Det stora nederlaget

Publicerad 2015-06-01

Bronisław Komorowski förlorade presidentvalet förra helgen. Nederlaget blev svidande – med 70 % av väljarstödet för bara ett par månader sedan trodde ingen att han kunde förlora.

Kommentar Dorota Tubielewicz Mattsson

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

Chocken blev stor. Ändå tycks såväl Komorowski som partiet bakom honom, regeringspartiet PO (Medborgarplattformen), ha uppenbara problem med att dra konstruktiva slutsatser av vad som hänt.

Så vad var det egentligen som hände? Vad var orsaken till att väljarna röstade på Duda, Kukiz eller helt enkelt stannade hemma?

En dålig, sömnig och intetsägande valkampanj är inte den viktigaste orsaken. Inte heller det faktum att Komorowski liksom blev ansvarig för åtta år av PO-styre med såväl framgångar som allvarliga misstag. Eller att distributionen av hans valbroschyrer inte fungerade.

Det egentliga problemet var bristen på energi, både Komorowskis och partiets tydliga arrogans och nonchalans. Partiet var övertygat om att det viktigaste för väljarna var att slippa oppositionspartiet PiS (Lag och Rättvisa) och dess ordförande Jaroslaw Kaczyński.

Men att skrämma väljarna med PiS räckte inte. Den nonchalans och självgodhet som präglade Komorowskis valkampanj fick valmanskåren att inse att något inte står rätt till.

Under valkampanjen (och i synnerhet före första valomgången) uppträdde Komorowski ofta som en lite bortkommen äldre man som inte kunde svara på frågor. Han framstod som någon som tappat kontakten med verkligheten, som var helt beroende av att en sufflös står bakom hans rygg och talar om vad han ska göra och säga.

I valkampanjen visade han sig inte ha den blekaste aning om hur unga människor lever och vilka problem de brottas med. Han omgav sig med jämngamla människor med rötter i Unia Demokratyczna (Demokratiska unionen) och oppositionen från kommunisttiden.

Men dagens unga polacker är inte intresserade av kampen mot kommunismen eller de första åren av den politiska transformationen. De vill leva gott, ha framtidsutsikter och se att Polen knappar in avståndet till Väst.

Komorowskis ansvarsfulla, lugna och förutsägbara presidentskap svarade inte längre mot de unga väljarnas behov. De vill ha förändringar, de vill känna att de kan påverka staten och makthavarna. Därför måste PO öppna upp för nya människor och nya idéer, annars kommer folk även i fortsättningen att rösta på Duda och Kukiz. Det enda partiet hittills har kommit på är att plocka fram unga PO-parlamentariker så att de blir mer synliga. Allt i ett desperat försök att rädda vad som räddas kan inför parlamentsvalet.

Varför tog Komorowski inte tog tillfället i akt och försvarade rationella ekonomiska lösningar mot motståndaren Andrzej Dudas demagogiska och orealistiska löften? Det vet bara han och hans stab. Utåt verkar det handla om högmod och maktens arrogans.

Det absurda förslaget om en folkomröstning och plötsliga förändringar i pensionssystemet verkar också desperat och ogenomtänkt. Valstaben och PO fattar uppenbarligen inte att folk är trötta på ett maktfullkomligt parti som tappat kontakten med sina väljare, som tar till metoder man tidigare fördömt. Inte heller att folk förväntar sig något mer av det parti de röstar på.

Det är en truism att makten korrumperar. Det är nyttigt att byta regeringsparti då och då, så att politikerna inte försjunker i korruption och självgodhet. Det tvingar dem till förnyelse och nytänkande.

Ingenting tyder än så länge på att PO efter den här kallduschen har tänkt om och kan vända trenden. Synd, för alternativet är inte lockande, i synnerhet när man tänker på de ändringar av grundlagen som PiS redan nu utlovar och som kommer att göra det styrande partiet helt dominerande och svårt att avsätta vid nästa val.

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner