Effektivt men långsamt anti-korruptionsarbete i Polen

Publicerad 2017-04-15

Efter effektiva reformer har korruptionen inom polisväsendet minskat, och polackerna har ett ökat förtroende för att polisen försöker och lyckas bekämpa korruption.
Foto: Gunilla Lindberg

Polen försöker förbli ett föregångsland vad gäller korruptionsnivåer inom det geografiska område som tidigare låg öster om Europas så kallade järnridå.

I början av varje år publicerar organisationen Transparency International sin världsomfattande rapport med uppskattade korruptionsnivåer i nästan alla världens länder. Länderna högst upp är de minst korrupta; här brukar de nordiska länderna placera sig. I år hamnade Polen på plats 29, att jämföra med exempelvis plats 41 år 2011, och 2008 då placeringen blev 58.

Om man ser till det geografiska område som hade sovjet-lika ekonomier fram till 1991 – d.v.s. de postsovjetiska länderna, samt länderna på Balkan och östra Centraleuropa – är det enbart Estland som har en bättre placering än Polen. Tjeckien, som länge setts som ett föregångsland, placerar sig först på plats 47. Ryssland och Ukraina återfinns så lågt som på en delad 131:e plats. Ukraina har länge varit Europas mest korrupta land.

Poäng säger mer än plats

Samtidigt ger inte alltid själva placeringen hela sanningen. Ett land kan klättra i rankingen för att andra länder blivit mer korrupta, snarare än att landet i fråga blivit mindre korrupt. Polen har inte nämnvärt förbättrat sina poäng de senaste åren. Det finns många bidragande orsaker. För det första bör man tänka på att anti-korruptions-
arbete kan ge snabbare resultat om ett land är väldigt korrupt inom flera sektorer, och flera initiativ för att motverka korruption kan initieras. Polen genomförde också flera drastiska och ofta effektiva åtgärder för ungefär ett decennium sedan. För det andra bör man minnas att tiden sedan finanskrisens början 2008 varit en ekonomisk utmaning för i princip alla världens ekonomier. För det tredje bör Polen placeras i en geografisk kontext. Korruption inom ett land påverkas av vad som sker i grannländer, särskilt för export- och importberoende länder. Faktorer som naturligtvis påverkat Polen är: 1) kriget i Ukraina samt påföljande dramatiska ekonomiska nedgång, 2) Rysslands militärt aggressiva beteende och faktiska annekteringar av andra staters territorier, 3) otryggheten i Baltikum inför både ekonomi, politik och militär utveckling i Ryssland, inom NATO, och i USA. Polen har, trots dessa händelser under det senaste decenniet, förbättrat sina korruptionsnivåer, och behöver alltså inte nödvändigtvis betraktas som fast i en avstannad trend.

Svågerpolitik

I Polen återfinns korruptionsproblem inom politiken, där flera rapporter indikerar att politiker fortfarande använder sina positioner för personlig ekonomisk nytta, eller för annan privat icke-ekonomisk vinning (svågerpolitik) genom att gynna anhöriga och vänner. Medborgare fortsätter också i flera undersökningar uppge detta som ett stort problem.

I Polen, liksom i många andra länder, är offentlig upphandling en väldigt utsatt arena för korruption. Dessa upphandlingskontrakt, inom exempelvis statliga byggprojekt, involverar stora summor pengar. Både nepotism och stora mutor förekommer i dessa svårkontrollerade ”affärer”.

På en mer vardaglig nivå fortlever också inom vissa områden en tradition av att ge och ta emot ”extra” betalningar eller ”gåvor”. Medborgare uppger att sjukvårdssystemet fortfarande inbegriper mutor och korruption, utöver ett uttalat folkligt missnöje med politisk korruption. Ett problem i flera post-sovjetiska länder, men även i länder som hade en liknande ekonomi, är den korruption som i vissa fall verkar vara en seglivad vana när allmänhet möter det offentliga. Det handlar alltså om offentlig sektor när privatpersoner och företag försöker få dokument, tillstånd, eller tjänster utförda, och där extra betalning är en fortsatt förekommande rutin. Offentliganställda har ofta låga löner, och inte sällan råder en outtalad rutin att en låg inkomst ”kompenseras” genom mindre mutor.

Polismutor minskar

Samtidigt är företagsvärlden i Polen betraktad som alltmer fri från korrupta affärer, även om tiden och kostnaden det tar att starta ett företag förra året fortfarande låg långt över genomsnittet i OECD-länderna. Polisväsendet har också genomgått flera och effektiva reformer för att minska korruptionen, exempelvis mutor till trafikpolis för att slippa betala ”riktiga” – ofta högre – böter. Dessa reformer har gjort att folk stadigt uppgivit ett ökat förtroende för att polisen försöker och lyckas bekämpa korruption. Till skillnad från flera länder i regionen anses tull- och gränskontrollen i Polen fungera utan utbredd korruption. Likaså är skattesystemet relativt välkontrollerat och välfungerande.

Ibland framstår ”chockterapi” – fast i helt annorlunda och mindre omfattande skala än i exempelvis Ryssland efter Sovjetunionens fall – som ett effektivt sätt att bekämpa korruption. Vissa djupt rotade mönster, brister på kontrollmekanismer eller krångliga byråkratiska procedurer kan behöva förändras från en dag till en annan, snarare än försök med långsamma processer. Det återstår nu att se om Polen kommer fortsätta våga satsa på vissa sådana nödvändiga drastiska förändringar.

Mi Lennhag
journalist och doktorand
i statsvetenskap i Lund

 

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner