Minneshögtid gjordes om till politisk manifestation

Publicerad 2015-08-03

När premiärminister Ewa Kopacz kom till Powążkikyrkogården i Warszawa på lördagen för att delta i minneshögtidligheter i samband med årsdagen av Warszawaupprorets utbrott den 1 augusti 1944 började en del av den församlade folkmassan bua och vissla. Blivande presidenten Andrzej Duda däremot möttes av applåder.

Kommentar Dorota Tubielewicz Mattsson

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

Sådant har hänt förr – då drabbade det en av landets mest hyllade politiker, den nyligen avlidne Wladyslaw Bartoszewski. Det var inte för att hans förtjänster inte var tillräckligt stora utan därför att han inte delade det konservativa partiets PiS (Lag och Rättvisa) åsikter.

Samma dag gick ärkebiskop Marek Jędraszewski i sin predikan till attack mot president Bronisław Komorowski.

Arvet efter Warszawaupproret innebär ett moraliskt ansvar, sade ärkebiskopen. När man tittar på den senaste tidens händelser måste vi smärtsamt nog konstatera att vissa demokratiskt valda personer som för närvarande innehar makten i vårt land, antingen inte ser det moraliska ansvaret eller ignorerar det med avsikt. Den 8 juli i år närvarade den polske presidenten vid en ceremoni till minne av översten Claus von Stauffenberg (som ledde ett attentat mot Hitler 1944). På samma sätt som presidentens tal i Berlin har ifrågasatt och undergrävt den historiska sanningen om Warszawaupproret kan den så kallade antivåldslagen, lagen om IVF-behandling och lagen om ”könsbestämning” anses vara ett förräderi mot de moraliska värderingar som låg till grund för Warszawaupprorets utbrott!

Som vanligt är åsikterna delade om det som hänt. Det liberala regeringspartiet POs (Medborgarplattformen) Joanna Mucha menar att människor som kommer för att delta i evenemangen kan delas in i två grupper – de som kommer för att visa sin respekt för de stupade och de som vill göra en politisk manifestation. Det kan visserligen vara en oorganiserad grupp men den uppträder alltid på samma sätt i samband med alla nationella högtidligheter, säger hon.

Det konservativa oppositionspartiet PiS i sin tur tycker att man inte kan döma ut folk som reagerar spontant.

Det är verkliga människor som kommer. Jag stod där bland dem. Det är ingen som sammankallar dem. De kommer av en inre drift, säger partiets starke man Jacek Sasin.

Oavsett vilket, så innebär sådana tilltag en uppenbar brist på respekt, särskilt mot de få överlevande upprorsmän som fortfarande kan delta i högtidligheterna. Det tyder också brist för respekt för staten. Om katolska kyrkan i Polen får allt större maktanspråk och visar brist för respekt för grundlagen hur man kan då förvänta sig att ”vanligt folk” ska respektera staten? Kyrkan kämpar om makten, såväl den politiska som över polackernas själar. Men vad är det egentligen kyrkan lär ut? Tölpaktighet, brist på respekt för allt som är annorlunda, främlingsrädsla och intolerans? Kyrkan och kyrkogården är inte rätt plats och årsdagen av Warszawaupproret är inte rätt tid för absurda politiska demonstrationer.

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner