Cepelia satsade på folkkonsten

Publicerad 2018-04-09

Henrik Oxelcrantz.

I Cepelia utvecklades den folkliga konsten i textil, papper och andra naturmaterial. Många av oss har känt glädje över de vackra och färgglada produkterna.

FK Henrik Oxelcrantz har studerat historien om Cepelia och kvinnorna som gjorde folkkonsten tillgänglig för alla.

Pappersklipp (wycinanka) från Łowicz. Bilden, liksom alla övriga har ställts till Bulletinens förfogande av Cepelia.

Historien bakom det kända företaget Cepelias framgång går tillbaka till polackernas vurm för det folkliga som tar sin början i romantiken. Zofia Szydłowska som var Cepelias första vd hänvisar till Cyprian Norwids dikt Promethidion (1851) som en orsak till framgången. ”Varje nation ska hitta sin egen väg till konsten, och varje konst skulle avbilda kärlek till sitt land”. Under perioden Młoda Polska (Det unga Polen) 1887-1939 började konstnärer måla folkliga motiv. Även författare tog upp det folkliga, som Stanisław Wyspiański i dramat ”Wesele” (Bröllopet) från 1901. I ”Bönderna” beskriver Władysław Reymont med stor detaljrikedom böndernas klädsel, redskap och seder. Det rådde en formlig bondemani.

Wycinanka med bondemotiv.

Det var på Warsztaty Krakowskie (Kraków-verkstäderna) som konstnärer började skapa nyttokonst inspirerad av folkkonsten, och på världsutställningen i Paris 1925 tog man hem flest antal medaljer. Efter kriget tog konstnären och professorn Wanda Telakowska på sig uppgiften att återskapa en konstnärsverksamhet där bondekulturen förenades med konsten. 1947 bildades Centralny Instytut Kultury (Centrala Kulturinstitutet), där Janina Orynżyna tog hand om folkkonsten. Orynżyna blev efter kriget kulturminister och 1949 organiserade hon en avdelning med namnet Cepelia (Centrala Przemysłu Ludowego i Artystycznego – Centrum för tillverkning av folkkonst och konst). Den folkkonst som nu skapades var starkt präglad av socialrealism enligt tidens politiska direktiv. Man beslöt att folkkonsten skulle centraliseras till en organisation med många tillverkarkollektiv. Detta arbete utfördes av Zofia Szydłowska.

Dockor i Krakówdräkter.

Den 21 april 1949 beslöts att produktion och försäljning av folkkonsten skulle centraliseras. Den 21 juni 1949 bildades Cepelia, och ordförande för styrelsen blev Zofia Szydłowska, som var politiskt obunden och inte tillhörde det kommunistiska partiet, vilket givetvis var mycket ovanligt. Cirka 30 statliga företag inkorporerades med Cepelia. Det blev ett lönsamt företag, utan behov av statliga subventioner. Tillverkarkollektiven fick själva se till att det gick runt. 1957 fanns 292 produktionsenheter och 194 kollektiv. Cirka 30 000 personer fanns i produktionen och 128 butiker hade öppnats. Cepelia beslöt också att höja kvaliteten på leksaker och startade en byrå för att analysera leksakens roll i barnets utveckling. Om det inte var den första så bland de första i världen.

Den 12 september 1952 arresterades Zofia Szydłowska av säkerhetspolisen. Hon anklagades för antistatlig verksamhet bl.a. för att Cepelia blivit en asyl för underjordiska fiender och för att hon engagerade jordägare, adel, höga militärer i armén och soldater från Armia Krajowa (Hemmaarmén), vilka alla hade det svårt att få arbete i det kommunistiska Polen. Hon släpptes och rentvåddes efter ett år, men ville inte fortsätta som vd.

Cepelias egen logga.

1953 började Cepelia göra inredningar och bland de mest kända är Canalettosalen på Kungliga slottet i Warszawa. Man inredde också hotell och öppnade butiker över hela landet samt i Gamla stan och Kulturpalatset.

Företagets dynamiska period varade till 1954, då man gjorde en omorganisation. 140 tillverkarkollektiv blev 69 och 128 butiker blev 25. Det tog många år innan man återhämtade sig eftersom man inte fick stöd från kulturdepartementet. På världsutställningen i Bryssel 1958 väckte Cepelias produkter stort intresse och butiker öppnades bl.a. i Bryssel, New York och Paris. Den 18 januari beslöts att Cepelia skulle tillverka souvenirer, som dockor i folkdräkt – populärast var de från Kraków och Łowicz. Företaget anslöts till World Craft Council, som är en filial till Unesco. Vinsten uppgick 1984 till 10 miljarder złoty. Då fanns det 335 butiker och man exporterade till 24 länder.

Den 20 januari 1990 tog marknadskrafterna över och Cepelia gick i likvidation och man bildade stiftelsen ”Cepelia”. År 1998 återstod 160 butiker, en del tillhörde Cepelia och andra drevs på agentbasis. Tiderna var över då man endast kunde hitta färgglada produkter av god kvalitet i Cepelias butiker och som paketerades med det färgglada omslagspapperet med den karakteristiska tuppen.

Henrik Oxelcrantz

Om Zofia Szydłowska – Cepelias starka kvinna >>

De kämpade för folkkonsten i Cepelia >>

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner