Det makabra skådespelet

Publicerad 2016-02-22
Förre Solidaritetsledaren Lech Wałęsa ställs vid skampålen. Foto: wikipedia.

Förre Solidaritetsledaren Lech Wałęsa ställs vid skampålen.
Foto: wikipedia.

Miljoner polacker bevittnar nu ett makabert skådespel som utspelar sig i samtliga polska medier. Det är ”avslöjanden” om Solidaritets-ledaren och förre presidenten Lech Wałęsa, skadeglada kommentarer och småleenden från toppolitiker i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS), ett ohämmat fördömande av en människa på grund av dokument som inte ens hunnit bli undersökta av grafologer, det är spekulationer och anklagelser som ligger långt från all vetenskaplig hederlighet och IPN:s (Nationella Minnesinstitutets) främsta uppdrag – att undersöka och verifiera dokument och göra historiska analyser.

Det är ett makalöst påhopp på och förföljelse av en av den moderna polska historiens viktigaste gestalter – Lech Wałęsa – som utspelar sig inför våra ögon.

I sin läsesal har IPN lagt ut kopior på en del av de dokument som nyligen beslagtogs hemma hos den förre kommunistiske inrikesministern, general Kiszczak. Samtliga dokument gäller Wałęsa och samtliga är fortfarande overifierade och inte undersökta av experter. Inga nyheter har framkommit förutom det alla redan visste.

Materialet har gåtts igenom av Wojciech Czuchnowski på tidningen Gazeta Wyborcza. Det framgår att Wałęsa värvades efter massakern i Gdańsk och Gdynia i december 1970. Till en början var samarbetet intensivt men 1973 skedde en gradvis nedtrappning – Wałęsa drog sig ur. Bland dokumenten finns kvitton på mottagna pengar, 110 angivarbrev där personer som uppmanade till strejker namnges, angivarbrev om Wałęsas egen ”statsfientliga verksamhet” samt säkerhetsofficerarnas rapporter och klagomål på att Wałęsa är motsträvig, inte har något konkret att komma med eller uteblir från mötena. Det finns även ett papper enligt vilket samarbetet med Walesa upplöses (en första notis om att Walesa vill avsluta kontakten är daterad 1973).

Det tycks vara en del av regeringspartiet Lag och Rättvisas PiS aviserade nya ”historiepolitik” – att kompromettera Polen efter 1989 och allt som ledde dit. Wałęsa är förstås en viktig del av det. Wałęsa har dessutom uttryckt sin oro för den nuvarande politiska utvecklingen i Polen och lovat att komma tillbaka in i politiken om det behövs. Och det vill man inte.

Solidaritetsledaren har onekligen under årens lopp skickat motstridiga signaler om sina kontakter med säkerhetstjänsten under förra delen av 1970-talen. Istället för att öppet gå ut med alla fakta har han ibland medgivit att han gått med på samarbete och ibland bestämt förnekat det. Dessutom vet man att han under sin presidenttid på 1990-talet förstörde delar av dokumentationen. Det borde han inte ha gjort. Han borde ha rensat situationen och luften.

Varför agerade han så vet vi inte. Det är ibland svårt att förstå och bedöma människors handlingsmotiv och tankesätt.

En fråga som dyker upp i sammanhanget är om Wałęsa som president kan ha varit föremål för utpressning och vilka av hans politiska beslut som i så fall skulle ha påverkats av det. Historikerna är emellertid ganska försiktiga – inget tyder än så länge på att han skulle ha styrts av chefen för kommunistiska säkerhetstjänsten Kiszczak eller någon annan. Wałęsa var ju den förste som redan i januari 1990 krävde ett tillbakadragande av sovjetiska trupper från Polen och lyckades förverkliga det som president 1993. Skulle en agent eller ett offer för utpressning agera så?

Bilden av Wałęsa är inte entydig. Liksom av alla andra mänskliga varelser. Men många anhängare till regeringspartiet vill ändå gärna driva tesen att Wałęsa aldrig var en självständig och hederlig president.

Det är beklämmande att höra Walesas gamla kamrater som i medier dömer, fördömer och utdömer sin vapenbroder. Parlamentets talman Kornel Morawiecki, en gång en människa med ett vackert förflutet inom den demokratiska oppositionen, säger till tv-kameran att han känner sig ”förnedrad av Wałęsas förnekanden”, att ”Wałęsa förnedrar alla polacker”. Det är förnedrande att se president Andrzej Duda i skidbacken le ironiskt och döma ut Wałęsa och 27 år av det demokratiska Polen.

Det handlar ingalunda om att förtiga historiska fakta. Historiker borde ha tillgång till och undersöka alla fakta och dokument. Men att skriva om historien i den i det närmaste schizofrena historiepolitikens namn genom att förfölja och svartmåla en av de mest framstående polackerna i historien är ett historiskt och oförlåtligt misstag.

Lech Wałęsa har på sin blogg publicerat ett emotionellt och gripande uttalande – han står fast vid att han inte har med det här att göra och att allt är förfalskat.

Men jag kan tydligen inte övertyga er. Tack. Jag har aldrig förrått er. Ni har förrått mig.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner