Attentat blev sista delen i Bartanas filmtrilogi

Publicerad 2012-03-26

Med stor visuell skönhet iscensätter den israelska Yael Bartana konstnären det oroliga gränsland mellan dokumentär, fiktion och propaganda. Hon kretsar kring identitet, myter, religion och politik. Foto: Marcin Kalinski.

Den israeliska filmaren Yael Bartana som för två år sedan visade sina filmer i Malmö ställer nu ut på Louisiana utanför Köpenhamn. Titeln är densamma ”… and Europe will be stunned ” (i dziwi sie Europa) men avsnitten om vänsteraktivisten Slawomir Sierakowski, som vädjar om de fördrivna judarnas återkomst och låter bygga en kibbutz nära ghettomonumentet, har nu utvidgats med ett tredje som kort och gott heter ”Zamach” (Attentatet).

Där skildras Sierakowskis begravning i aulan till Kulturpalatset i Warszawa, detta kommunismens paradmonument och det enda stalinistiska höghuset utanför Moskva. Portalen är prydd med fanor från den fiktiva organisationen ”Odrodzenia Zydow w Polsce” (Judarnas renässans i Polen) och sorgetåget placerar mordoffret i öppen kista på podiet där deltagarna sedan defilerar. Var och en placerar en röd eller vit ros på hans kropp.

Effekten förtas något av att man tydligt ser hur Sierakowski andas. Efter begravningen vidtar ett lika fiktivt sorgetåg med upprörda plakat ”Slawek we love you” och ”Jestem smutny” (jag är sorgsen). Alla samlas på Pilsudskiplatssen framför Nationalteatern, Warszawas operahus. Omramade av banderoller med organisationens emblem som kombinerar Davidsstjärnan med den polska örnen framträder Sierakowskis gråtande ”änka” och flera polska och judiska företrädare och betygar sin sorg. Talarna växlar mellan hebreiska, polska och engelska vilket ger en bild av de olika hemländer som de polska judarna slits emellan.

En stor del av de sörjande utgörs av vitklädda ungdomar med röda dukar om halsen, en oväntad association till kommunistiska pionjärer och lätt anakronistiskt i dagens demokratiska och intensivt katolska Polen.

Torget, som är en av de största och mest centrala platserna i Warszawa, pryds i filmen av en jättestaty av Sierakowski, och Pilsudski övervakar händelserna i bakgrunden. Det hela är högstämt och starkt emotionellt laddat men tyvärr tycker jag att Bartana i sin iver att uppnå ett gott ändamål, försoning mellan judar och polacker, skjuter över målet. De starka effekterna gjorde på mig ett smått löjligt intryck.

Däremot blev jag djupt gripen av den första delen i trilogin ”Mary, koszmary” (Mardrömmar) där Sierakowski omgiven av en skara ungdomar i röda halsdukar talar från ett litet podium i Warszawas gamla stadion från 1956. Platsen blev så småningom en loppmarknad där handlande från Sovjetunionen och andra östländer sålde allt från piratkopierade filmer till ålderstigen rysk kaviar. Enligt uppgift kunde man också för ett par tusen dollar inhandla en kalasjnikov, ett behändigt vapen i de polska gangsterligornas uppgörelser.

Nu är idrottsanläggningen helt övergiven och gräs och buskar växer upp mellan åskådarbänkarnas betongplattor. En svensk filmkritiker har tolkat detta som pånyttfödelse men för mig är det bara tecken på beklämmande sorgligt förfall som jag hoppas inte är symboliskt för den polska judenhetens öde.

Gunnel Arbin

Mer om utställningen >>

Bartanas utställning i Malmö >>

 

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner