Den konstitutionella krisen fördjupas

Publicerad 2015-12-11

Konstitutionsdomstolens (KD) domslut kommer inte att träda i kraft, meddelar Beata Kempa, chef för premiärministerns kansli.

Kommentar Dorota Tubielewicz Mattsson

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

Domslutet gäller regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) vägran att acceptera fem nya domare till KD, som utsetts av den förra regeringen. Ett brott mot grundlagen, konstaterade KD.

Det accepterar inte PiS.

I stället för de domare som utsågs under den förra mandatperioden forcerade PiS fram fem jurister ur de egna leden – utan att låta KD avgöra om beslutet var rätt eller fel. De fem svors i all hast in av president Duda sent på kvällen före domstolens sammanträde.

KDs ordförande Andrzej Rzepliński bekräftar att han fått en skrivelse från Kempa med besked om att domsluten inte kommer att publiceras och därmed inte kommer att träda i kraft.

Domsluten är ogiltiga eftersom ledamöterna inte utsetts på korrekt sätt, hävdar Kempa. Minst nio av ledamöterna borde ha varit närvarande när besluten togs. Men eftersom KD inte godkände PiS egna domare kunde de inte delta i sammanträdet. De som utnämndes före valet har aldrig fått tillfälle att svära eden inför president Duda – så de kunde inte heller delta.

Oppositionspartiet Medborgarplattformen (PO) anmäler nu Beata Kempa för tjänstefel, och förre försvarsministern Tomasz Siemoniak anser att PiS förklarat krig mot konstitutionen.

Det kan inte vara så att en tjänsteman (Kempa) på egen hand bestämmer om KDs domslut ska träda i kraft eller inte. Skandalöst, sa Siemoniak.

Nyheten om Kempas vägran att publicera KDs domslut dominerade medierna på fredagsförmiddagen.

Vid 13-tiden slog regeringen tillbaka.

Det är lögn, kvitterade både Beata Kempa och regeringens presstalesperson Elżbieta Witek om uppgiften att Kempa ogiltigförklarat KDs uttalande.

Jag skrev till KSs ordförande, professor Andrzej Rzepliński, jag betvivlar domslutets giltighet och bad om en förklaring, förklarade Kempa. Jag ansåg att minst nio domare borde ha varit närvarande när beslutet fattades och eftersom de bara var fem bröt KD mot grundlagen. Det finns alltså allvarliga frågetecken kring domslutet och jag bad professor Rzepliński ta ställning i frågan.

Rzepliński skickade sitt svar till premiärminister Beata Szydło.

Enligt grundlagen är det regeringens skyldighet att publicera Konstitutionsdomstolens domar i författningssamlingen. Domsluten är dessutom slutgiltiga och får inte ifrågasättas, skrev han och upprepade sitt krav på att domslutet utan dröjsmål ska publiceras och tillåtas vinna laga kraft.

Kempa tycker att Rzepliński skulle ha motiverat sitt uttalande. Men så fungerar det inte – KD avgör vad som är förenligt med grundlagen och vad som inte är det. KD ska inte stå till svars för sina tolkningar av konstitutionen.

De (i medierna) som har skadat mitt goda namn och rykte får räkna med rättsliga konsekvenser, avslutade Kempa.

Den snabba reaktionen visar på att regeringen känner sig trängd. Elżbieta Witek hävdade frenetiskt att medierna ljög.

Självklart ska domstolens utslag publiceras. Det ska ske inom 14 dagar och det har bara gått sex dagar, försäkrade Witek inför medieuppbådet. Hon försökte sedan skjuta över ansvaret på Rzepliński.

Jag beklagar att KDs ordförande talar genom medierna och ger upphov till illasinnade rykten, sa hon.

Kempa och Witek vill alltså snabbt ta bort intrycket av att regeringen ställer sig över författningen. Det är emellertid enbart retoriska knep som inte förändrar själva sakfrågan.

De nya makthavarna har tillskansat sig rätten att bestämma över den dömande makten och ifrågasätta dess domslut. Det innebär en regelrätt kamp mot rättsstaten som såväl oppositionen och utländska observatörer som EU uppmärksammar och oroar sig för. Experterna tar sig för huvudet och uppmanar PIS att besinna sig innan det är för sent. Det talas om riksrätt för presidenten och premiärministern.

Men PiS fortsätter oberört sitt korståg mot demokratin  – och enligt några opinionsmätningar ökar faktiskt stödet för regeringspartiet trots turbulensen.

Och nu kommer vi till pudelns kärna. Hur står det egentligen till med polackernas förståelse för vad demokrati är? Samma opinionsundersökningar visar att allt fler polacker inte har något emot icke-demokratiska styrelsemetoder.

För majoriteten tycks det vara viktigare med 500 złoty per barn och månad och med sänkt pensionsålder. Få tycks bry sig om var PiS tänker ta pengarna ifrån och att de redan idag låga pensionerna kommer att gå ner med 10–30 %. Kortsiktigheten hos gemene man är lika anmärkningsvärd som hos PiS-politikerna.

Nu börjar bristen på kunskap om vad ett demokratiskt system innebär bära frukt. Det postkommunistiska polska samhället har haft en vag uppfattning om vad demokrati är; de flesta så kallade vanliga människor har associerat det med affärer till brädden fyllda med varor och en inte närmare specificerad frihet. Nu kommer längtan efter ordning och hämnd på dem som förstått detta med demokratin. Och det är den fruktansvärda effekten av polackernas bristande demokratibildning.

Polen står inför den viktigaste demokratilektionen på 25 år.

Kommer landet att klara provet som kan vara avgörande för dess framtid?

Dorota Tubielewicz Mattsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner