Det tyska furstehuset Habsburg regerade i stora delar av Europa under flera århundraden. Med start på 1200-talet i Österrike kom ätten så småningom att styra över stora delar av Europa. 1918 upplöstes det habsburgska riket, men dynastin fanns kvar.
Efter första världskrigets slut fanns planer på att sätta en Habsburg på den polska tronen. Så blev det inte, men delar av familjen Habsburg bodde i Polen, kämpade under andra världskriget för Polen – även i den underjordiska motståndsrörelsen.
Terho Paulsson berättar om 1900-talets habsburgare som har förgreningar även i Sverige.
Habsburgarna slår sig ner på Żywiec
År 1838 köpte den österrikiske ärkehertigen Karl Ludwig Habsburg det område som alltsedan 1467 kallats för Państwo Żywieckie (’państwo’ här i betydelsen ’förläning’). Det är idag Polens sydligaste del vid gränserna mot Tjeckien och Slovakien. Under historiens gång hade området tillhört ätterna Komorowski, Waza och Wielopolski. Nu blev det början på det habsburgska Polen – som är lite känt men likväl kunde ha placerat en kung på Polens tron – om det nu blivit monarki när Polen återuppstod.
Alltsedan Polens första delning 1772 ingick området i det österrikiska kronlandet Galicja–Lodomeria. Det var 1838 ekonomiskt eftersatt på grund av Wielopolskis dåliga affärer. Men redan under Karl Ludwig Habsburg – och särskilt under efterträdaren Albrecht Friedrich Habsburg –kom det till ett industriellt uppsving baserat på de stora skogsarealerna.

Efter Polens tredje delning 1795 (röda nyanser = Ryssland, blå nyanser = Preussen, bruna nyanser = Österrike.
Den polske Habsburg
Albrecht Friedrichs arvinge Karl Stefan Habsburg som tillträdde Żywiec 1895 var minst av allt tysk som förfäderna. I stället framstod han som en polsk patriot, uppfostrade sina barn polskt och använde sig av polska språket – särskilt i närvaro av preussare. När Polen återuppstod som stat 1918 antog han polskt medborgarskap.
Karl Stefan såg den yngste sonen Wilhelm som kung i ett fritt Polen. Men Wilhelm blev rebellen i familjen och hans öde förtjänar ett särskilt kapitel.

Karol Stefan Habsburg (1860–1933.
Den äldste sonen Karl Albrecht förvaltade godset i Żywiec och hade – sedan brodern Wilhelm gjorts arvlös på grund av sina ukrainska äventyr – möjlighet att bli kung i det Polen som Karl Stefan förutspådde skulle återuppstå.
Sonen Leo skulle enligt Karl Stefan kunna bli en utmärkt kung på Balkan. Den spirande nationalismen menade han skulle må bäst av ett paraply i form av en dynasti – den habsburgska.
Döttrarna skulle giftas in i polska adelssläkter. Renata gifte sig med prinsen Hieronym Radziwiłł – som sedan dog i Gulag 1945. Mechtilde, den yngsta dottern, gifte sig med prins Olgierd Czartoryski och bosatte sig senare i Brasilien.
Leo blev inte kung på Balkan, som fadern nog tänkt, men väl polsk officer. Hans lojalitet är tvivelaktig – hans barn uppfostrades tyskt, men hur han skulle ställt sig 1939 vet vi inte, han dog samma år. Sondottern Maria Kristina menar att hans hustru och barn skrev under en lojalitetsförklaring till nazi-regimen.
Den äldsta dottern Eleonora förälskade sig i kaptenen på föräldrarnas lustjakt på Adriatiska Havet. Fadern fick begära kejsaren Franz Jozefs tillstånd (sic) till denna fruktansvärda mesallians. Hon fick emellertid gifta sig och förblev sedan Mrs Kloss.
”Polens siste kung”
I november 1916 proklamerade både Österrike och Tyskland ett polskt kungadöme. Den tyska sidan såg i första hand Karl Stefan som kandidat till tronen – i Österrike var planerna mera delade, rent av hade kejsar Frans Josef och sedan kejsar Karl aptit på den polska tronen. Polackerna slöt upp kring Karl Stefan, och i Warszawa spreds rykten om att han redan blivit utsedd. Men Karl Stefan tvekade inför att komma att framstå som en tysk lydfurste. Enligt vissa källor såg man från polskt håll även sonen Karl Albrecht som ett gott alternativ.
När Habsburgmonarkin gick under och revolutionen bröt ut i Berlin okt–nov 1918 stod det klart att det inte skulle bli någon kungatron i Polen. Den interimsregering Tyskland och Österrike inrättat i Warszawa (Rada Regencyjna) överlämnade sina befogenheter till Józef Piłsudski, och den 20 febr 1919 införde den lagstiftande sejmen republik som statsskick.
Alice Badeni, f. Ankarcrona
Arvtagaren till Żywiec–egendomen Karl Albrecht träffade 1915 Alice Ankarcrona, född i Hölö, Sverige. Hon hade nyligen blivit änka efter Ludwig von Badeni, polsk greve och österrikisk envoyé i Stockholm. Som tjugoåring hade hon bedårats av Ludwigs fantastiska baler i Stockholm – och han av hennes utsökta skönhet. 1911 hade paret gift sig och flyttat till Bryssel och umgåtts med stora delar av den europeiska societeten. Men Ludwig von Badeni insjuknade mentalt och avled 1915 efter några plågsamma år. Deras son Kasimir ärvde faderns egendomar i Galizien mellan Lwów och Tarnopol. Alice tog hand om förvaltningen av den minderårige sonens gods, bl.a. Badeni–palatset i Busk.

Alice Ankarcrona (1889–1985).
Genom äktenskapet med Ludwig von Badeni kom Alice in i en polsksinnad familj. Svärfadern Kasimir Felix Badeni var österrikisk ministerpresident (=premiärminister) 1895–1897. Han värnade om självbestämmanderätten för de folk som ingick i den österrikisk–ungerska monarkin och drev igenom att tjeckiska språket i Böhmen skulle jämställas med tyskan. De tyska tjänstemännen tvingades lära sig tjeckiska. men de tysksinnades protester blev så våldsamma att Kasimir Felix tvingades avgå. Han drog sig tillbaka till sina ägor i östra Galizien (nuvarande Ukraina). Hans hustru, således Alice svärmor, grevinnan Maria Skrzyńska, var en hängiven polsk patriot.
Alice von Badeni blir Alice von Habsburg
När Karl Albrecht träffar Alice 1915 i Wien säger ”det klick” Han måste emellertid som österrikisk överste snart bege sig till Izonso–fronten i norra Italien. Alice för ett äventyrligt liv för att från Badeni–palatset i Busk (se karta) sköta de Badeniska egendomarna. 1918 tar hon sig till Lwów tillsammans med ryska krigsfångar som kapar ett tåg. I Lwów måste hon passera stridslinjen mellan Lwóws polska försvarare (frivilligförbanden Orlęta Lwowskie) på den polska sidan och den kortlivade ukrainska republikens trupper på den andra, för att sedan på hästkärra och till fots ta sig fram till egendomen och den lille sonen. När godset blivit hjälpligt återställt bryter krig ut på nytt och palatset hamnar åter i stridslinjen, nu under det polsk–bolsjevikiska kriget 1920.

Karl Albrecht Habsburg (1888–1951) i österrikisk uniform.
Alice och Karl Albrechts ”hemliga” förlovning
Karl Albrecht kommer på ett hastigt besök till Busk 1919. Alice skriver själv att de är ”hemligt förlovade” – innan han snabbt skall ta på sig uniform – nu polsk – och kämpa på polsk sida i kriget mot Sovjet. När kriget avslutats med den polska framgång som kallats ’undret vid Wisła’ eklateras förlovningen mellan Alice och Karl Albrecht – som snart blir polsk medborgare och hädanefter heter Karol Olbracht – och hans hustru som nu är Alicja.

Gamla slottet i Żywiec från 1500-talet.

Nya slottet i Żywiec från 1850-talet .
Ännu så länge bor tre familjer Habsburg på slotten i Żywiec under ett strängt habsburgskt levnadsmönster: fadern Stefan Albrecht med maka Maria Teresia, sonen Leo med maka Maria Clothilde von Thuillières och det nygifta paret Karol Olbracht och Alicja. När Karol och Alicja 1933 blir ensamma härskare på egendomen sätter Alicja igång ett moderniseringsarbete av slottets interiör och slottspark med hjälp av engelska arkitekter. Paret Karol Olbracht och Alicja gör insatser på det sociala planet – skola, läkarvård –, och Karol Olbracht stödjer polska organisationer, såväl militära som civila. Barnen i familjen uppfostras helpolskt.
Den nazistiska ockupationen
När Polen attackeras av nazi–Tyskland den 1 september 1939 inställer sig Karol Olbracht vid sitt polska regemente men hemförlovas. Han beger sig till Busk för att ta hand om Kasimir och döttrarna Renata och Maria Kristina. Han får ryktesvägen veta att Kasimir flytt till Rumänien vid sovjetarméns angrepp den 17 sept. När han kommer tillbaka till Żywiec fängslas han av nazisterna såsom varande polsk officer och sätts i fängelse i Cieszyn.
Alicja tar sig över demarkationslinjen mellan Sovjet och Tyskland för att komma till Busk och beskylls av sovjetiska soldater för att vara spion och blodsugare. Hon hotas åtskilliga gånger av soldatesken men lyckas komma tillbaka till Żywiec.
Nazisterna rekvirerar slottet i Żywiec och dess egendomar. Alicja placeras i ett slags husarrest i slottet under det att alla tillhörigheter konfiskeras. Karol Olbracht pressas i fängelset hårt att underteckna lojalitetsförklaring till nazistregimen, men vägrar och hävdar att han är helt lojal med Polen. Hans hälsa bryts ner under vistelsen i fängelset, han blir halvt förlamad och mister synen på ena ögat.
Alicja blir motståndskämpe
Alicja hade en viss rörelsefrihet och kunde vid några tillfällen besöka sin man i fängelset. Hon var upprörd över nazisternas behandling av judarna och blev vittne till brutala massavrättningar av motståndsmän. Någon gång 1940 svor hon eden till den polska motståndsrörelsen – då Związek Walki Zbrojnej (Förbundet för väpnad kamp) som senare gick upp i Armia Krajowa (Hemarmén). Hennes uppgift var att ”hos en mycket tapper man i utkanten av slottsparken” – (att ertappas med en radio var liktydigt med arkebusering) – avlyssna krypterade meddelanden från motståndsrörelsen i London. Med ständig risk för upptäckt dechiffrerade hon dessa meddelanden och vidarebefordrade dem till betrodda medlemmar i motståndsrörelsen.
På sensommaren 1940 flyttades hon och dottern Renata till ett ruckel i Wisła, ca 30 km från Żywiec, men hon fortsatte sin underjordiska verksamhet utan att Gestapo lyckades avslöja henne. Den äldre systern Maria Kristina hade sänts till en pension i Wien. En släktforskare, Adele Heidi Rohel, beskriver att hon var rumskamrat med Maria Kristina – själv blev hon relegerad därför att hon var ”halvjude”, och hennes rumskamrater – för att de var habsburgare.
Internationella påtryckningar
Karol Olbracht friges ur fängelset i dec 1941 och kan bosätta sig i Wisła tillsammans med sin hustru. Exakt vad som ligger bakom vet vi inte – det talas om påtryckningar från prins Umberto i Italien, från exkung Alfonzo i Spanien och kanske från den svenske kungen Gustaf V. Alice hade kontaktat Sven Hedin, väl vetande att han som nazisympatisör hade goda kontakter med Himmler. Sven Hedin meddelar – dock långt efter de att Karol Olbracht frigetts – att Himmler menat att saken inte kan lösas förrän kriget är över.
I oktober 1942 förflyttas Karol Olbracht och Alicja till ett läger i Straussberg i Thüringen för ”Ostarbeiter”. Alicja säger sig fortfarande där ha haft kontakt med Polen via politiska fångar. När västfronten närmar sig befrias de av amerikanska soldater i april 1945.
Via Österrike till Polen
De båda följer med polacker från Żywiectrakten som kapar ett tåg och kör över demarkationslinjen till den sovjetockuperade zonen i Österrike. Sedan de återförenats med sina döttrar gör de fruktlösa ansträngningar i Polen att få tillbaka sin egendom. Polska myndigheter lovar visserligen uppehälle och tilldelar 1946 Alicja medaljen Krzyż Wałecznych. Men egendomen är styckad av polska staten i enlighet med 1944 års jordreform.
År 1947 ger man upp försöken att få tillbaka sitt gods och får tillstånd till ett kortare besök i Sverige för läkarvård. Vistelsen drar ut på tiden och 1951 vill Alicja förnya sitt polska medborgarskap. Ambassadören hade från början erbjudit diplomatpass men förklarar nu att sådana ärenden bara kan handläggas i Polen – och väl i Polen beläggs Alicja med utreseförbud. Hon nås då av meddelandet att maken avlidit. På okänd inofficiell väg lyckas hon och hennes döttrar ta sig ut ur landet.
Nu när vi har facit i hand står det klart att hon och döttrarna kom ut i sista stund – den stalinistiska regimen i Polen fängslade ca 30 000 medlemmar i motståndsrörelsen och gav dem vanligen tio års fängelse i skenrättegångar. Och i det läget hjälpte varken börd eller internationella påtryckningar.
År 1963 fick Alicja motta den polska motståndsrörelsens hederstecken för sina insatser.
Efter makens död levde Alicja under blygsamma omständigheter i Saltsjöbaden fram till sin död 1985.
Arvingarna
Alicja Habsburgs son i första äktenskapet, Kasimir Badeni, förvaltade föräldrarnas gods i Galizien under mellankrigstiden. Alicja och hennes make Karol Olbracht använde Badeni–palatset i Busk som sin sommarbostad. När Polen invaderats från väster av nazisterna och från öster av Sovjetunionen flydde Kasimir över ”den gröna gränsen” till Rumänien. Han kom i kontakt med de allierades styrkor i Frankrike och deltog i striderna kring Narvik. Efter de allierades reträtt från Narvik ingick han i de allierades styrkor i Frankrike och blev vid Frankrikes fall krigsfånge i Marocko. Han flydde under dramatiska omständigheter till Gibraltar och anslöt sig åter till de allierades styrkor i Storbritannien. När han inte lyckas bli fallskärmssoldat går han in i general Sikorskis stab.
Under kriget djupnar Kasimirs religiösa kallelse och efter att först ha varit dominikanermunk och antagit namnet Joachim beger han sig till Polen, blir prästvigd 1950 och verkar sedan som uppskattad studentpräst i Poznań, Wrocław och Kraków. Som fader Joachim Badeni avlider han 2010.
Egendomen i Busk blev 1944 förläggning för den sovjetiska, sedermera ukrainska armén fram till 2009. Ett långsamt restaureringsarbete har påbörjats. Intresset hos de lokala myndigheterna för Badeni–palatset har väckts inte minst av lektorn i svenska i Lviv, Sonia Engström.
Karol Stefan
Den äldste sonen till Alicja i hennes äktenskap med Karol Olbracht, Karol Stefan, flyttade till släktingar i Sverige vid krigsutbrottet 1939. År 1944 anslöt han sig till de polska trupperna i England och deltog som pansarofficer i de allierades invasion. Efter kriget verkade han som bankman och bosatte sig på Östervik i närheten av Stockholm. Så sent som 2013 meddelade en talesman för det polska monarkistiska sällskapet i tidningen Rzeczpospolita att Karol Stefan var deras kandidat till kung i Polen (sic!).
Döttrarna
Karol Olbrachts och Alicjas döttrar påbörjade studier i Kraków genast efter kriget men bosatte sig i Sverige vid faderns död 1951. Den yngre, Renata, gifte sig med en spansk diplomat, den äldre Maria Kristina verkade som översättare i Schweiz.
Maria Kristina vägrade att anta ett annat medborgarskap än det polska som tagits ifrån henne. 1993 fick hon tillbaka sitt polska medborgarskap efter att i många år varit statslös.
En habsburgares återkomst
År 2001 flyttade Maria Kristina till Polen och hyrde en lägenhet av staden Żywiec i det slott som varit hennes barndomshem. Borgmästaren Antoni Szlagor fick premiärministern Marek Belka att bevilja henne en blygsam pension. När hon avled år 2012 anordnade Żywiec stad en begravning med all den solennitet som det anstår en habsburgare. Hon blev alltså den sista polska habsburgaren i ”Państwo Żywieckie”.

Maria Kristina Habsburg (1923–2012)
Alicja Habsburg lever kvar i slottsparken
När dottern Renata för andra gången besökte Żywiec 2014 meddelade hon vid en högtidlighet att de kvarvarande arvingarna till egendomen i Żywiec, dvs Karl Stefan och hon själv, beslutat avsäga sig alla anspråk på den egendom familjen hade kämpat för – först mot nazisterna – och sedan mot kommunisterna ända sedan Alicja och hennes make Karol Olbracht återvänt till Polen efter fångenskapen hos nazisterna.
Men minnet av habsburgarna lever kvar i Żywiec och 2014 sattes en skulptur Ławeczka Alicji Habsburg av Bronisław Krzysztof upp i slottsparken.

Alicja Habsburgs bänk, skulptur i parken i Żywiec av Bronisław Krzysztof.
***
Appendix. Vad hände med Wilhelm?
Alices svåger som blev familjens ”svarta får”
Från början såg Stefan Albrecht yngste sonen Wilhelm som ett ämne till kung i Polen. Wilhelm uppfostrades polskt som sina syskon, men efter sin officersutbildning i Wien började han drömma om att bli kung i Ukraina – och blev verklig ukrainare. Han bytte namn till Vasyl och fick tillnamnet Vysjyvany (när det visade sig att han hade den ukrainska broderade nationalskjortan (vysjyvanka) under uniformen). Han vistades i hutsulska byar för att lära känna lokalbefolkningen och gick in i ukrainska Sitj’ skytteförband. När Alice går igenom stridslinjerna i Lwów 1918, anar hon antagligen inte att hennes blivande svåger Wilhelm/Vasyl nyss skickat dit två tusen man för att driva ut polackerna – själv ligger han sjuk i Czerniowce.

Wilhelm Habsburg (Vasyl Vysjyvanyj) 1895–1948.
Han hade vid det här laget blivit helt fientligt inställd till polackerna. Fadern hade gjort honom arvlös och drömmen om en kungatron i Polen var grusad. När det spirande fria Ukraina – i form av den ukrainska folkrepubliken – slukas upp av det bolsjevikiska Ryssland går drömmen om en tron i Ukraina också upp i intet. Han beger sig till väst för att vigga ekonomiskt stöd för ett fritt Ukraina. Han blir indragen i skandaler i Paris och hoppas på stöd från nazi–Tyskland men får nobben. Som en hämnd börjar han spionera på nazisterna för Englands räkning – och på Sovjet för Frankrikes räkning. 1948 kidnappas han av sovjetiska NKVD-agenter i Wien, förs till Kiev och döms till tjugofem års fängelse. Samma år dör han i långt framskriden tuberkulos på fängelsesjukhuset i Kiev.
Text: Terho Paulsson
Bilder: Żywiec stadsmuseum
och wikipedia
En utförlig redogörelse för de polska habsburgarna finns i:
Timothy Snyder, The Red Prince. The Fall of a Dynasty and the Rise of Modern Europe, London 2008 (titeln ”The red Prince” syftar på Wilhelm men ger mycket ingående information om de polska habsburgarna).
Uppgifterna om Alicja och Karol Olbracht baseras på Alicjas självbiografi: Alice Habsburg, Prinsessa och partisan (med ”Scenanvisningar” av Elsa Björkman–Goldschmidt), 1973 (1976)