En historia om offervilja, mod och sorg

Publicerad 2013-05-07

ArturSzulc200Artur Szulc

”Judarna har vapen!”
– Upproret i Warszawa 1943

Norstedts 2013

Det har sagts om den berömda novellen ”Jossel Rakovers samtal med Gud”, med utgångspunkt i ett föregivet testamente av den siste judiske motståndsmannen i Warszawagettot 1943, att den är ”så sann som bara dikten kan vara”.

SzulcJudarnaHarVapenOch den är förvisso ett kusligt vittnesmål om den apokalyptiska ondskan och den fasansfulla situationen i gettot. Både sann och skakande känns också historikern Artur Szulc senaste bok ”Judarna har vapen!” – Upproret i Warszawa 1943. Den behandlar förspelet till och själva krossandet av den desperata judiska revolten i Warszawas muromhägnade getto.

Tyska soldater och poliser inledde kampen om gettot den 19 april 1943; allt judiskt väpnat och passivt motstånd krossades långsamt och metodiskt, och den 16 maj var hela stadsdelen tömd och utplånad. Merparten av gettots invånare hade då sänts till olika förintelseläger, döds- eller likfabriker, som ett led i den totala utrotningskampanj mot judarna som nazisterna drev. Åtskilliga tusen människor hade dessutom mördats brutalt och hänsynslöst inne i gettot. Och detta utförde tyskarna i det land som en gång varit judendomens främsta centrum.

Liksom i sina tidigare böcker anstränger sig Szulc att med hjälp av talrika både primära och sekundära källor punktera myter och ge en så sansad beskrivning av händelseförloppet som möjligt. Skildringen blir också mycket levande genom att han låter oss ta del av många vittnesmål.

I sitt förord skriver författaren bland annat att det är ”en historia om offervilja, mod och sorg”. Ja, med sitt självförsvar tog judarna i Polen (och även i andra naziockuperade länder) värdigt upp arvet från frihetshjältar som mackabéerna och zeloterna.

En liten invändning har jag. Szulc tar upp Milosz berömda dikt Campo dei Fiori och skriver att mycket talar för att den ska ses som en metafor för hur vissa polacker kan ha betett sig.

Ja, det finns de som säger att det han beskrev bara vara en litterär metafor, sade Milosz i en intervju. Själv ansåg han att diktens huvudtema är den döende människans sårbarhet och ensamhet; dikten föddes utifrån ett slags moralisk plikt att reagera. Poeten och essäisten Mieczyslaw Jastrun lär ha sett Milosz som en av de polska författare som förevigade judarnas lidande och död.

Bo Bergman

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner