En resa till det fantastiska Vilda Östern

Publicerad 2012-11-02

Zenek Podsedkowski

Vilda Östern – så kallar invånarna själva sitt landskap Lubelskie i sydöstra Polen. De har den bästa maten, den vackraste naturen och den mest spännande historien med allt från mongoler till kosacker och turkar.

Alltmer betagen reser Zenek Podsedkowski från Kraków till det vilda och vackra Östern.

Redan ett par mil öster om Kraków ändrar landskapet karaktär. Kuperat med en stor variation på åkerlandskapet, och man odlar flera sorter spannmål bredvid varann. Vi kunde även notera stora arealer med humleodlingar.

Vi skulle bo på en lantgård – det var milsvida fält med insprängda träddungar, hönsen sprang fritt och gårdshundarna lydde inte under någon herre. En vacker trädgård med möblemang samt den obligatoriska polska hängande grillen.

Lubleskie ligger nere i Polens sydöstra hörn.

Omställningen från bruset och alla turister i Kraków blev total. Redan första morgonen blev vi varse att vi var på landet. Klockan halv sju satte tuppen  igång med ett härligt solo. Av husmor fick vi en rekorderlig bonnafrukost där nästan allt var ekologiskt och producerat på gården. Pastejer, skinkor, ost, äggröra, kvarg, mjölk direkt ifrån kon – via kylskåpet – och det fantastiska polska surdegsbrödet.

Stärkta av frukosten satte vi oss i bilen och drog ännu längre österut, till gränsen mot Vitryssland och Ukraina. I Włodawa gjorde vi ett spontant stopp vid en marknad/bazar på ett fält. Därefter följde vi floden Bug söderut längs urskogar, träsk och en fantastisk grönska längs flodbädden. Detta kresy är som ett romantiskt töcken för många polacker. De östra utmarkerna som en gång var ”polsk mark” tillhör numera Vitryssland, Ukraina och även Litauen. Kresy är för evigt förpassat till det förgångna men lever ändå så starkt kvar i den polska folksjälen.

Vi såg i våra broschyrer att vi skulle passera koncentrationslägret Sobibor. Vid monumentet i Sobibor läste jag på informationsskylten och mindes filmen ”Flykten från Sobibor”. 1943 uppstod en revolt i lägret. Sexhundra internerade lyckades ta sig till friheten vilket  resulterade i att nazisterna stängde lägret.

Smältdegeln Chełm

Till slut når vi vårt egentliga mål, staden Chełm. Eftersom jag har trådar i min släktforskning som leder hit passade jag på att göra ett besök i ett arkiv och hade ett givande samtal med regionalisten, lokalhistorikern.

Chełm är en stad med anor från 1200-talet, och var en kulturell och religiös smältdegel ända till år 1945. Synagogor samsades med ortodoxa och katolska kyrkor.

En intressant upplevelse är kritstensgångarna under staden. Brytningen av krita började någon gång under 1200-talet och fortsatte fram till sekelskiftet 1800-1900. I början hade varje hushåll en egen nedgång till kritan som man sedan sålde. Till slut vävdes gångarna samman till ett enormt rutnät; cirka fyrtio kilometer tunnlar lär finnas under staden Chełm. Tunnlarna har använts av människor i orostider för att söka skydd i, under kosackupproret 1648 eller svenskarnas krig 1655-1660 men även under naziockupationen, då de utgjorde skydd för judarna. Numera kan man gå på upptäcktsfärd under staden med en guide.

Lubelskie är ett landskap, eller wojewodztwo som det heter på polska, som sedan 1300-talet spelat stor roll för handeln österut och söderut. Lublin
var det nav kring vilket allting snurrade, vilket avspeglade sig i befolkningen. Armenier, tyskar, rutener, judar och zigenare var de folk som rörde sig i och kring staden. Lublin innehade även Kron-Tribunalen eller Kronans högsta domstol. Under 1500-talet och fram till slutet av 1700-talet fanns det två domstolar i Polen som avgjorde tvister rörande jordägande, annullerande av adelstitlar och så triviala saker som stöld. En rolig parentes är att min förfader satt anklagad i just den domstolen någon gång under 1760-talet. Han hade använt sig av zigenare som arbetskraft på sitt gods vilket inte var lagligt.

Dottern Marieke och Zenek Podsedkowski rider med förtjusning genom det naturskyddade området. Träningsvärken kom först dagen därpå.

För att göra min dotter Marieke glad letade vi reda på närmaste hästgård. Tjugo minuters bilväg från vår bondgård ligger Stajnia Lansada. Vi bokade en tid via telefon och nästa morgon var vi på plats. Marieke har ridit i fyra år medan jag var klart ringrostig – för mig var det nog över tio år sedan det senast begav sig. Det blev en ritt i  ett naturskyddat område med träsk, urskog, slätter och åkrar. Djurlivet var dessutom imponerande. Svart stork, varg, bäver, hjort och rådjur. Det är svårt att med ord beskriva upplevelsen men tänk att få skritta längs en gyllengul åker för att nästa ögonblick galoppera över en äng.

Samtidigt fick vi en guidning i historia. Allt ifrån judiska massgravar från andra världskriget till gods från 1600-talet fanns i vår färdväg. Efter två och en halv timme var vi tillbaka på gården. Gissa om jag hade träningsvärk de följande dagarna! Vår ridguide tillhör för övrigt ett ulanregemente som paraderar vid högtids- och minnesdagar. De spelar också upp slag som utkämpades under rysk-polska kriget 1919-1921.

Kabbala och honungsöl

Nu var det dags att se själva huvudstaden i Lubelskie. Lublin nämns första gången kring 1190. Staden utsattes för åtskilliga angrepp av tartarerna under 1200-talet. Lublin fick stadsrättigheter omkring 1317 och handelsprivilegier 1392, vilket innebär ett rejält ekonomiskt uppsving. Lublin blev nu den stora porten mot öster.

Efter kosackupproret och svenskarnas skövlingar under mitten av 1600-talet förlorade Lublin sin roll som handelscenter. Ett judiskt lärosäte grundades under 1500-talet, och judar från hela Europa letade sig hit för att studera Talmud och Kabbala.

När jag sist var här för sju–åtta år sedan höll man på med en intensiv upprustning av gamla stan. Nu möttes vi av en helt annan syn. Ett blomstrande caféliv med både judiska och polska restauranger och en betydande mängd turister från när och fjärran. Amerikaner med judiskt/polskt påbrå kommer hit för att söka sina rötter.

Den nya flygplatsen står klar i september och i och med Ukrainas närmande till EU kommer turistantalet att öka. Lublin kommer att få tillbaka lite av sin forna betydelse och prägel. Där Kraków är mer storslaget har Lublin lite av det pittoreska och gemytliga. Tillsammans med en enastående historia gör det Lublin till en av mina favoritstäder.

Jag måste få rekommendera en restaurang på torget, Sielskio Anielskio. De har, förutom en härlig meny, ett gudabenådat hembryggt honungsöl.

I Lublin finns också det gamla slottet kvar. Under andra världskriget var det ett beryktat fängelse där nazisterna torterade sina motståndare. Lubelskie var för övrigt det område där motståndsrörelsen under andra världskriget var starkast. Därför var nazisternas repressalier mot ortsbefolkningen oerhört grymma. Trots att det ockuperade Polen hade de hårdaste straffen i Europa för att skydda judar var det ändå polackerna som, per capita, stod för de flesta räddningsaktionerna.

Konstnärskolonin

Innan vi tog oss mot Gdynia igen gjorde vi ett besök i Kazimierz Dolny. Staden ligger cirka femtio kilometer väst om Lublin och grundades av nobertinernunnor i slutet av 1100-talet. För att hedra den dåvarande fursten, storhertig Kazimierz, döpte de helt enkelt staden efter honom. Samhället såg sin storhetstid under 1500-1600-talet tack vare handel med spannmål som tog sin väg upp mot kusten. Givetvis såg svensken till under potop att staden aldrig skulle kunna hämta sig efter skövlingen och plundringarna.

Staden Kazimierz Dolny uppkallades efter storhertig Kazimierz, som på 1100-talet skänkte flera byar till norbertinerklostret .

Strax efter första världskriget gick Kazimierz Dolny en helt ny era till mötes. Konstnärer samlades här och bildade kolonier som består än idag. Staden är ljuvligt belägen vid floden Wisła och klättrar upp på kalkstensklipporna som är insprängda i en fantastisk grönska. Man slås av de vackra stenhusen när man strosar på kullerstensgatorna och vartannat hus inrymmer just ett galleri.

Torget med sin vackra medeltida brunn är omgärdat av uteserveringar som gör allt så levande. Promenadstråket längs Wisła är också något att rekommendera, kväll som dag. Efter mörkrets inbrott kan man ta en flodtur. Båtarna är små och har fotogenlampor hängande i riggen.

Under sommaren är det ett brett kulturutbud, filmfestival, judisk folkmusikfestival, polsk folkloristisk festival och mycket mer. Det är inte långt från Warszawa, därifrån är det bara att ta bussen. Folket i Lubelskie kallar sitt landskap för Vilda Östern och är stolta över det. De har den bästa maten, vackraste naturen och den mest spännande historien med allt från mongoler till kosacker och turkar. Vilda västern hade bara indianerna.

Zenek Podsedkowski

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner