Maciej Zaremba.

Maciej Zaremba
Den polske rörmokaren
och andra berättelser från Sverige
Norstedts 2006-07-17

 Det är roligt att läsa Maciej Zaremba, svensk reporter med rötterna i Poznan. Roligt, intressant och beklämmande.

Roligt för att han är så medryckande, hans språk är så härligt, han ser de människor som kommer i kläm, och han tar deras parti. Han ser vad rätt de tänkt…

Och beklämmande för att han visar hur det stora byråkratiska systemet knäcker dem som har en god vilja, de som vill göra något bra men möts av stelbenthetens förkrossande brist på förståelse. Och hur beslutsfattarna som fastnat i regelverket kan använda det skrivna ordet för att fatta beslut mot lagens anda.

I Zarembas nyutkomna reportagesamling Den polske rörmokaren röjer han i det förstenade samhällets avigsidor. Han visar hur de goda intentionerna cementerats i regler och tunnelseende. Det är en fröjd att läsa hans djupdykningar i den fackliga kulturen – Byggnads i synnerhet. Utan att ha direkt anknytning till religionen tycks Byggnads ändå ha tagit jesuiternas motto Ändamålet helgar medlen till sitt hjärta vid tolkningen av den svenska arbetsmarknadspolitikens mål.

Och den viktiga frågan blir – det gäller såväl fackföreningsrörelsen som landstinget och invandrarverket: – Vad är det egentligen vi vill skydda: de svagas rätt eller våra egna privilegier?

Rättsväsendet får också sin släng av sleven – men där tycks det mest handla om hur man driver den goda principen för långt: vi ska inte döma någon ohörd – men kan man gör vad som helst om man efteråt säger att man inte menade något illa?

Hans samvete var rent. Han använde det aldrig, citerar Zaremba den polske författaren Stanislaw Jerzy Lec. Och sorgligt nog verkar principen ofta vara: Reglerna är allt, samvetet får inte lägga fingrarna emellan när det gäller att nå rätt resultat.

Gunilla Lindberg