i sitt konstnärskap. Tolkningen överlåts åt betraktaren som en gåva eller ett ansvar; att skapa mening. Det är effektivt och antiauktoritärt. Beroende av fotografens och betraktarens känslighet och fantasi, öppnas ett gåtfullt och lockande fält av associativa betydelser och möjligheter, att lära sig, förstå, känna igen något – om sig själv i världen.
På detta sätt skriver Orłowska in sig i en utveckling där konstnärens intentioner får ge vika för betraktarens upplevelse, i Sverige från Ulf Lindes 1960-tal där betraktaren gör konstverket, till 1990-talets internationella relationella estetik. Konstnären agerar katalysator.
I serien Läckage (2011) utvecklar Orłowska detta förhållningssätt. Även om de enskilda bilderna har blivit allt mer självklara som sammanhållna verk så blir relationerna dem emellan mer öppna och fragmentariska. De iscensatta fotografierna blandas med dokumentära, det filmiska anslaget kompletteras med handfast fotografisk realism. Många olika estetiska konventioner kan länkas in i verken. Här finns associationer till film noir, kitsch, banal- och absurditeter. Och här kan också en särskild svensk språkart urskiljas; Roy Anderssons avskalade estetik återanvänds vid några tillfällen. Detta är ingen slump, Anna Orłowska har ägnat mycket tid att skriva och tänka kring Anderssons filmarbete.
I ytterligare ett verk, Private Maps (2011), utfört tillsammans med Jakub Karwowski, prövar konstnärerna att skildra ett kärleksförhållande från två olika perspektiv. Också här blandas olika genrer och perspektiv, lek och allvar, egna vardagliga meddelanden ges en plötslig närhet till döden.
Anna Orłowskas arbeten installeras på ett sätt som exempelvis kan väcka associationer till Wolfgang Tillmans. Och Orłowskas gestaltning kan finna valfrändskap exempelvis i Chris Pattersons bok Readheaded Peckerwood. Pattersons verk karaktäriseras också av blandformer mellan faktiska dokument – både akter och fotografier, egna och andras texter, iscensättningar och dokumentärfotografi. Fler exempel skulle kunna ges. Men gemensamt för dem alla är att den klassiska fotografiska konventionen sedan en tid tillbaka är på väg att lösas upp, omformuleras till något mer öppet, perspektivrikt, komplext.
Hans Hedberg, Panoptikon (feb 15)
Anna Orłowska, född 1986 i Opole, har en omfattande internationell utställningserfarenhet från Toronto, Pingyao, Cape Town, New York, Bonn, Düsseldorf, Arles och Paris. Hon är utbildad vid Filmhögskolan i Łódź och arbetar nu med sin doktorsavhandling. Anna Orłowska har publicerat en bok: My bone will knit in 30 days. På Panoptikon i Stockholm har hon den 12 mars – 25 april sin första separatutställning i Sverige.
Panoptikon
Fotografins hus
Slupskjulsvägen 26 c
12 mars – 25 april 2015
Medarrangör: Polska institutet.
