En ny etisk och religiös strid flammar upp i Polen. Den här gången gäller det hjärndöd och organdonation.

Kyrkan och medier på högerkanten ifrågasätter, läkarna rasar mot fanatismen. Och ungdomar lämnas ensamma och manipulerade med sina etiska dilemman, skriver Dorota Tubielewicz Mattsson.

Sjuttonårige Kamil var passagerare i en bil som natten mellan den 9 och 10 juli körde av vägen och rakt in i en stolpe. I bilen befann sig tre personer. Alla var nyktra. Kamil hade otur; ingen annan blev allvarligt skadad.

När Kamil kom till sjukhus var hans tillstånd kritiskt. Flera organ var skadade.

– Vi gjorde allt för att rädda hans liv, men det misslyckades, säger Marek Nikiel, chef för sjukhuset i Wroclaw, där tragedin utspelade sig. Vi misstänkte att han var hjärndöd. En kommission av läkare med olika specialistkompetens bekräftade att så var fallet.

Från den stunden upprätthölls pojkens livsfunktioner av en respirator, som några dagar senare skulle kopplas bort, allt enligt regelboken.

Nu försökte läkarna övertyga föräldrarna om att Kamils unga organ kunde hjälpa andra till livet. Fadern gick med på donation. Det gjorde inte modern. Hon hävdade att hennes son andades själv. Hon tillkallade polisen som enligt henne borde undersöka saken.

Hon fick stöd av Kamils kompisar och vänner som slog läger utanför sjukhuset i hopp om att Kamil skulle vakna upp. När beskedet att deras vän de facto redan var död kom, vägrade de att tro det och organiserade en protestaktion. Banderoller med ”Organhandel istället för livräddning!” och ”Lagligt mord!” dök upp utanför sjukhuset.

Nu blev historien en het nyhet. Radio och tv parkerade utanför sjukhuset och intervjuade Kamils kompisar: Vi tror inte att det finns en chans att Kamil ska vakna upp. Vi vet det!, sa de förhoppningsfullt.

Under tider slutade transplantationskirurgerna att vänta på organen.

Vi beslöt att inte ta Kamils organ. Det är inte bra om vi gör det när stämningen är så uppjagad, förklarade de.

Ungdomarna skapade en profil på Facebook som snabbt fick 80 tusen ”fans”. De fällde domar och gjorde obetänksamma kommentarer: ”Alla har rätt att leva. Det är Gud och inte människan som ska avgöra när livet tar slut”, ”Skriv inte på några papper gällande organdonation. Någon har väl mutat någon, väntar på organ och nu vill de ta livet av Kamil så fort som möjligt”.

Kyrkan var inte sen att lägga sig i. Ungdomarna utanför sjukhuset fick besök av en viss fader Stefan Norkowski. Han bad med de unga och berättade att han själv var läkare. Det finns metoder som kunde ge hjärnan tillbaka de förlorade funktionerna, hävdade han. Hjärndöd är inte den egentliga döden.

Medier på högerkanten tog vid. Radio Maryja skrev att ”det är dödshjälp utförd på en 17-åring”. Prawy.pl skrev å sin sida: OBS! På sjukhuset i Wroclaw vill de döda en människa!” och Europejczycy.info: ”Mord på Kamil i lagens majestät”.

Kamils mor letade desperat efter hjälp. Hon fick kännedom om professor Jan Talar i Bydgoszcz, som ska ha väckt upp hundratals patienter som legat i koma. Han var visserligen känd för att ta emot mutor, men viktigare var att han på ett symposium i oktober 2013 hävdat att det inte finns något sådant som hjärndöd.

Professor Talar anlände till Wroclaw, steg ur limousinen, rättade till flugan och håret och vände sig till ungdomarna: ”Det är enbart tack vare er som Tomek fortfarande lever” (Talar tog fel på pojkens namn).

Han gick in åtföljd av ett filmteam och kom ut efter två timmar. Han klagade på den gällande lagstiftningen:

Regelverket om hjärndöd är föråldrat, sa han. Det finns metoder som gör att patienter som förklarats hjärndöda åter bringas till liv. Men bara några utvalda får hjälp, påstod han. Talar gav rådet att ”massera och smeka” Kamil.

– Ingen människa vet mer än Gud. Vad Gud har för planer för Kamil, vet vi inte”, avslutade han.

Kort efteråt upphörde Kamils hjärta att slå. Av sig självt. Professor Talar hade åkt. Likaså medierna. Hans vänner var kvar.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

– Först fick vi höra att Kamil var utom allt hopp. Sedan kom professor Talar och gav oss hoppet tillbaka. Nu får vi höra att vi är monster som inte ville rädda livet på andra som kunde ha haft nytta av hans organ, säger en av ungdomarna.

– Vi vet inte vad vi ska tro. Vi känner oss utnyttjade av medierna, säger en annan. Professorn har också använt sig av oss för att göra reklam för sina idéer.

Sedan tände de vakande ljus utanför sjukhuset. För Kamil.