Lektor Dagmar Falk, hedersborgare i den polska staden Suwałki, har avlidit i en ålder av 106 år. Hon föddes 1912 i Södertälje, men växte upp i Sundsvall och tog studenten en av de dagar då svensk militär sköt mot strejkande arbetare i Ådalen. Arbetslösheten var stor, många tvingades tigga, Dagmar bredde smörgåsar åt dem som svalt.
Dagmar Falk läste slaviska språk inklusive polska i Uppsala och fick sedan arbete på Svensk-Polska handelskammaren i Gdynia. Blivande maken Knut-Olof Falk träffade hon på ett möte med Svensk-Polska Föreningen i Stockholm, och när han fick sin professur i slaviska språk i Lund 1945 gifte de sig. Själv läste hon rumänska och avlade senare licentiatexamen på Romanska institutionen. Hon blev både lärare i och översättare av rumänska.
När andra världskriget var slut kom de vita bussarna med koncentrationslägerfångar till Sverige. Tillsammans med bland andra dåvarande polska lektorn i Lund, Zygmunt Łakociński, assisterade Dagmar Falk vid mottagandet. Det behövdes tolkar som kunde översätta och hjälpa till med allt praktiskt. Hon fortsatte att stötta flyktingarna, inte minst när de så småningom skulle repatrieras.
1959 inbjöds Knut-Olof Falk att delta i ett tvärvetenskapligt polskt projekt som gick ut på att i största möjliga utsträckning kartlägga en sedan länge utdöd folkstam, jatvingerna, i Suwałkiområdet. Arkeologerna hade hittat gamla, rika bosättningar, och entusiasmen var stor i det polska forskningssamhället.
I drygt tjugo år, 1959–1980, utforskade Svenska Jatvingiska Expeditionen, ledd av Knut-Olof och Dagmar Falk, dialektord och ortnamn i och omkring staden Suwałki i nordöstra Polen. Sammanlagt ett hundratal lundastudenter från Slaviska institutionen deltog i expeditionen.
Under Knut Olof Falks tjänstetid i Lund var det paret Falk som skötte alla universitetets kontakter med Polen – det gällde gästforskare och gästföreläsare på alla områden. Många polska vetenskapsmän passerade det Falkska hemmet och fick hjälp med mat, logi, transporter, tolkning och sociala kontakter.
När Svenska Jatvingiska Expeditionen kom igång 1959, tog Dagmar Falk i alla år hand om de praktiska arrangemangen samtidigt som hon var engagerad i forskningen. Hon hade nära relationer med många av invånarna i särskilt Jasionowo, där expeditionen hade sin förläggning, och ända till för ett par år sedan hade hon regelbunden telefonkontakt med värdfamiljen Bagiński.
Under kommunisttiden, då järnridån hindrade de flesta från att komma både in i och ut ur östblocket, var byråkratin stor, liksom misstänksamheten. Men expeditionens insatser blev uppskattade, och i samband med professor Falks bortgång 1990 restes ett monument framför regionmuseet i Suwałki över expeditionen och dess ledare Knut-Olof och Dagmar Falk.
År 2004 firade arkeologerna 50-årsjubileum i Suwałki, och även den svenska expeditionen var inbjuden att närvara.
Därefter ägnade hon mycken tid åt att gå igenom expeditionens papper och fotografier för att så småningom överlåta makens vetenskapliga arv till Polen. Överlämnandet skedde år 2007 och staden Suwałki utnämnde henne då till sin genom tiderna fjärde hedersborgare – en av de övriga är regissören Andrzej Wajda.
Motiveringen till utmärkelsen var hennes stora insatser i Svenska Jatvingiska Expeditionen 1959–1980; hennes uppriktiga intresse för Suwałkiområdet och människorna där; och beslutet att överlämna framlidne professor Knut Olof Falks språkvetenskapliga samlingar, inklusive Zbiór Falka, till regionmuseet i Suwałki.
På sin hundraårsdag ordnade hon en mottagning i sitt hem för drygt hundratalet inbjudna, i tre omgångar à två timmar. Genom hela dagen underhöll sig Dagmar med samtliga gäster. Och fram till februari i år – tog hon emot gamla expeditionsmedlemmar på en kopp kaffe i hemmet. Samtalen gällde förstås ofta Expeditionen.
