I år är det 210 år sedan den polske kompositören Fryderyk Chopin föddes i den delen av Polen som lydde under rysk överhöghet. Vid den här tiden var det bara femton år sedan Polen delades upp mellan Ryssland, Preussen och Österrike-Ungern. Föräldrarna bodde i Żelazowa Wola, väster om Warszawa, men flyttade ett halvår senare till Warszawa där fadern fått anställning som lärare. 

Den lille Fryderyk var mycket musikalisk och började spela piano redan som fyraåring. Först under sin mors ledning, sedan fick han en professionell pianolärare. Han lärde sig snabbt, och komponerade också några stycken på egen hand, först några polonäser, sedan också marscher. 

Ryktet om underbarnets skicklighet spred sig och han bjöds hem för att spela hos välbeställda familjer.

1818 – vid åtta års ålder – spelade han offentligt för första gången, på en välgörenhetskonsert med stor publik, och fick förstås lysande recensioner. 

Sju år senare var han en etablerad pianist och framträdde inför tsar Alexander I som var på besök i Warszawa. Tsaren blev förtjust, visade sin uppskattning med en diamantring och erbjöd honom att bli hovkomponist. Chopin tackade emellertid nej och sålde diamantringen. 

Den unge pianisten reste runt och spelade på många håll i Polen, och de brev han skrev hem till sina föräldrar har blivit berömda. De visade också att han var en skicklig tecknare. 

Han gjorde resor till Berlin och Wien, och konserterna blev enormt uppskattade. Efter novemberupproret 1830 for han till Paris där han komponerade och spelade. Även fransmännen blev förtjusta i det unga geniet, och för ekonomins skull gav han också pianolektioner.

Samtidigt umgicks han bland den polska kulturella eliten i Paris, intelligentsian som regelbundet samlades på Hôtel Lambert och föredrog sina verk för varandra. Bland dem fanns nationalpoeten Adam Mickiewicz.

1836 drabbades tonsättaren av tuberkulos, vilket var anledningen till att hans förlovning med en polsk grevinna slogs upp – hennes föräldrar ansåg att han var för sjuk för äktenskap. 

Men året därpå, träffade han den franska författaren George Sand, en berömd kulturpersonlighet även hon. De bodde på hennes gods i Nohant och tillbringade ett par somrar på hennes sommarställe på Mallorca. Relationen, som var mycket stormig, varade bara några år. 

Chopin blev allt sjukare, och den 17 oktober 1849 avled han i Paris. Hans kropp ligger begravd i Paris, men enligt hans egen önskan fördes hjärtat till Warszawa där det nu förvaras i en urna i Heliga Korsets Kyrka. Senare forskning har visat att han inte bara led av tuberkulos utan också cystisk fibros. 

Musikaliskt är Chopin den store romantikern, och en av Polens viktigaste kompositörer. Han skrev ballader, etyder, mazurkor, polonäser, sonater osv. Ett av hans mest kända verk är Regndroppspreludiet.

Gunilla Lindberg

Läs också Chopins skapande somrar på Nohant >>