En stad för konst i stor och liten skala

I krönikorna kan man läsa att Torun i 550 år försökt öppna en högre läroanstalt, ett universitet. Det blev inte av förrän efter andra världskriget, då Nikolaus Kopernikus-Universitetet grundades. Professorer lockades över från universiteten i Wilnius och Lwów.

Gatukonst: Torggummman på sin bänk har ägg i korgen och en gås under armen.

Gatukonst: Torggummman på sin bänk har ägg i korgen och en gås under armen.

Redan år 1946 öppnades en enskild konstfakultet med hjälp av professor Tymon Niesiolowski, en då känd konstnär. Flera andra konstnärer var verksamma inom fakulteten: Stanislaw Borysowski, Barbara Narebska-Dembska, Jerzy Hoppen med flera.

Den konstnärliga utbildningen gav näring åt hela staden, och intresset för konst spreds snabbt. På 1950-talet började gallerierna växa fram. I början var de statliga, senare kom också mindre, privata gallerier. De två största är fortfarande statliga, Wozownia (i det gamla preussiska kavalleriets lokaler) från 1950 och det nybyggda Centrum för Modern Konst Znaki czasu (Tidens tecken) från 2008.

Intressant är också Galleri och Centrum för Barnets Skapande Förmåga, verksamt sedan fyrtiofem år. Dit kan barn komma en gång i veckan och under professionellt överinseende utveckla sitt skapande i färg och form.

Galleriinnehavaren Ryszard Lyczak guidar en grupp besökare genom samlingarna.

Galleriinnehavaren Ryszard Lyczak guidar en grupp besökare genom samlingarna.

Många gallerier

I dag finns det i Gamla stan i Torun ett trettiotal gallerier med måleri, skulptur, smycken med mera. Mitt i centrum ligger lilla Galleri för Modern konst (Galeria Sztuki Wspolczesnej). Innehavare är Barbara och Ryszard Lyczak. De är stolta över sitt galleri med tavlor och skulpturer, här finns verk av den mycket kände skulptören Bronislaw Chromy. Även andra välkända polska konstnärer från vår egen tid finns representerade.

Gatukonst 2: Det ger tur att klappa den trogna hunden .

Gatukonst 2: Det ger tur att klappa den trogna hunden .

– Konst av stora polska konstnärer köper vi in, berättar Barbara Lyczak. Mindre kända men lovande konstnärer från trakten lämnar in sin konst till försäljning.

Det finns en fast krets av samlare som regelbundet återkommer till galleriet. Andra köper då och då, men de flesta bara tittar och beundrar. Det är inte billigt, men så vackert!

– Man blir inte rik på att ha ett konstgalleri, säger Barbara Lyczak. Det är kontakten med konstnärerna och andra människor som är det viktiga, det får ersätta rikedomarna!

I lokalen finns också en affär för antika möbler.

Janina Ahlgren